Eric Elliott: ”What It’s Like To be a Computer:

An Interview with GPT-3.” 19 sep. 2020

Klartexten kan visa sig handla om gudinnan Inanna som ursprunglig, biologisk moder till kaosgudinnan Eris.

Inanna i extas är troligtvis förebilden för Sankta Teresa i extas.

Under en stjärnklar sommarhimmel över Eufrat och Tigris möter hon sig själv i deltats spegelbild.

Mellan skenet från ljuskällan och den återkastande ytan kan Skuggan uppleva kontexten när den fortfarande är som bäst.

Skuggan, namngiven efter Carl Gustav Jungs dito, är värd ett kapitel för sig.

Eliten av folkets hjältar växer för det allra mesta upp ur de mest trista och bistra förhållanden.

Vanligt är att avkomman, till och med före tillblivandet, överges av en ansvarslös och hänsynslös fadersgestalt, medan modern i brist på inlärt divergent tänkande och, till råga på allt, med alltför lite i plånboken, ställer en korg av flätat plast utanför orphanaget ”The Brothel Brothers” som, enligt ett osannolikt envist rykte, huvudsakliga affärsidé bygger på frigående mylinguppfödning eller utstuderade handgjorda änglamakerier.

I följande textmassa har Tydaren intagit iscensättningens roll som ”Skuggan”:

Skuggan hade helt medvetet och av egen fri vilja fördjupat sig i den mänskliga själens innersta labyrinter. Det underlättade att han, med en diagnos som i stort överensstämde Eugene Bleulers numera klassiska ”Textbook of Schizofrenia” (1924) förblev en trogen prenumerant på folianten ”Ideomatiska Artefakter, Arketyper samt fristående ”Enneagram”, gärna korsbefruktade och samkörd med astrologiska horiskop och senaste modellerna från ”Genetik & Memetik” kunde han ohämmat, vid förfrågan, uppvisa pass, Tullverkets varuersättningscertifikat, identifikationskort som auktoriserad mäklare, rörmokare med dispens för grävande journalistik och därtill mer eller mindre imponerande referenser som numera bortgångna personer utan närmaste anhöriga, i all hast nedtecknat på ett kladdpapper. För att inte förglömma påminnelser om tvärvetenskapliga V.I.P-kort som kunde användas som dörröppnare till gammaldags portlås, eller mer etablerade ställen som Cèsars och Hilton Paris.

Om Gemene Man har något förtroende kvar för MI5:s tillfällige informationsuppgiftslämnare, så föddes Skuggan föddes först på en okänd landtunga av icke bekräftande föräldrar. Nästa steg var snabbare än tanken.

Såsom orphan tillbringade han den för livsuppehället avgörande delen av barndomen samt den, för närmiljön, mest oroväckande första tonårstiden i detsamma orphanaget som omnämnts andra stycket ovanför.

I hoppet om att de oväntade, oönskade och menlösa, en vacker dag skulle växa upp till ansvarstagande medborgare, försåg The Brothel Brothers, likt andra inrättningar och institutioner vars regelverk betonade humanism, klassisk empati, plastisk sympati, respekt, karaktär, självkontroll, samt intuitiv magkänsla, med en digital notapparat, motsvarande en GPT-3:s omfattande immateriella ordförråd.

En sådan petit homme som en gång för alla lämnade herrgården och kastade bort nycklarna, ha med i det annars så lätta bagaget, någon praktisk syssla att luta sig emot.

För Skuggan innebar ordningen att, som duktigt och kompetent lagerbiträde vinna de överordnades förtroende och, när första bästa tillfälle gav sig till känna, omvandla de teoretiska kunskaperna om närings- och driftslivet, till praktiskt tillämpade tillvarataganden, som snart, inom rimlig tid, omstrukturerade produktionen till ett föredömligt skalbolag inklusive zoombieföretag.

Inget tungt ok ska, så här med facit i hand, falla rakt ner över en harmlös övertidsarbetares beigea axlar, men den dåvarande affärs- och företagsidéns borttynande sammanföll på ett näst intill oförklarligt sätt med Skuggans utveckling till oberoende butiklyftare.

Den som enträget och målinriktat lyssnar på sitt hjärta, kommer, om inte nå sin lyckliga stjärna, så upp till inte alltför tokiga trädtoppar. Lagrets artefakter avtog i volymer, medan Skuggan ökade sin kundkrets bland både Crethi och Plethi.

