Hur Anna Pest konverterades till Anna Plasma-Gram.

Tyge Brahe visste ju själv hur det, redan som litet barn, kunde kännas att överlämnas till en främmande herre.

Just därför eller av förekommen anledning plockade Tyge upp ett litet föräldralöst och moderlöst orphan och tog denna med sig till Ven.

Som Vän till ordning och reda, lät Tyge döpa pojkvaskern till sitt eget snarlika namn, Myko.

Myko, som redan då var lite egen av sig, byggde en enrums koja mellan Uraniborg och Stjärneborg. Där satt han, som så vanligt på den tiden då de unga, då de inte var satta i arbete, på fritiden var helt utan meningslösa sysslor, att påta i askan.

Liksom andra påtaskare före honom, insåg Myko att han borde sysselsätta sig med något vettigare. Därför, likt sina föregångare, gav han sig ut i stora världen för att söka lyckan.

Det var inte så lätt som det är för dagens unga, då det enda som fanns att tillgå, antingen var apostlahästarna, eller, sjumilastövlar som bara hade lägena ”Stå”, eller ”Gå”.

Myko gjorde sina sju resor kring haven, gick i land i North Shields i England och där stötte på en miss med namnet Anna Palindrom.

Myko, som på den tiden då det begav sig inte bättre, hade, för att få förbli en okänd anonym, bytt sitt upptagna familjenamn till det lite avståndstagande och avskräckande namnet Pest. Myko och Anna blev ett par och det bar sig inte mycket bättre än att Anna av Myko erhöll familjenamnet Pest.

Framgång efter framgång gick Myko förbi. Anna stödde honom i vått som i torrt och i nöd som i lust.

Men, som det står i visan: ”ingenting är längre som förut”. Myko, efter mycket om och män, övervägde först att gå till havs, men såsom varandes ett barn till ett folk som hade synnerligen lätt att fördjupa sig i oväsentliga detaljer, valde han till syvende och sist att gå i havet.

Kvar blev Anna ensam på strand. Det skulle dock inte dröja mer än ett kvarter, förrän nästa anbud om giftermål kom upp på tapeten.

Anna, än så länge med krokodiltårarna rinnandes utmed de bleka kinderna, hälsade den nya ungersvennen välkommen till hennes enkla tiorumslya. Bara efter ett år hade Anna och Tele som han (efter att ha avtjänat några resor genom svängdörrarna, innan någon kom på att, för att förbättra anstaltens krassa ekonomi och förbättra kostcirkeln med ännu en tårtbit, att, i god tid innan Tele hunnit med ännu en retur, låsa dörren och kasta bort nyckeln.

(Den uppmärksamma av läsare upptäcker snart hur valsen ska dras. Kugghjulen svänger, yr och far. Det ena hakar i det andra och snart har den utsatta insett hur falsarna övergår i rena dumheter.

Den än mer uppmärksamma har gått steget längre, men långt ifrån för långt. Associationerna står som spön i backen, eller som man säger i England, som hundar och katter. På så vis har endast den med referenser som sträcker sig längre ut över gränserna än GPT-3, insett att svenska språket inte är så dumt ändå.)

Som nygift hade Anna, från att ha hetat Anna Pest (ett versmått) nu erhållit familjenamnet Plasma. Om detta var ett steg uppför i samhällsstegen, eller utför i beteendetrappan är för Gemene Man, Crethi och Pleti, samt Detektiven Allmänheten, svårt att bilda sig en rimlig uppfattning om.

Nu ville det sig inte bättre än att Tele gick till havs och, bara något månvarv senare dyker Myko upp som från ingenstans. Såsom sjömansänka hade Anna ställt upp de två lite japanskinspirerade porslinshundar i fönstret och då Myko upptäckt detta, tog han steget bort från bekvämlighetszonen och rakt in över förväntanshorisontens närmaste tröskelverk.

Då ingen Tele återvände efter outrättat ärende, kvarstod för Myko att än en gång anhålla om Annas hand.

Då hon, numera mer eller mindre i själen drabbad av tredje gradens (motsvarande själsdjups-) brännskada, upplevde sig såsom varandes i en vardande indentitetskris, ingick hon åter i en permanent förbindelse med Myko.

För Läsaren med tungan rätt i munnen är det tydligt hur textmassan, utan vidare omsvep, först kan innehålla en inbakad kontext och att denna, i sin tur, skyddar en dunkelt formulerad klartext.

Denna något tradigt långsökta, men i och med detta, för Den Uteslutna Tredje, extravaganta avvikelse fullt med oavslutade sidospår och A:n utan följdriktiga B:n, i det labyrintiska flödesschemats avloppssystemen, är svaret mer betydande, än självklart: Myko blir Myko Plasma och, i samma ögonblick, genomgår en process som först består av en permutation, så en följande konvertering och så en slutgiltig metamorfos, i överensstämmelse med den provensalska versionen av transsubstantiationsläran, Anna förvandlas till Anna Plasma (som enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, förr i tiden, benämndes som ”Ehrlichios”.)

Den naturbegåvade Läsaren använder sin subversiva förmåga och, medelst subliminala signalsubstanser, översätter ”Anna Plasma” till Ehrlichios och inser strax att meioscellen för tillfället är ur funktion och att agenten helst bör försöka igen kanske någon dag senare. Som regel föredrar knallar och andra handelsresanden hellre torsdagar, än måndagar.

torsdagar, än måndagar.