Transporten av objektet kan se ut ungefär så här:

Beställaren formulerar en klartext. Steganografen omformar klartexten till att ingå i ”Veckans meny”.

Kuriren lägger in objektet ”Veckans meny” i krögarens in-korg (med digitaliseringen som hjälpmedel, ”i mailboxen”.)

Krögaren Palivec, innehavare och heltidsanställd på ”U Kalicha”, Na Bojiš, som i det här fallet inte är medveten om sin roll i sammanhanget, kan därför sägas utsättas för ett seriöst menat prank eller practical joke.

Trots att Palivec själv är den enda närvarande bakom disken, låter denne printa ut menyn och delar så ut den i varje ganymeds samt sommelières fack.

In i lokalen träder en lite svagsint man med ett godmodigt utseende. Strax därpå följer en Agent Bretschnider.

Agenten, som i sin professionella ställning är ute på jakt efter potentiellt hotfulla element, letar förgäves efter ett säkert bevis som kan förklara den närvarande som misstänkt.

Den till synes svagsinte, godmodige, läser menyn och med en Skuggan/Coyotens hängivna besatthet, tyder objektets (menyns) kontextuella innehåll. Menyraden: ”Wienerschnitzel med kokt potatis, sås och surkål”, bekräftar var, när och hur mötet ska äga rum. Han förstår omedelbart att han befinner sig på rätt plats och vid rätt tidpunkt. Mötet ska bli av där han sitter och där han står.

Bretschneider anför för Palivec att det är dags för ett inträde på ett annat ställe. Det har Palivec inga invändningar emot.

Medan agenten befinner sig där, öppnas ytterdörren, gång efter annan, in till ”U Kalicha”. Cellen från die weiße Schlosskapelle anländer utan vidare omsvep. Först kommer Lantmätare K (som i andra sammanhang går under täcknamnet ”Herr X9) tillsammans med Friedas broder Barnabas samt Frieda själv. Med teckenspråk endast för de invigda av det underjordiska nätverkets högsta och innersta krets, förklarar K. för den godmodige att den till synes icke närvarande har kommit i klammeri med rättvisans tjänare. Den godmodige tecknar att han beklagar sorgen. Tystnaden lägger sig som en sordin över en mistlurs elegi.

Efter väl uträttat ärende, kommer Bretschneider åter in i värmen. Nätt och jämnt ser han K. utföra egendomliga skuggfigurer med sina båda händer. Då K. låtsas som ingenting, anar Bretschneider genast ugglor i mossen och inser att något är i görningen.

Den godtrogne godmodige visar med höger hand i luften, att en annan cell är i antågande. Hans tanke är att sammanföra de två i en inte helt så ovanlig meios.

Bretschneider avvaktar händelseförloppet med en misstänksam blick. Såsom agent vet denna hur fördelaktigt det kan vara att, åtminstone i tjänsten, under det pågående ärendets uträttande, vara lagd åt det mer paranoida hållet.

Behemot med Chat Noir hack i häl, har just ankommit från Spiegelstasse. Mästaren, inne i en egen transkription av en uppsättning klartexter, kunde tyvärr inte slita sig från Zum Schwatzen Ferkel. Den godmodige konstaterade lakoniskt att livet inte alltid kan gå på en räls. Var och en av karl för sin hatt, bör huka sig inför Ödets makter.

Det som sedan händer förblir inne i en dunkel belysning. Bretschneider, som tror att Palevic är en av nätverkets informella ledare, anklagar den senare för landsförräderi. Ute på det andra stället hade han med egna ögon sett hur en fluglort befläckade avbilden av Franz Josef.

Agenten tar med sig Palevic till den egna cellen. Hellre en fågel i handen, än tio i skogen, resonerar han villigt. Fru Palevic försvarar Palevic men Bretschneider ger inte det minsta vika.

Efter en obehaglig iscensättning försvinner Bretschneider med Palevic. I makens ställe hoppar Fru Palevic in bakom disken. De två cellerna kan nu i lugn och ro, utan melodramatiska störningar, ingå i meiosen och föra stafettpinnen vidare till nästa Last Exit Brooklyn.