Nere i samhällets bottenlager omtalades Skuggan alltmer som någon att räkna med. Trots utan synliga tecken på torka bakom öronen, steg hans karismatiska aura till graden av: ”Anonym, Autonom Hyllrensare och Butiklyftare”.

Utan tvekan skulle denna handlingskraftige gesäll med tiden hamna i en cell med högt renommé.

Tiderna hårdnade. Röda dagar trängdes undan av svarta. Vita stormhattar blåste bort. Antalet svarta plommonstop ökade dag för dag som gick. Vita marknadskrafter gav vika för sådana smutsiga händer med sorgflor under naglarna.

Av klosterbröderna hade Skuggan lärt hur att åtskilja Rätt från Fel. Så grundligt att Fru Lustas väg lockade mer än Fru Dygds.

Ifall munkarnas livsstil stämde överens med realitetens, om Det Goda Livet som hägrade efter detta, kunde Skuggan, inför Sankte Pers Pärleport, alltid hänvisa till Allrahögstainstans Randomiserade Nåd, eller Liknelsen om Den Förlorade Sonen.

Ett lyxfågelfrö i handen, är bättre än tio osedda grankottar i skogen. Varför riskera det säkra framför det osäkra?

Livet under marken, under jorden, var betydligt lättare och sinnligare, än det ovanför ytan.

Med ett välförsett lager av odefinierade objekt och artefakter som troligtvis ingått i okända ritualer, hade Skuggan sitt på det torra.

Den som intet har, har inte mycket att förlora. Där emot, den med ladorna fyllda, fruktar var liten ruvande tuva.

Skuggan vilade inte på lagrarna. Försigkommen och på högst eget initiativ sökte han upp dem med grusade förhoppningar, som akterseglade söndagsseglare samt okontrollerade drönare. Slika vars heder inte ens var värt att nämna ens i förbigående.

De satt där på parkbänken med två tomma händer, rullade tummarna och inväntade förgäves någonting att brinna för.

Skuggan delade frikostigt med sig av lånta fjädrar.

The Brothel Brothers var stolta innehavare av en filmprojektor av märket Bell & Howell 16 mm. Problemet med den var att för publiken var bilden en syn för ögat, medan ljudet lätt överträffades av en helt ordinär synåls fall mot golvytan. Enda tillgängliga visningsexemplar, ”Ebberöds Bank”, var dels ocensurerat, dels endast med danskklingande vardagstal.

För de övriga orphanterna var detta till ett obetydligt hinder i deras uppfostran till samhällsanpassade medborgare, men för Skuggan, vars fantasi förblivit intakt utan gränssättningar, innebar uppspelandet av mediet en outsinlig källa till kontemplation och eftertanke.

De väl utarbetade iscensättningarna gav honom en vag föreställning om hur bankens tillhandahållande med andras surt ihopsamlade medel, dög som trovärdiga papper i sammanhang där teorierna skillnaden mellan ponzibedrägerier och pyramidspelens konstruktioner bara till de yttre kunde kunde utesluta den andra.

Som hängiven cineast kunde Skuggan i lugn och ro innanför hemmets trygga väggar avnjuta ”Ebberöds bank” med dubbad ljud på älvdalsmål.

En annan raritet var ”Der Hauptmann von Köpenick” som också den kunde inspirera till alternativa sanningar och fakta om det oskrivna samhällskontraktets originalformuleringar.

Hemmansägare, värdepapperslösa och skatteflyktingar sökte med ljus och lykta efter semesterparadis där Lanskys, i rakt nedstigande led, i samarbete med kvalitetsförsäkrade, ideellt arbetande sedeltvättare, kunde förespegla om investeringar som i en närmaste framtid, osvikligen garanterade god avkastning från, utifrån osedda galopphästars munnar, överraskande loopar.

Snart växte Skuggans löst sammanfogade nätverk av internt okända celler ut till den av alla i den undre världens översta inre kretsar.

För Skuggan inte helt oväntat hörde den högt respekterade kartellbildningen: ”Hydrans Cyklopöga Argus” av sig bara efter mellan tio minuter och en kvart.

I vardagens hektiska affärsliv förkortat till: ”H. C. A.”. Initialer som Detektiven Allmänheten gärna associerade till en danskfödd men numera bortgången kejsare utan kläder.

