(Bearbetning följer senare samma dag.)

Rationalister befinner sig i samma intermezzo som dogmatiska logiker besatta av burleska algoritmer. Så länge som någon av dem säger ”A”, kommer densamma, bara för att ingen annan ska hinna före, göra anspråk på att också uttala det följande ”B:et”.

Intoleransen bland Bokstavstroende följer mer eller mindre ett förutsägbart mönster. Endast tillräcklig fördomsfria Tydare tar sig tiden i anspråk och sätter in det besvärande omaket i sitt rätta sammanhang.

Erfarenheten säger att Intoleransen inte alls befinner sig på ett lutande plan.

I Descartes numera så lättillgängliga koordinatsystem inskriver Tydaren ”In-” i X-axeln och ”-Tolerans”, i Y-axeln. Medelvärdet av In- och -Tolerans finns, helt i överensstämmelse med den aristoteliska logikens stränga lagar, i Origo.

Även en mer avancerad lagt Tydare kan infångas i lyxfällan att någon av katetrarna endast består av entydig ”Tolerans”. Men lägg på minnet att hela nätverket är slutresultatet av kartläggande studier angående ”Intolerans”.

Då rigida och stelbenta Bokstavstroende sätter sig i ett flygplan, modell Messerschmitt, anklagas de mer ofta än gärna för ”besserwisseri”.

Intet tu tvivel om att denna inställning också kan drabba virila, på den senaste tiden, frigida Tydare.

Allrahögstainstans, inkluderad språkröret Den Allvetande Storytellern rekommenderar så gott som dagligen en väl genomförd meios.

Trots återkommande uppmaningar föredrar i stort sett  delar av Tydare och Bokstavstroende, hellre meningsåtskiljande mitoser.

Den vanliga holmgången brukar se ut ungefär så här:

 Grupperna-i-Sig utstöter sådana individer som, högt och tydligt, påstår sig tillhöra den uteslutna gruppen av frivilligt ensamstående solitärer.

”Men också drängen hade en dräng…”

Övergången från envis och trosviss Bokstavstroende till enveten Tydare genomgår fler eller flera diffust, på en gång, indelta, men, i betydelsen ”komplext” sammansatta faser.

Oavsett om spörsmålet gäller den ena gruppen eller den andra börjar allt i en gråzon som består av till hälften vitmössor eller svarthattar.

Passagen kan närmast liknas vid en insatskateter som, i en viss mängd tidigare fastställd droppdosering, överför nyss friskförklarade, före detta Bokstavstroende, genom infusionsslangen och in i det så omtalade, men ofta överdrivet, glada sällskapet av Tydare.

Liksom Bygemenskapen, Kyrkans syförening och andra socialt ambitiösa grupper förväntar man sig av de medlemmar som står på tröskeln till utkastning, att hotet om uteslutning med omedelbar verkan kommer att locka fram flockmentaliteten i var och en.

Som en vän av ordning tar avfällingen av sig sin svarta fårfäll och återgår med sakta steg in i den forna hemmahörigheten.

Den förlorade sonen, som sig bör, bannas först och därpå, efter välformulerade ursäkter och böner om förlåtelse, återupptas i familjegemenskapen och, tillsammans med sina forna vänner och kamrater, dela på honungskakan.

Den önskade effekten uteblir så gott som alltid.

Ändå uppstår en nytillbliven grupp av ”Den Uteslutna Tredje”. Allmänheten, inklusive Allmogen och Gemene Man, hoppas förstås innerligt att detta nyuppståndna, löst sammansvetsande nätverk, har lärt sig av de redan tidigare begångna misstagen. Ändå dröjer det inte länge förrän också denna gruppering genomgår samma fotosyntes som deras ursprungliga rötter.

”Den Uteslutna Tredje” återfaller ner i samma ingrodda vanemönster och, då denna nya fraktion via en egen hybridisering, indelar sig i hemligt gifta kryptogamer eller polygama postbryophyter.

Generellt innehar stridens segrare rätten till att formulera skolbarnens framtida historieböcker. Genom tiderna har ödets lott, om rätt ska vara rätt, fallit ner på murens ömse sidor.

