Här kan Tydaren praktisera aktiviteter som annars endast är tillåtna för otillgängliga förbipasserande metromaniker, graffitiskapande grafomaner samt obönhörliga logomaniker.

(Vissa manier, även om dessa tillhör de mer diffust crossover-varianterna, kan utan tydliga begränsningar övergå i närliggande mantier. Till dessa hör ”Bibliomanti” (i e ”Bibliomani”), ”Kiromanti” (i e ”Kiromani”) samt ”Kraniemanti” (i e motsvarande ”Maniskt samlande på olika rymdgemetriska skallmått”).

Det är inte utan att denna ädla konst, vars

(Om det gäller en tegelsten med oputsat murbruk kvar, funnen på en plats där ett hus just för tillfället träffas av, likt en Michel Foucoultsk pendel, en rostfri, i solen strålar glänsade, stålkula satt i svängande rotation av en fjärrkontrollerad lyftkran.

För att Tydaren ska utvinna fördjupning om sitt tysta kunskapsfält, finns utförliga diskursanalyser att tillgå i sådana arkiv där motsvarande handlingar, än så länge, tills någon överklagat beslutet, är sekretessbelagda.)

smutsiga hantverk starkt påminner om; mer eller mindre, på en tiosiffrig skala, gråzonen mellan vita dvärgar och svarta skägglösa hål, betraktas av välansade och välutbildade överordnade och handledare (Read) till ZigZag, om inte ett indirekt förfarande av oangelägenheter, så farligt nära yrkesutövningar inom bedrägeriroteln, olagligt avbildning av skyddsmarkeringar omfattande av copyright-, material fake news- och immaterialrätten, men också mer medmänskliga magiker, gatubedragare (som säljer Eiffeltornet på stående fot) och taskspelare vars obeskattade arbetsinkomster kan härledas till Cassandratiska projekteringar där förförisk, förledande, förväxlande eller för utomstående, aningslös information ingår som en icke obetydlig anspelning på förmågornas riskkapitalsinsatser satts i oroväckande, pendlande, strålande, discokule- gungningar.

I en fullt möjlig utvidgning av Individuell Singularitet innanför Den Avgörande Sista Punktens Slutgiltiga Händelsehorisont kan Tydaren, med Högstainstans-i-Sig, eller tillförordnad semestervikarie den Allvetande Storytellern-i-Sig tillkännage denna helt för ändamålet (Objektet-i-Sig) avgörande förklaring:

Tydaren står i samma beroendeställning till Steganografen som pilgrimen Dante (Alighieri, i hans mästerverk Divina Commedias första och andra del Inferno och Purgatorio, då den numera legendariske diktaren Publius Vergilius Maro (alias ”Vergilius”, idag mest känd som författare till Aeneiden, utgiven på okänt förlag, år 19 före vår tidräknings början.

Skriftställaren härstammade faktiskt från Gallia Cisalpina och inte, som många av Detektiven Allmänheten tar för givet, utgjort ett praktexempel på en uräkta romare).

Vergilius, kanske på uppdrag av Allrahögstainstans, eller bara för att sysselsätta sig med något meningsfullt, utsåg sig själv till Dantes personliga ledsagare, ciceron, mentor och mästare.

Dante, som verkade i Florens, i Toscana, gav ut de två första delarna, Inferno och Purgatorio, redan för år 1319 evt.

Det kan se ut som en tillfällighet, men är kanske inte en slump, att de mest outhärdliga projekten kommit till, på pricken, 1300 år efter publiceringen av Aeneiden.

För den mer världsvane steganografen kan Aeneiden utgöra ett ytterst lämpligt verk att utnyttja som textmassa.

Enbart för att bokstavstroende (i fortsättningen omnämnd som ”laglig”) ska ge upp inför uppgiften att söka klartexten i dess rätta sammanhang, kan en fransk beställare föreslå den första upplagans första utgåva, med tryckeriorten Reykjavik.

Med hjälp av Googles digitala translatormaskin, kan sedan steganografen utforma kontexten så att, på andra sidan, tydaren får ihop uttrycken till ett begripligt innehåll. (Exempel: franskans ”Le Fôret” till isländskans ”Skógur”. Vardagssvenskans ”Dra åt skogen”, blir på franska ”va au diable” och på isländska, ”fara til hélvítis”.

I en version Dantes Inferno inleds textmassan med orden:

”Till mitten hunnen på vår levnads vandring hade jag i en dunkel skog gått vilse och irrat bort mig från den rätta vägen.”

Direktöversatt med Googles, blir detta:

”Au milieu du voyage de notre vie, je m’étais perdu dans une forêt sombre et m’étais éloigné du droit chemin.”

Som Google i sin tur översätter till:

”Í miðri lífsferðinni týndist ég í dimmum skógi og villtist af réttri leið.”

Detta exempel visar tydligt och praktiskt hur den steganologiska staganografin fungerar ute i Gemene Mans diskbänksrealistiska vardag.