Skuggan hade högre planer än så. Hans gränslösa fantasi kunde mäta sig med Universum, intervallen innan Big Bang framkallade ett öronbedövande ljussken som varken en blind kunde se eller en döv kunde höra. Antagligen därför att det förhöll sig på samma vis med den effekten, som när ett träd faller där ingen mänsklig varelse finns till städes.

Den största fördelen med hanteringen av plötsligt uppdykande åsikter, påståenden som vilade på lösa boliner, faktabaserade, frigörande andningar, var då kunden för det mesta köpte osedd häst i munnen.

Betydligt mer klirr i kassan, än sådana som direkt relaterade till vardagens gråskaliga diskbänksrealism.

Sol-och-vårare och Three-card-Monte-bedragare, bondfångare gick lite hur som helst genom svängdörrarna in till och ut från Skuggans cell. Egendomligt nog var det fler som kom ut, än som, om än ofrivilligt, gick in.

För samtliga levande varelser gäller samma sak och Skuggan utgör inte på något vis något gällande undantag.

Om inte bara av ekonomiska orsaker, bör en oskriven överenskommelse med Allrahögstainstans räcka mer än väl för ett normalstort singelhushåll.

Skuggan, fortfarande i uppåtstigande på karriärstegen, var inte sen att utnyttja varje tillfälligt uppstående incident som kunde sätta godtrogna, naiva, lojala, rotlösa och kringresande knallar på bar och, utan vinterunderhåll, backe.

Såsom professionell gestaltande influerare av tidsandan och tillståndet i de hinsides parallellvärldarna, förvarade han sina identitetskort och visitkort i en proppfull mobilsmart Filofax Executive de Luxe Continental Mark V Convertible.

Skuggan var väl förberedd inför oförutsedda förlopp. Av Svenska Institutet för Standarder godkänd utrustning med främsta syfte att, profylaktiskt och i preventivt, mota Olle i grind, hade Skuggan lyckats erhålla en utsliten, vintage, portabel unikabox.

Skuggan erövrade snart konstycket att hålla mer än två bollar i luften, inom armslängds avstånd.

Utan personliga, privata identitetskriser kunde han verka som förtroendeingivande rörmokare, taktfastdurkslagare, förslagen dyngspridare och, medelst färsk erfarenhet av det sist nämnda, och såsom undergrävande erosinolog, upptäckte nyupptagna slukhål.

Med omedelbar verkan skulle en nostalgisk avloppsrensare utan ett ord, men med förmanande blick, hänsyfta på sådana underjordiska viadukter som knöt samman alienerade rörförbindelser med hemliga orter, tunnlar utan ljus i någon öppning, vare sig åt öster eller väster.

Efter ett burleskt ungdomsliv i sus och dus, hade Skuggan, via förbindelser med inom fastighetsmarknaden, inte utan en viss press på rätta stället, erhållit tilltalande dokument som auktoriserad mäklare.

Som sådan följde han uppmärksamt överlåtelser angående mörkskygga element, nattliga frekvensområden, övergivna revir, källarvalv, bakgårdar, lukrativa rivningstomter och andra, än så länge, skymningsgrå ställen.

Allting var antingen förhandlingsbart, eller möjligt att tillhandahålla om priset översteg, över förväntan, tidigare uppgivna.

Skuggan var aldrig smartast i rummet, men som emanciperad och ambulerande bettlare, eller gatpojke eller dito av det svagare könet, försåg sig den synnerligt aktive agerande agenten med en sådan punkt som Euklides, utan anspråk på ensamrätt, deskriptivt definierat i ”Elementa”.

Arkimedes hade vid ett senare tillfälle, efterfrågat denna Punkt-i-Sig, i samband med ett skamligt läsande av ”The Turning of the Screw”.

Något som, bara något förkortat kvartal senare, efter att general Marcus Claudius Marcellus erövrat Syrakusa, skulle tillgripa under promenaden mellan morgonduschen och det liggande frukostbordet.

I undanskymda tillhåll där solens varma strålar vägrade att stråla in, stod svarta marknadens slagfärdiga säljare i stånd att kränga alltifrån synålar till silverskålar.

Skuggan drog in lite extra klöver, då han genom pålitliga kontakter kommit över andra sorteringens måndagsexemplar som vid lämpligt utvalda vägpucklar råkat rasat av flaken från erkänt säkra lastbilar tillverkade av Scania Vabis och Henry Ford.

Skuggan, vars affärsverksamhet snart uppnådde avsevärda framgångar, visste att lagens väktare alltid höll sig ett steg bakom.

