Först en klargörande rollista.

Den steganografiska agenturens team har ett givet antal medarbetare. Vid rullbandet står, i tur och ordning, från vänster till höger:

Frifräsare; autonoma och oberoende scoopsamlare, in natura-fotografer, fördomsfria stalkers och samvetslösa avant-gardister, anländer in från kylan, skakar av sig snö samt slaskvatten från en eftermiddag i Norrlandsgatans rännsten och lägger upp på informationsdisken en väldoserad mapp inlindad i välbegagnad vaxduk (de mer nedgångna måste, av fullt begripligs skäl, skydda materialet med en mer ekonomisk textur, till exempel galon eller halvtransparent plast).

Informationshanteraren och vid de sällsynta tillfällen då inslaget visar sig vara glödande hett, Beställaren.

Dennas nypor låter sina överkänsliga fingertoppar, från början till slut, granska upplysningarna framåt och tillbaka.

Ifall Beställaren knäpper med vänstra handens tumme och långfinger, är inhandlandet helt uteslutet. I de sällsynta fall då detaljerna kan anses som alltför obetydliga, spetsar Beställaren öronen.

I synnerhet inträffar detta moment då Beställaren, i samstämmighet med Informationshanteraren upptäckt något, än så länge äkta men oslipat, högexplosivt stoff av fram till dess okänt och obekräftat nyhetsmaterial.

Informationshanteraren diskuterar varans ursprungliga och egentliga värde med prisjägaren. Det finns, inom vissa gränser, en garanterad prutmån.

Då gängse parter nått fram till en uppgörelse och ingen av dem är beredda till att gå därifrån med oförrättat ärende, bekräftas uppgörelsen med ett kraftigt handslag. Sällan, men det händer fortfarande att, när biten är på väg att självantända, bjuds prisjägaren på en shot av husets eget hembrända eldvatten.

Beställaren har just städat bort inaktuella och överflödiga ikoner och appar från sitt digitala skrivbord. Då dyker mappen upp med senast obehandlat material.

Beställaren totar ihop en trovärdig, men uppenbar sanning och sänder den vidare, under rådande säkerhetsförhållanden, via fysiska brevduvor eller retro rörpost, till Idégivaren.

Idégivaren väljer ut en tillräcklig informationsbit bestående av möjliga sannolikheter och formaliserar sanningen till att överensstämma med gällande verklighetsuppfattning.

Det är känt redan från de gamla grekernas tid att Tydarens verklighetsuppfattning mer kan erinra om den stoiska Apolloniska, än Bokstavstroendes epikureiska Dionysiska.

I klyftan mellan de två vitt skilda uppstår det första riktiga tillfället till steganografiskt förfarande. Sanning samt dess högst sannolika miljö ska överensstämma som ler och långhalm. Den inledande processen från oslipad, men fortfarande glödhet, sanning är nu utblandad med förlopp som är mer kända för sådana, till exempel som, aningslösa Bokstavstroende.

Därmed är klartexten betydligt enklare att hantera, än det tidigare uppenbara faktaunderlaget inklusive permanenta källhänvisningar..

Designern (också kallad ”Inredningsarkitekten”) har ett arkiv översvämmat av textmassor. Ett gammalt hederligt klipp-och-klistra-jobb, där designern omstrukturerat den uppenbara sanningen till mer diffust ihopsatta truismer. (Det var i en sådan process som Popper och Wittgenstein, i en trivsellokal i Trinity College i Cambridge plottrar ner tänkbar skyddstext och överlämnar den till  infogar informationsbiten, som traditionsenligt ingår i textmassan Informationen som ingår i meddelandets klartext är utvald och sammanställd av en Beställare.

Ett lättbegripligt svar är skillnaden på vad som är inneslutet och vad som är uteslutet.

Idégivaren/Beställaren/Utformaren/Budbäraren försätter ett objekt i ett sådant tillstånd att inte andra än Steganografen/Tydaren kan formatera det i dess enda rätta element.

Staganografiskt omvandlade objekt anses i de flesta miljöer som uteslutande andliga fenomen. En tankevurpa som Tydaren tills vidare kan härleda från metafysiska spekulationer om Varat och Intet.

Sammanhanget, inklusive informationen, faktaunderlaget, källorna samt klartexten, har inte det minsta lilla att göra med högre, eller lägre, mer överbearbetade, hastigt påkomna sanningar.

Ur ett Orsak-Verkan-perspektiv, är Effekten betydligt mer avgörande än Insatsen. Mottagaren (Adressaten) avslöjar Effekten och Uppkomsten kommer som ett brev på Posten. Hänförande laviner på laviner av fruktlöst snömos rasar utmed administrativa centralmassiv.

Den ofta i särklass anlitade ordbehandlaren räknar som alltid kallt med att Bokstavstroende hellre söker sig till tvådimensionella senvägar, än tredimensionerade genvägar. Kulturknuttar, vars hustrur kan, av den sysslolöse dagdrivaren, strax före lunch, betraktas ute på odlingslotterna bör se sig om mer än en gång, kanske flera, efter en mindre begagnad försörjningsbasis.

När efterfrågan faller, ökar tillgången. Detta löser man vanligtvis med att italienska överbetalade räknenissar utnyttjar kreativ bokföring till personaladministrativa åtgärdspaket.

Skönlitterära tårtor-på-tårtor väntar ödesmättat på sin tur till återvinning i magasinens tuggmaskiner. Hemlösa bokmalar lidande av existentiell och intellektuellt progressiv ångest, uttrycker sina innersta affekter i regelbundet återkommande spasmer och peristaltiska motståndsrörelser.