Ingen kan förutse sitt förutbestämda öde.

Det går som det måste.

De som inte är försedda med ett tillräckligt ordförråd, finner sig vela mellan Fru Dygd och Fröken Lust.

Den än mer perplexa situationen ger dem utrymme till reflexiva pronomina om vilken huvudattraktion som lockar mest; hetärerna eller sirennymfetternas metamorfoser till imago.

De övriga, men långt ifrån alla, förstår hur hela paradoxens kodlåsliknande rebuskostruktion är en restituerad version av Publius Ovidius Nasos ”Metamophoseon libri”, med speciell hänsyftning på likheten mellan Pieter den Äldres hisnande ”Landskap med Icarus flykt”, där endast Icarus vader med medföljande fötter sticker upp över vattenytan, och den excentriske Salvator Rosas ”Empedocles Död” där en hybriskt övermodig söndagsfilosof utför ett svanhopp ner i vulkanens Etnas glödande slukhål.

Andra källor uppger att Empedocles klarat fallet och, i tillstånd växlandes mellan stoisk apatia och epikureisk ataraxia, med dagg som huvudsakligt kosttillskott, tillbringar sina återstående dagar på satelliten Månen.

På dagen nio månader senare, uppstår en obekräftad ryktesspridning där Informationsmemen låter omtala att Nick och June, eller Lynda Carters oäkta avkomma till yrket valt kultivator av sådana bönor som Gemene man samt Crethi och Plethi till vardags förväxlar med underjordiska nötter.

Resten av Aisopos pastischfabeln förblir dold i skyddet under postmodernismens historiska vingslag…

Steganologi kan sägas vara en undergrupp till (hybridformen av till lika delar Symbios samt Semiotik) Symbiotiken, samt den mer teoretiska delen till den mer praktiskt tillämpbara stegangorafin.

Tydaren står i samma beroendeställning till steganografen, som pilgrimen Dante till ciceronen, mentorn och mästaren Virgilius.

Så länge klartexten är omhöljd i ett dunkel av skyddstext infogad i en textmassa, är klartexten obruten med utomstående. Så fort som inseglet är förseglat, kan klartexten till och med utdelas till den Uteslutna Tredje.

Tydare och Bokstavstroende.

Inom steganologins innersta och understa kretsar, anses omvärlden bestå av de två antagonistiska kategorierna ”Hermetiskt Tillslutna Hermeneutiker” (vars främsta uppgift är att bevara klartexten i dess ursprungliga skick) samt ”Bokstavsfundamentalister” (för att ekonomisera bruket av bitar och bytes, används i fortsättningen den sist nämnda mer sublima synonym: ”Legaliserade Textkritiska Exegetiker”.

Längre fram kommer mer förtydliganden av De Lagbundnas förhållanden till bland annat ”tungomålstalande” och ”verbalinspiration”.

För att få en första inblick under eoner av assymetriska tidsintervaller, bör Tydaren först föreställa sig Medeltidens förklaringsmodell av Världsordningen.

Å ena sidan Kristendomen såsom den reglerades av Det första konciliet i Nicae, år 325. Så Neoplatonismen, tillsammans med diverse astrologer, agronomer och alkemister från när och fjärran, som inledde företaget ”Renässansens Pånyttfödelse och Återfödelse”.

Enligt Dantes världsbildsupplevelse:

Trots att nutida människor som anser sig besitta det nordvästra territoriet av Världen som den framträder här och nu, idag, menar sig ha Paradiso, Lustgården, Eden och Himmelriket som andlig, juridisk och moralisk slutstation, ägnar man den väsentliga tiden på Tellus åt extatiska tolkningar av Infernokriser i dess olika slutstadier.

Objektiva forskare, experter och specialister inom tvärvetenskapen Epistemologisk Eskatologi, anser att, enligt den gamla skolans behavioristisk motivationsteori, ”piskan”, hotet om ett liv i Inferno, ger betydligt bättre resultat i Uppfostrande inlärdningspedagogik, tvärt emot de senaste rönen från Kognitiva Beteendeteoretiker, än ”Moroten-i-Sig”.

Mänskligheten befinner sig ständigt i Purgatorium, mellan Första kretsen, Limbo, Vestibulen (eller Paradisos höga tröskel) och Första sfären, Månen.

Mänskligheten är kategoriserad till Crethi och Pleti, Gemene Man och Detektiven Allmänheten.

Både antagonisterna Vanföreställande Extroverta Uttolkare och deras diametralt motsatta respektive Vanartiga Introverta Statistiker ingår i Kretsen av Homo Sapiens. Under den senare Medeltiden uppfostrade dåtidens kättare, i stilbrott med ”De Lagiska” (i fortsättningen, på grund av avsaknad av utrymme benämnda som ”Lagiska) dåtidens motsvarighet till Tydare in i Sapiens genetiska undergrupp ”Ludens”. 

Steganografens bidrag till det kommande samhällslivet, består av:

Val av textmassa (t ex ”Skapelseberättelsen”).

Finnande kontextuella strukturer.

Möjliga rader som, inte inzoomade i minsta detalj, men i sinnesutvidgande större, kan överföra klartextens informativa del till en påtänkt, men ännu inte tilltänkt receptivt mottagarämne.

Inget ovanligt med det. Den steganografiska metodens glansnummer är: 

En metod att dölja, gärna något fysiskt begärligt objekt, men också någon, för stunden, aktuell information.

Ofta ansedd som en underavdelning till kodning och chiffer, men utan det komplicerade förfarandet att omvandla koden till, för alla på båda sidor om mittlinjen, begriplig och läsvärd text.

Koder är som regel fastställda på någon pappersliknande struktur. Med dagens digitala teknik kan informationen också läsas via en skanner inkopplad till en monitor, typ bildskärm.

En synnerligen prominent person med informationen tolkad i så väl poetiska som andliga ordalag, hänvisar Tydaren (för tillfället: Läsaren) till bokstavens utanpåverk. Det ytterstas skiktet av hjärnbarken, och, innanför den, årsringar av upplevelser, erfarenheter, tillkortakommanden och aldrig infriade drömmar.