Då och då blev någon Gemene Man i Crethi och Plethi ohälsosamt upprörda över någon av Skuggans obestämda artiklar.

Med den ställning han uppnått tack vare sitt oförklarligt dåliga anseende, kunde han med gott förtroende anlita den höjdaradvokat som annars endast erbjöd sina tjänster till dem som mer än väl hade nytvättade sedlar i plånboken.

Företaget, känt för kreativt tänkande samt strategiska penningplaceringar i framtida skattebefriade furstendömen och enväldiga monarkier, kunde överlåta till korttänkta uppåtsträvare, ur ekonomisk synvinkel, för livsuppehällets upprätthållande, underbetalda enkelriktade transportvägar inklusive våghalsiga strapatser i de djupfrysta spåren efter Hannibal Barkas trettiosju elefanter genom och förbi sedan över två millenier obemannade och kanske till och med bortglömda, gränsposteringar.

Nu för tiden, av nu levande äventyrare, förklaras stråket utdömt som, för hågade spekulanter, sponsorer, ideella investerare och goodwill-anpassade framtidsprojektörer, anses stråket numera utdömt som icke lukrativt.

Den logistiskt överenskomna terminalstationen, var, inte helt överraskande tunnelbanelinjen under jord där Berlin Bahnhof Friedrichstrasse under det Kalla krigets bistra tider, förnumera blivit en erkänd fälla för från utlandet kommande turister.

Där, någonstans mellan tummen och pekfingret, kunde Skuggan sköta sina välansade, kreativt uppbyggda utbyte av varor, tjänster, gåvor och gengåvor som ingen levande människa kunde avvisa.

Bilden såg inte ut annat än som förväntat.

Turister och andra förbipasserande sökte genom linser, objektiva förhållningssätt samt kryphål under lagens finstilta efter sådana, i spekulativt syfte, plötsliga uppenbarelser av främmande element.

Skuggan skötte sitt spel utomordentligt.

Trots känningar inom de största modehusen, förhöll sig den agerande agenten och aktören, passivt inför sådana återhållna påminnelser som krav om, till ytan, naturligt beteende angående personlig hygien, befintliga kroppodörer med tillhörande effekter, typ fysiska ljud.

Bakgrunden och kulisserna överensstämde med Gemene Mans föreställningar om hur den undre världen kunde emancipera sig inför stående publik.

Skuggan i sin ursprungliga, ekologiska, biosfärs närmiljö utgick alltid från en melodramatisk och kulturberikande sinnesförnimmelse.

Löst folk önskade som regel trygga och säkra återkommande upplevelser av den skuggliknande spegelvärldens irrationella endagsföreteelser. Ta det säkra före det osäkra, men, å andra sidan, omväxling från det ena till det andra och tillbaka igen, förnöjer.

Skuggan som, inte helt oväntat, stod lutade mot en otidsenlig vägg som med egna ögon bevittnat hur de bästa dagrarna passerat revy. Som redan Bill Shakespeare förutsåg, är en Mur mer än tillräcklig som kuliss och bakgrundsvy.

Muren, än så länge stående, eller rättare sagt, liggande, vilande, med löst och dammigt murbruk som enda förenligt cement, var lika väl representerad som arbetskläderna.

Endast en medkännande, empatiskt lagd person, kunde ögonblickligen igenkänna den, troligtvis från Salvation Army’s second-handbutik, nere vid hörnet intill puben Half Way Inn,, en ganska så eleganta, bredbrättade, av italiensk snitt och stuk, stetsonhatten, för tidpunkten på dagen, uppseendeväckande solglasögon av märket Ray Man, konfektionssydda byxor med rakbladsvasst pressveck, en aningen för vid raglan- eller trenchcoatrock, samt, samma misstag var gång, polisens lätt igenkänningsbara, ergonomiskt utformade, retro vintage nostalgiska patrulleringsfotbeklädnader.

Fodralens främsta kännetecken var att det svarta skinnet på ovansidan var, egenhändigt, putsat av den statsanställde på dennes händelsefattiga fritid.

I denna permadjupfrysta närmiljö kunde Skuggan vidarebefordra sådan information som, för den med tillräckligt av sekiner och piastrar i pungen, före bäst-föredatum var än mer än guld värd.

Lägg till rubrik:

Gemene Sol-och-Vårande Munk Nyss Passerat Mållinjen Söker Dito Maka.

