Sjömännen anförtroddes i ett tidigt skede att förse cellen med osäkrade säkerhetständstickor av märket ”Swan Westas”.

Ett konkret bevis på att ”sailorn”, för en obestämd tid framöver, övergivit ”brevlådan” Mary Strand’s tobaksbutik ”Tiger Brand” på vänster hand av Dock Street.

En outtalad regel säger:

”Oavsett det som går och går och aldrig kommer till dörren är på dygnet, är Gröngölingen, ur arvet och i miljön, ämnad till att utföra de allra mest elementära, outhärdliga, som i det här sammanhanget som, hermeneutiskt, kan tolkas till:

”Urtråkiga samt synnerligen riskfyllda rutinhanteringar.”

Detta kan Tydaren till en början erfara som ett ologiskt misstag, men kombinationen av ”bombbärare” och ”skeppsgosse”, kommer föra upp till bevis, oduglingen har tillräckligt mycket ruter i rågen för att flytta omkvädet fram till sista akt och mening.

Risken finns, beroende på om hur denne är lagd, att ungersvennen önskar ha ett ord med i leken och hålla upp en sylvass ”Pryl-i-Sig” i vädret, vägrar bestämt att åtlyda den baksluga ritual som de, av saltvatten och stormiga vindar, garvade och rödögda sjömännen, stipulerat.

Någon av de närvarande och medverkande aktörerna tar så fram en för egna pengar, på den senaste resan, i ”Tiger Brand”, ur Mary Strands egen hand, inhandlad ask med osäkra svavelstickor.

Aktören, med anor långt tillbaka i tiden, tillhör den mer ekonomisk lagda sorten.

Utan minsta antydan till tveksamhet, bryter den av de andra namngiven som smeknamn respektive öknamn, ”Söndagsseglaren”, ”Snedseglaren”, eller ”Akterseglaren” ett av fyrverkens bakdelar och har på så vis fortfarande kvar fem, till etthundra procent, obegagnade elddon.

Som sig bör, låter de fyra mer världsvana av cellkamrater den nytillkomne dra först.

Var och en av kvartettens kvintett utför samma bedrift. Den ojämförligt unika i cellen, utan att spela över, håller andan när stickan övergivit skyddet av tummen och pekfingrets bredsida, och sekunden efter, pustar ut av lättnad, inser samtliga till sin oväntade överraskning att den nyss anslutna kommit till heders och satt äran på spel.

(Det idiomatiska anspelningarna används för att, genom återkommande, men oregelbundna, upprepningar, säkerställa att var och en, med livet som insats, slutför missionen, passionerat, med besatthet och bravur.)

Plötsligt ansvarsbefriade tar sig kanaljerna tar sig snabbt som ögat bort från cellens, av nyss utpressad svett, av fukt och kroppssvettsodörer, drypande väggar.

De utför ett slag i saken och, utan minsta lilla smula av gemensamma omtanke på den obetalbart outbildades väl och ve som hårt arbetande idealist, uppsöker de det mest ökända tillhåll ”The Black Whale” där svarta marknadsbiträden obehindrat umgås och samspråkar med lösmynta sladdertackor och cellkamraterna.

Allt de behöver är ett antal en och annan innanför västen, som dagen efter medför ihållande och återkommande, ytterst besvärande olåt från en seriöst förslagen och uthållig kopparslagare.

En tidstypisk mix av wienerklassistisk art:

Hårdhänt massage av Pinkertons handplockade män samt ett oregelbundet intagande av (som via omvägar erhållit det heta tipset från Ludwig II av Bayern) Kejsar Frans starkt rekommenderade mirakelmedicinen ”Wunder Cron Essence”.

Undermedicinen sades ha tillverkats av tre skomakare vid namn Johann Peter Menadie, Jacob Böhme samt svensken Hjalmar Ekström.

På ytan lätt begripliga, men på närmast liggande nivå under, angelägna orsaker såsom ekonomiska oangelägenheter och oförenlig personkemi av mer fysiologisk art, uteslöt de två övriga den tredje, nämligen den svenskfödde svensken Hjalmar Ekström, ut ur gemenskapens värme. Som tur var för denna inbitna nordbo utgjorde kylan utanför ingen egentlig hotbild.

Det ryktas om en utesluten tredje, tillika skomakare också han, svensken Hjalmar Ekström, som för att hämnas de två med minsta gemensamma nämnare, anklagat främst Menadie för inkräktande på Bento de Espionosas varumärkesskyddade ”Substancia Plaeceboetiqua” som till största delen består av den mer immateriella och andliga, i överensstämmelse med steganografisk överföring från recepthanteringen in i minsta detalj, till Espinosas uppmaning till den angripnes anhöriga: ”Att behandla de mänskliga handlingarna och begären på samma sätt, som om det vore fråga om linjer, ytor och kroppar”.

Under domstolsförhandlingarna framgick att Ekström erhållit illegal arbetskraft från det mest ljusskygga av undre världar.

Namnlösa, papperslösa samt utan godkänt arbetstillstånd från vare sig Skrået eller AMS godkänt arbetstillstånd, uppträdde nattetid, i skydd av mörkret, två småvuxna, men, erkännas bör till deras fördel, ytterst skickliga inom Skomakeriskrået.

Enligt Ekströms hustru bar de som enda klädesplagg och igenkänningstecken, varsina toppluvor och två par väl utslitna fotbeklädnader.