”Traditionell Gånglåt från Utanmyra till Svedmyra.

Upp ur badet stiger Susanna trådlös ut på brandväggen.

Den Svarta Svanen har stampat på hennes obefintliga skrud.

Susanna, nu endast iklädd Evas florstunna andedräkt

Döljer veka livet i en av Salomes utslitna trasor

Diana, Jaktens Gudinna vaknar, på förekommen anledning, upp ur Drömmen om falskt ingivna förhoppningar.

Högfärdig som en Herdinna, utbringar Lärkan sin drill i en skål med Andersson, Petterson och Fredman.

Innan den blotta förskräckelsen hunnit ända mot sitt slut, beger de sig, sida vid sida, av över fjärden mot fornstora dar.

Den enkelriktade färden går mellan kullrande stenar och sovande stockar.

Allrahögstainstans vad den kringvandrande gengångarens bleka fan till själ lyser upp Allmänna gränds ensliga stump.

Med många och långa kliv tar Magistern och Kandidaten en runda från Himmelska Friden, till Himmelska Hundar, med nachspielet i Gyldene Fredens dunkla epigram.

Efter sista versen avslutas utflykten på randen till Karelska Näsets sista droppe.”