Var och en som, klockan två på natten, väcks och yrvaket kan Allmänhetens och hembygdens traditioner som ett rinnande vatten, vet att hellre följa de upptrampade spåren, än se sig vilsegången och borttappad långt ute i den okända verklighetens tassemarker.

Gränssättandet kan också uppfattas som ett ovärderligt och därmed odelbart mynt.

Myntets beskaffenhet kan jämföras med en högst ordinär cirkelrund skiva med två sidor. På den ena avbildas en numera bortglömd gubbe i profil och på den andra, i ett mer andligt andligt spektrum, en nyss avskjuten mistelkvist.

Nu levande, myndigförklarade, medborgare har rätt till sin personliga version av historiens gång.

Principfasta Bokstavstroende eller de mer toleranta oregelbundna Bokstavstroende har bland annat det gemensamt att uppleva själva skarven eller kanten på myntet till förmån för kategorin ”Den Uteslutna Tredje”. Även om utslaget, i antalet frekvenser, är obefintligt, kan det ändå inverka på den ödesmättade vinsten.

Sålunda kan ”Den Uteslutna Tredje” själv inordna sig enligt statuterna för en Grupp-i-Sig.

För vadhållare förblir den gällande verkligheten antingen svart eller vit, rätt eller fel, Bortglömd Gubbe eller Mistelpil.

Kanske förklaringen till att föredömligt förutseende spelare i så många fall som möjligt håller tand för tunga. Myntets utfall äger flera egenskaper gemensamt med roulettbordets gröna nolla.

För den nyfikne Tydaren kan toleransen vara minst lika avgörande som Tystnadskulturen. I fallet gäller det att se vad som händer och hur det går. Varje form av störande påverkan kan utgöra ett möjligt hinder till medkännande förståelse.

Toleransens och Intoleransens funktioner är till omvärldsinställningen av mer instrumentellt slag. En ökad tolerans mot ohälsosamma medel kan ebba ut i likgiltighet och apati. Intoleransen kan framkalla helt andra motsättningar. En oerfaren Tydare kan inför uppgiften uppleva sig som passiv alienerad utomstående och av det skälet inte vill dela sin torra brödkant med sin nästa olycksbroder.

Den nyfikne Tydaren kan själv med ett hårnålskors, inhandlat på Blocket, utforska Intoleransens vagt antydda utsträckningar. Artefakten, vars härkomst är okänt, erkänns vara utan vare sig politisk, religiös eller genetisk hemhörighet. Idéhistoriker, etymologer och arkeologer i samarbete har lagt fram ett gemensamt förslag om att hårnålskorsets tillblivelse hänt efter bruket av hårnålar. Detta bör ha inträffat då någon person med en lovande framtid som designer upptäckt att fyra hårnålar upplagda i ett taktisk-fokuserat innehåller ett faktum, inte en värdering.

Hårnålskorsets fyra benliknande katetrar kan utan allvarligare ingrepp överföras till kompassrosens väderstreck.  

En första preliminär tolkning kan i Allmänhetens öron låta så här:

Intoleransens koordinatsystem överförs till en mer förenklad version, föreställande ett hårkors.

Denna framställning tål vidare utvikningar.

Extremen av Axel X, horisontellt liggande, utsträckt i ett plan, i väst-östlig riktning, kan förstås ur perspektivet som resolut, oresonlig Intolerans. Hårnålen i motsatta riktningen går mot en alltmer utvidgande, mer resonabel, Tolerans.

Jämfört med Axel X, handlar Axel Y mer om Känsla, än Förnuft.

Extremen av Axel Y, vertikalt uppåtsträvande i nord-sydlig riktning, vars temperatur av känslosam Intolerans överstiger Origo, påverkas av samma energi som finns i Axel X.

När det gäller att interagera kan Axel X vara extremt oresonlig. Allmogen vill gärna extra betona hur Axel Y påverkar Axel X. Den akademiska världen hänvisar till citat nedtecknade av stoikern Alexander. Förnuftets oresonlighet och Känslans mer sentimentalt labila samverkar till den kompromiss som uppstår då reflexen av Nord-Väst överskuggas av emulsionen i Syd-Ost.

