A propos Folk och Försvars webbkonferens, tisdagen den 10 november år 2020, om:

”Demokrati och desinformation i en digital tid”.

Av vad består ”Etablissemanget” och vilka ingår i det?

Det är inte många som uttalat sig kritiskt om det förhållandet ännu, men faktum kvarstår att Lady Gaga är i stort sett exakt lika hög (5 feet 2 – 5 feet 3) som Jean-Paul Sartre var, medan han ännu, i högsta grad, personifierande Existensen-i-Sig.

För att Homo sapiens sapiens utveckling ska fortskrida, behövs ett näst intill oändligt antal socialpsykiatriska kontradiktioner.

Det alltmer ökande i högre grad antalet dysfunktionella i nyupptäckta diagnoser, kan tolkas på minst två sätt. Det första antyder en mer samhällstillvänd anpassad förståelse av komplexa, mer abstrakta för dem som inte ingår i Etablissemangets innersta kretsar, av logistiskt designade infrastrukturer.

Konsensus kommer oundvikligen leda till Status Quo, eller ett politiskt ställningstagande som i mycket påminner om ”Inlärd Hjälplöshet”, passivitet och ofrivillig apati.

Det är ingen slump att de gamla grekerna utsåg Hunden till Människans Bästa Psykopomp.

Detta kan vara en av anledningarna till att Karl VII döpte sin trogna dräng till Pompe, av stövartyp, vars grav finns att besöka vid Karlbergs Slottspark, i Solna Kommun.

Detta kan i sin tur vara en av anledningarna till att, den numera så omdebatterade, biologen Carl von Linné, också namngav sin fyrfota vapendragare till Pompe.

Det som erfarna folklivsforskare, antropologer och etnografer numera är i konsensus högst eniga om, är att Pompe var överkänslig för alltför utdragna predikningar. Vad av Herren välsignade predikant hade för underskrift i Danmarks kyrka på Uppsalaslätten församlingsbok, förtäljer inte historieberättaren.

Det finns mycket som tyder på att vi alla, just nu, befinner oss i begynnelsen av ett nytt paradigmskifte. Andra hyser andra uppfattningar, men det är inte lika mycket som visar tecken på det.

Då vi lever i en fri värld med total yttrandefrihet, finns inga reella motsättningar mellan dessa två helt åtskilda utsagor.

En situation som borde vara snarlik den som människorna upplevde i 1600-talets Europa.

I dåtidens Europa pågick en hel del konflikter samtidigt.

Det som sannolikt fortfarande, än i vår tid, har störst påverkan, är konflikten mellan Kristendomens försvarare och Upplysningens ifrågasättare.

På den tiden var Påven och Katolska kyrkan i Rom en av de starkaste makterna.

Att ifrågasätta Guds existens, allsmäktighet, Treenigheten och Gud som Härskare över allt bortom alla gränser, kunde innebära allt från uteslutning och isolering, till fängelse, tortyr eller att brännas på bål.

Inför det nya paradigmskiftet, måste vi lära oss att ifrågasätta även vad fakta, kunskap, vetande och, kanske framför allt, vilka effekter dessa kan medföra.

Men pågår inte hela tiden flera paradigmskiften parallellt, simultant, i synergi, med varandra?

I vardagstal skulle nog dessa istället kallas för ”trender”.

I vår vardag framkallas sådana trender vanligtvis av ”trendsättare”, influerare och lobbyister.

Vad är det då som kännetecknar ett nu högst pågående ”Etablissemang”?

Är det ”makten”?

Är det ”rikedom”, i materiella värden, ideella objekt, eller visioner baserade på ”vetenskap och beprövad erfarenhet”, ”ställt bortom allt rimligt tvivel”?

Om man utesluter allt av ytliga, visuella utseenden och beteenden, så, vad återstår för dem inne i ”Etablissemanget” såsom Minsta Gemensamma Nämnare?

Diskbänksrealismens vulgärvokabulär!

Hur språket kan användas i konflikter, beror på var man lever och i vilket socialt och kulturellt sammanhang man ingår i.

