Ledare

DN Ledare. Andrev Walden: 

”Även en liten utomjording kan låsa upp ett universum.”

Vetenskapens eller ”Scientismens” nihilistiska credo:

Citat ur Andrev Waldens ledarkolumn ovan:

” Det börjar ändå bli rätt uppenbart att ingen mening finns, bara ett hål som var och en av oss behöver fylla med sitt eget svar i kampen mot alltings poänglöshet.”

Hur att få bukt med den alienation, främlingskap som sprider sig runt i världen?

Vår upplevda värld krymper förhoppningsvis inte, men vår gemensamma elektroniska digitala, cybernetiska, upplevelse av Världen, Verkligheten och Vardagen tätnar.

Avstånden vare sig krymper, minskar eller avtar, men, med kommunikationsmedlens hastighet, inte väcker samma intresse som under 1900-talet.

Om ”Livet är tröstlöst” så är meningen att finna tröst och dela med oss av den till allt annat levande i hela Alltet.

Liksom Nornorna väver Livets väv, ingår vi alla som trådar i ett oändligt nätverk.

Ju längre var och en av oss tränger in i Verkligheten, desto större och vidare blir vårt gemensamma ”spindelnät”.

Var gång en utvidgning, ett paradigmskifte, sker, så uppstår alltid nya grandiosa härskarämnen som vill överta titeln: ”The Master of the Reality”.

Det är ju först de senaste århundradena som vi kan se den enskilda människans livsprojekt i ett större perspektiv.

En hunds liv kan vara betydligt mer innehållsrikt, än en ordinär människas.

Förr skulle en skomakare förbli vid sin läst, men idag, år 2020, finns inte många skomakare kvar.

Att söka övertyga var levande varelse att ingå i en större abstrakt idé, har vi nu redan sett ett antal gånger bara leder fram till destruktivitet.

Var generation ska ju ha rätt till att skapa om verkligheten och alltings värde, enligt de egna, senast upplevda och erfarna verkligheterna.

Har hunden i sin vardagsverklighet någon ytterligare, högre, ”meningen med livet”, annat än att tillfredsställa sitt och de sinas grundläggande behov?

Ändå måste det ingå i ”missionen”, ”uppdraget” eller var och ens livsuppgift att också överföra det som varit till gagn för allt liv för jorden, från tidigare kulturer på Tellus.

Det första vi vuxna delar med oss av till nästkommande generation, är ju inte att lära dem överleva ett kärnvapenkrig.

Protektionister idag vill förenkla verkligheten till en ”icke globaliserad värld”.

Efter Andra världskriget, med Atombomben, blev verkligheten, för alla var än de befann sig, global.

Hiroshima remembered: Survivor in Southern California recalls the atomic blast on 75th anniversary

Shigeko Sasamori was 13 when she looked up to the sky over Hiroshima and saw a parachute slowly drifting toward the ground.

Det var ingen idé eller ideologi (varken Stamsamhället, Religionen, Brukssamhället, Kolonialismen, Industrialismen, Kapitalismen, Socialismen, Kommunismen, Nazismen, Fascismen eller Myten om Den Globala Byn) som enade Människan och Mänskligheten så mycket som Atombomben.

Kalla kriget och Terrorbalansen gav alla människor insikten om att en global maktkamp oundvikligen skulle leda till den Människans Liv på planeten Tellus, slutgiltiga förintelsen.

Mänskligheten kom överens om att stifta ett ”Nationernas Förbund”, eller ”UN” eller ”FN”.

Efter 1945 har antalet globala, världsomfattande, frågor, ökat.

Den på Agendan ständigt stående frågan om ”Klimatförändringens konsekvenser”.

Multinationella företag.

Miljöförstöringen.

Tillverkningsindustrier och logistiskt utformade nätverk.

Råvaror, produktion och distribution.

Massmedial nyhetsrapportering samt internationell underhållning.

Turism och upptäckande av nya turistmål och turistfällor.

Var och ens privata och personliga möjligheter att registrera och distribuera sina upplevelser via digitala media.

En global maktkamp om vem som äger en upplevelse.

Vad återstår för ”Meningen med Livet” eller ”Livets Mening”, efter ett globalt kärnvapenkrig?

Att överleva protektionistiskt inom en fästning eller nere i en bunker, eller ute på en alienerad rymdstation?

Om ifall ”Gud är död”, så verkar inte Vetenskapen fungera som tillräckligt ersättningsmedel.