Teorin överensstämmer med de riktlinjer som Austen, Auden, och Auster drog upp i slutet av förra seklet. Den gick ut på att Förnuftet i Intoleransens tjänst endast erkände Empatin, att rätt ska vara rätt, som motpol, medan Sympatin i Intoleransens tecken, lät Nåd gå före Rätt.

Austen, Auden och Auster var i tiden helt osynkroniserade. Austen satte ner foten 1811. Auden öppnade världens ögon år 1930. Auster slog densamma med häpnad 1987. Det vill inte säga lite att Austen var mer än ett sekel före Auster.

På Austens tid relaterade fortfarande Tiden och Rummet. Handlingen kunde motsvara hur tidsintervallen från då aktören övergivit rummets fokus, tills när densamma stängt dörren bakom sig.

Ett tecken på hur Tiden och Rummet var som sammanlänkade vid varandra.

Symbiosen sträckte sig ända fram till Audens tidevarv (à jour eller annuellt). Då ryckte sig Tiden ut ur Rummets slutenhet och fortsatte i sin egen takt.

Auster visste hur att anlägga en anakronistisk slagfälla för Tidens vingslag. Rummet, också utanför Tiden, förblev permanent stabiliserat.

Rummet, nu utan Tidens tidigare inblandning, föll in i stadiet såsom ett säkert skyddsklassat, lönnrum.

Till skillnad från Wells tidsmaskin övergav Tiden, Rummet och inte vice versa. Rummets existens utanför tidsflödet är värt att begrunda i en resa, volta och runda.

De tre A:na var vidare överens om att Rummet skulle förbli intakt. Låset utgjorde själva kronan på verket. Cylindrar, haspar och lösa skruvar fungerade utan jämförelse bäst som delar i ett större, cybernetisk, maskineri.

Van vid mer outtalade, men diskret insinuerande ordval, uteslöt Austen sådana närstående som aldrig ens blivit tillfrågade. Andra, alltför närgångna, hölls på behörigt avstånd. Hänvisandet föranledde ett spontant besök till den andra sidans andra ställe.

Inför mer självvalt invalda eller utdraget indragna i storstilade konspirationsteorier, maskopier, ränksmiderier, intrig- samt hemlighetsmakerier, förklarade Austen uteblivandet med en ”tupplur i absiden”. De mest intima i sällskapslivet förstod att uttrycket uppstått i en alkov med tillhörande, så gott som obegagnad, divan.

Auden, till naturen mer tillbakadragen, beskrev den hinsides om planket, som ett ”krypin”; en krypta i nygotisk anda. Ett virrvarr av ingenstans ledande hålrum, i stil med Doré, Piranesi och M.C.Escher. Till det yttre skulle orten motsvara turisternas förväntningar inför den guidade turen runt i Highgate.

Någon mer burdus ville med egna ögon genast, eller helst redan igår, se prånget från insidan. Auden förklarade att visst vore denna högst orimliga begäran möjlig att tillmötesgå, men endast om den enträgne var beredd att betala en ansenlig förmögenhet till mediet ”Rachel Sphinx den Tredje”. Därmed lät  parterna frågan förfalla.

Låsets mysterium var minst lika otillgängligt som rummet. Säkerheten säljer bäst då omvärlden åter upplevs som otrygg. Försiktighetsmåttet kan tyckas vara mer än rågat tilltaget, men inseglets utsida är anpassat och reglerat till minst tre åtskilda tidsintervaller.

På den tiden då Austen fortfarande svängde sina lurviga ovanför markens yta, innehöll mästerverket diverse tillgängliga gängor, muttrar samt motsols åtdragna skruvar. Kugghjul med snäpp, nabbar och spiralfjädrar hade inte förvånat någon det minsta om de förklarats befinna sig inuti ett Stjärnsundsur.

Den Goethiska Andan kan uppstå inom de allra mest otillgängliga av främmande arbetsfält.

Spörsmålet om Intoleransens spridningseffekt hängde fortfarande på tapeten. Omslutna av Rummets sju väggar konstaterade A:na enhälligt objektet A, i kompassens riktning Nordnordväst, omedelbart kunde avskrivas såsom intolerant, men innanför etikettens råmärken.