På gränsen mellan Irland och Nordirland, finns en stad med, beroende på ens politiska-religiösa-sociala- kulturella tillhörighet, namnet ”Derry/Londonderry”, eller, om man hellre vill, ”Londonderry/Derry”.

Först och främst det uttalade språket ger sådana underförstådda signaler, attribut eller memer, som bara de ”initierade” kan, antingen förstå, eller, utan ifrågasättande, acceptera.

Konsensus uppnås, inte längre inneslutna i ideologiska bubblor, inom sfärer av nutida språkförbistringar.

Har du sagt ”A”, så har du, underförstått också sagt ”B”, men utan att ens behöva formulera ”B” i dina egna tankar.

Det Orwellska ”Dubbeltänket” är förinstallerat i passagerna mellan det Omedvetna, det Undermedvetna och det Förmedvetna.

På det viset behövs varken någon självcensur, eller tystnadskultur, typ ”omertà”.

I det kontextuella sammanhanget finns mycket sällan något aktivt eller engagerande subjekt. På så vis framstår texten som auktoritärt opartiskt och därmed också objektivt.

Här finns varken någon empatisk lagd första person singularis, sympatiserande andra person singularis, den uteslutna tredje, eller någon form av tredje person pluralis, typ ”Folket”, ”Massan”, eller i sämsta möjliga fall, ”Pöbeln”, eller ”Mobben”.

Med det mer anonymiserade och objektifierande formulerandet, kan Etablissemanget framstå som på en gång agerande exekutivt och likt en stoisk apatisk publik, betrakta händelseförloppet från behörigt avstånd uppifrån åskådarläktaren.

Då alla uttalade fördelande av skuldbördor och ansvarsbefrielser, förhåller på en harmonisk balansgång med tillträden till begrepp rörande: ”Monarki”, ”Demokrati”, ”Union”, ”Samarbete över gränserna”, ”Protektionism” och ”Frihandel”, kan den nu existerande Etablissemanget röra sig obehindrat mellan partyfixare, loungemingel, kallprat i V.I.P-kön fram till mötet med Lady Gaga, nachspiel och, som avslutning, en sen brunch på Hôtel Diplomat.

Efter många skandaler som utmynnat i heta debatter om i stort sett ingenting, kan det gamla Etablissemanget, redan på Nyårsdagen, den 1:a januari år 2021, träda in likt oberörbara oskulder i det Nya Etablissemangets översta och innersta skikt.

Det vanliga lösenet, som alla redan kan uttala utan minsta darr på underläppen, är att samtliga, efter revolutionen mot Det Gamla Etablissemanget, inom Det Nya Etablissemanget, ingår i ett klasslöst samhälle där makten utgår från den elit som Etablissemanget själv utvalt som legaliserade representanter, typ ”ombud” och ”ställföreträdare”.

Språket, det vill säga verbum, ordvalet, begreppsapparaten, stavningen, uttalet, grammatiken och till och med freudianska tunghalkningar, felsägningar, oavslutade meningar, antydda anmärkningar, oinskränkta superlativ samt senast aktuella memer är till övervägande del lättare att använda som kulturmarkörer, än de mer nostalgiskt anknutna modestilarna, smycken designade av tidigare Scandal Beauties, utförliga samtal om intima händelser som pågått mellan den och den, för Detektiven Allmänheten, väl synligt chambre separée.

Nästkommande paradigmresidenter är redan nu fullt upptagna med att, inför sina slutna kretsar av likatänkande konformister, etablera ett sådant språkbruk som endast de, även utan vare sig parlörer eller digitala muntliga, simultanöversättare, förbehållslöst, spontant och impulsivt, då forna tiders Etablissemang-deltagare närmar sig, otvunget häver ur sig.

Sådana gammaldags, retroaktiva, vintage uttryck, som till exempel ”mobil”, kan än en gång ersättas med det mer sublima ”yuppienalle”, liksom det mer socialistiskt betonade ”moderatbandy” kommer att återfå sin ursprungliga originalklang, då X-presidenten slutligen drar sig tillbaka till Country Clubbens enhåliga golfbana.