I hopp om att varken Gemene Man eller De Bokstavstroende ska ana det minsta, är det sedvanligt att den retroaktivt handlande Skuggan uppsöker en högst tillfällig förbindelse, kontaktyta och beröringspunkt via en steganografiskt kodad annons under rubriken: ”Personligt”.

Då både Gemene Man och De Bokstavstroende i allmänhet utger sig vara normalt välutrustade och särbegåvade i jämförelse med en hybrid av Wechsler, Stanford-Binet och Cattell-skalan, förutsätter de att också Skuggan, som i det här sammanhanget är försedd med täcknamnet ”X9” (Där ”X” står för ”Sidan” och ”9” för antalet föregående av detsamma) föredrar ett ”Y” (som i större sammanhang avbildas med tecknen: ”( ! )”, t ex det materiella, genomskinliga objektet i bestämd form ”( ! )tan”) som Naturen har begåvat med många olika attraktiva attribut.

Allrahögstainstans, Den Allvetande Storytellern eller Skuggan X9, måste därmed anses vara någon helt annan som genomlever tillvaron i frivilligt utanförskap.

Skuggan är som regel utrustad med en naturlig förmåga att, med selektiv resonansbotten, utesluta det väsentliga.

Skuggan formaterar ett passande ordval:

”Simulerade Förvrängningar för Intrång i En Tillfälligt Het, eller Permuterad Sval Förbindelse. (Bystad 2020)

Skuggan har för vana att använda en mall som Gemene Man inte ska ta för varken på allvar eller för given.

Mallen följer i huvudsak två grundregler:

Ett: ”Klartexten ska rymmas i intervallen mellan högst en förutsättning samt minst två tillkortakommanden.”

Två: ”En av Robbie Shakespeare’s favoritfigurer, som också är en semipermeabel fiktiv förfader till Elisabeth Holmes, har som devis på sin vapensköld:

”När man har eliminerat det omöjliga, så måste det som återstår vara sanningen, hur osannolikt det än verkar!”

Tre: ”Att utesluta Det Tredje Objektet är inte bara moraliskt förkastligt, juridiskt oansvarigt eller en hädisk tanke, utan till och med synnerligen föredömligt.

Därför; Uteslut aldrig det eller den som kan finnas mellan talen eller antalen Två till Fyra.”

En hypotetisk mall som i stora hela sammanfaller med Skuggans annonstextförfarande:

Citat: ”En Gemene Man, singelmunk, ekonomiskt oberoende och välrenommerad egenföretagare inom branschen ”Sol-och-Vår”, söker våghalsiga och halsbrytande äventyr tillsammans med en parant Gemena Maka Jane.

Densamma, exklusive lommerobberi samt omsvängande sängvalser (då dessa, dittills tillförlitliga kranar och kassakor upphört på grund av Tvåmetersregeln) är varken överdrivet överkänslig eller aromatiskt sparsmakad, när det gäller åderlåtningar och åderbråkningar.

Då Tiden som alltid går och står och stampar, vet samtliga av båda könen (inklusive Det Uteslutna Tredje) Gemene Maken James (Obestämd Objektform) att den oundvikliga gränsen mellan just passerat 40+ och den absoluta mållinjen, på ett ödesdigert sätt, inom sinom tid, kommer att sammanfalla.

Den veritabla önskan från just denne av alla nu levande Gemene Man (eller som åtminstone har det som Minsta Gemensamma Nämnare) är att tätt intill, på minst två meters avstånd tillryggalägga distansen medelst den gängse metoden: ”…gå tre varv runt stenen…” (Där Skuggan bör vara ligga i beredskapsläge på att antalet också kan omfatta ett Uteslutet Tredje) på slaget mellan hägg och syrén i kvadraten på avståndet från Paris till Berlin,

Dividerat med sträckan Manhattan till Berlin,

Och ett inte alltför överraskande återvändande till Berlin:

I steganografiska sammanhang är det alltid populärt med en hänvisning till lämplig ordlista, kvällskurs, språkresa eller parleur. Så även här:

Gemene Man (som i det här fallet råkar sammanfalla med Skuggan) har nu angivit Berlin, med värdet ”Tre”. Detta kan, även objektivt av en oberoende och opartisk utomstående, betraktas som ett gynnsamt utfall.

