Skuggan hade helt medvetet och av egen fri vilja fördjupat sig i den mänskliga själens innersta labyrinter.

Det underlättade att han, med en diagnos som i stort överensstämde Eugene Bleulers numera klassiska ”Textbook of Schizofrenia” (1924) förblev en trogen prenumerant på folianterna ”Ideomatiska Artefakter och Explicita, Oförblommerade Arketyper, samt fristående ”Enneagram”, gärna korsbefruktade och samkörd med astrologisk alkemi, och senaste uppgraderingarna (typ GSM 5 remixad till loop med DSM 5) från ”Genetik & Memetik” kunde han ohämmat, vid förfrågan, uppvisa pass, Tullverkets varuersättningscertifikat, identifikationskort som auktoriserad mäklare, rörmokare med dispens för grävande journalistik och därtill mer eller mindre imponerande referenser som numera bortgångna personer utan närmaste anhöriga, i all hast nedtecknat på ett kladdpapper.

För att inte förglömma påminnelser om tvärvetenskapliga V.I.P-kort som kunde användas som dörröppnare till gammaldags portlås, eller mer etablerade ställen som Cèsars och Hilton Paris.

De fyra, plötsligt ansvarsbefriade, kanaljerna tar sig snabbt som ögat bort från cellens, av nyss ut ur de fysiska kropparna utpressade svettsodörer, drypande väggar.

De slår sina kloka skallar samman och, då ingen uttalar någon välformulerad protest, utför ett rakt slag i saken.

Hänsynslöst och utan minsta antydningar till affektiva störningar av gemensamma värderingar omnämnda på tanke om den obetalbart outbildades väl och ve som hårt arbetande idealist, uppsöker gruppen, som även i fortsättningen önskar förbli anonym, det mest ökända speakeasyt ”Jumpin’ Black Jack” där svarthattade marknadstraiders obehindrat umgås och samspråkar med lösmynta sladdertackor och svarta marknadsstrebers.

Allt som de behöver är ett antal, från en butelj vars etikett föreställer dem av Buchanan själv utvalda, med möjliga förnamnen svart ”Scottie” och vit ”Westie”, en och annan innanför västen, som dagen efter medför ihållande och återkommande besök av en, fortfarande påstruken, förslagen och uthållig kopparslagare.

De fyra hantlangarna går från den ena, mer idealistiskt inställda cellen, till en i den mer krassa verkligheten, realistiskt utformad cell.

I det här fallet kan den fysiskt närvarande cellen påminna om Livsmedelsverkets indelning av tallriksmodellen. I omedelbar anslutning till varje tårtbit finns en för den inhystes psykiska, fysiska och andliga behov, en fullt otillräcklig rastgård inom säkert förvar för obehöriga utomstående.

Tallriken som helhet är indelad i förhållande till tre kategorier.

Den mest populära formen är den tallrik som är mest lämpligt anpassad för tallrikar som rör sig mycket.

Den mindre populära är tillägnad sådana ekonomiskt lagda, som heller rör sig för lite, än för mycket.

Den i särklass minst populära är speciellt anpassad för sådana tallrikar som hellre gör sig gällande på gående bord.