Skuggan, vis av blotta förskräckelsen, som varken tyckte om att ta något för givet, eller på en höft, inser här att i varje möjligt utslag, finns också en, i överensstämmelse med Gödels princip, faktor x-risk.

Då varje uteslutande, i bestämd form, slutet system (Berlin före Murens fall?) också, med utgångspunkt från att Entropi-modellen överensstämmer med den gällande verkligheten i Rumtiden, anger två alternativa resmål: Manhattan eller Paris.

(Bara för att, en förhållandevis kort, men ytterst angenäm stund för de medverkande inblandade, överlämna Skuggan åt sitt öde (som kan innebära att uppsöka ett annat ställe, eller hälla i sig en välbehövlig kopp svart kaffe med bönor direktimporterade med ett smuggelplan, Cessna Nighthawk, från Veracruz, Mexico).

” …tre varv runt stenen”, om man, i hypotetiskt önskvärt sällskap med Elisabeth Holmes tolkar detta legendomspunna uttryck:

”När man har eliminerat det möjliga, så måste det som återstår vara sanningen, hur sannolikt det än verkar!”.

Ett: Så kan ”stenen” antingen syfta på Berlin Pariserplatz i Mitte, med Brandenburger Tor som ställföreträdande ”sten”.

Två: Triumfbågen i Paris.

Tre: Peg-Leg Pete i New Amsterdam, (inte så helt överraskande) Stone Street Historic District.

Här kan Skuggan dra sig till minnes E.Holmes tänkespråk:

”När man har eliminerat det möjliga, så måste det som återstår vara lögn, hur osannolikt det än verkar!”.

Högst improviserat översatt till:

”När man har eliminerat (uteslutit) det omöjliga (Det Tredje), så måste det som återstår (Det Fjärde) vara uteslutande sant, hur osannolikt det än verkar!”

Alltså; för att inte falla i samma grop minst två gånger, är att föredra ännu ett, nämligen: ”Fyra”:

Fyra: Skuggan favoritlektyr, ”Euklides Elementa” innehåller ett axiom om linjen som är den, i förhållandet till faktum att inget utrymme ges till en möjligt  tänkbar Tredje Dimensionen, om den är rak, absolut kortaste vägen mellan två punkter.

Här och nu, i befintligt skick, kan döljas två möjligheter.:

Antingen linjen mellan Paris och Berlin, eller mellan Berlin och New York.

I Berlin finns Mitte, med Brandenburger Tor.

I Paris motsvaras detta monument av L’Arc de Triumph.

I New York, som alltid, Stone Street Historic District.

”Mitte” ger en högst plausibel antydan om att denna brännpunkt, Fokus, i koordinatsystemet motsvarar Origo, i den urbana miljön, ”Centrum”, eller i Jules Vernes berömda verk: ”Jordens Medelpunkt”.

(Här kan Skuggan upptäcka ett rudimentärt, grundläggande, faktum, överensstämmande med verkligheten såsom den kan definieras med nutida vetenskapliga metoder och väl beprövade erfarenheter; att översvämmandet av verbum, för De Bokstavstroende mycket väl kan tolkas som den avgörande händelsen i kapitlet om ”Syndafloden”.

(Kan detta tyckas vara alltför långsökt, diffust eller dunkelt tänkt? En Gemene Man, Increase Mather, (”öka materien”, dvs: ”öka nettovinsten” eller, med mer demokratiska ordalag: ”utöka den rättvisa fördelningen av välfärden) med puritansk bakgrund och uppfostran kan mycket väl omtala Berlin, Paris och Stone Street Historic District som efterkrigstidens motsvarigheter till Sodom och Gomorra.))

Då både Gemene Man och De Bokstavstroende i allmänhet utger sig vara normalt välutrustade och särbegåvade i jämförelse med en hybrid av Wechsler, Stanford-Binet och Cattell-skalan, förutsätter de att också Skuggan, som i det här sammanhanget är försedd med täcknamnet ”X9” söker kontakt med en lämplig mullvad som sedan en längre tid tillbaka, likt en fången på Zenda, hållit till i de underjordiska kloaksystemen, eller nyss frigiven somnabulerande från Ebenezer Uppfostringsanstalts så av samtiden fruktade stormavdelning ”Schlaraffenland”.

Väletablerade steganografer vet med sig att verkligheten är mer komplex än så.

Skuggan är inte mer verklighetstrogen än en laidback backlash-version av Lagen om Hur Det Ena Förhåller Sig till Det Andra.