Sammanhanget, inklusive informationen, faktaunderlaget, källorna samt klartexten, har inte det minsta lilla att göra med högre, eller lägre, mer överbearbetade, hastigt påkomna sanningar.

Ett lättbegripligt svar är skillnaden på vad som är inneslutet och vad som är uteslutet.

Därmed är klartexten betydligt enklare att hantera, än det tidigare uppenbara faktaunderlaget inklusive permanenta källhänvisningar.

Kulturkannibalism.

Ingen mindre än John Churton Collins lär ha formulerat en förklaring:

”Avundsjukan är den mest uppriktiga formen av smicker”.

Faktaresistenta föredrar mokumentärer.

Alla som besitter allmänbildning, vet att Euklides Elementa kom till i bruket av jorden, inte som materia, men som yta.

På de gamla grekernas tid var ytan mer avgörande än djupet. Egendomen sträckte sig betydligt längre ner i marken, än vad den tycks göra idag.

”Samband” (som att det Ena har en högst acceptabel relation till den Andra, men utan vidare förbindelse med den Uteslutna Tredje).

”Uteliggare” (Ömsesidigt uteslutande (som så gott som alltid drabbar Den Uteslutna Tredje. Hur och varför denna händelseutveckling trär i kraft i betydelsen, ”laga ordning”, har forskarna än så länge inte kommit fram till.

Tydaren kan tills vidare anta att den Ena och den Andra inte önskar ingå i ett ”En Faisant un Accouplissement dans une Ménage-a-Trois”, vilket, eftersom den Uteslutna Tredje aldrig ens tänkt tanken på en sådan komplikation).

”Randomisering” (ett fast värde som omvandlats till en hypotetiskt möjlig variabel).

Den internationella, multinationella, globala ordlistan kan göras längre, men lokalt språkbruk eller sedvänjorättens patenterade diftonger kan duga bra med hänsyftning till känslan/upplevelsen bakom.

Den mest vanligt förekommande okända faktorn är annan variabel av samma snitt. Däribland finns arter, hybrider, kors- eller linjeavel som den tilltänkta variabeln, tveklöst, kommer att omvandlas till.

”Allt” av mänskligt beteende handlar i grund och botten om att föra bort det Medvetnas slamprodukter.

Helt logiskt följer att om något hypotetisk form har en utanpåsida, finns också ett motsvarande utrymme innanför och inuti. Det Ena kan varken utesluta det Andra, det Tredje, eller ens det Fjärde.

Minoritetsspråken blir inte, som man först skulle kunna föreställa sig, allt färre, utan tvärtom, i ökande och växande skala, exponentiellt fler.

Babyloniernas ”språkförbistring” fungerade mer expressivt extrovert. Fler språk bildades och, eftersom de olika, tidigare, samarbetsparterna inte längre kunde begripa vad den Andre innerst inne var ute för att uttrycka, kom tornet aldrig till stånd.

Projektet är, vad man idag vet eller känner till, tills vidare lagt i malpåse, på hyllan eller, vem vet, nedlagt?

Den aktuella frågan låter inte vänta på sig:

Vad kan det nutida språkläget ytterst bero på?

En hypotetisk förklaring är att alla ordens innebörder har övergått i ett plastiskt expanderbart status av ekvivalens.

Före digitaliseringen kunde bokstäverna ha helt särskilda värden: A = 1, B = 2, C = 3. och så vidare… Värdet var antingen i ascendent, stigande upp mot zenit, eller, descendent, ner mot nadir.

Orden, inklusive alla deskriptiva definitioner, måste tvingas in i mallar som de aldrig var avsedda för. Det massmediala trycket är uppenbart. För att Folket ska förstå vad som menas, ersätts det ena ordets innehåll med en snarlikt, intill förväxling lika, annat.

Även om Luftslottet är en chimär, eftersträvansvärd hägring eller ouppnåelig vision, kan Steganograferna med Smartheten i behåll, lätt och behändigt undvika att fastna i alltför smala skrevor av teknopladder eller nedsjunkande i studentikosa advokatyrer.

I båda sammanhangen utgör frågan om möjlig eller omöjlig abstraktionsnivå. Bokstavstroende förlitar sig mer till kartan, än en högst svävande, flytande och föränderlig vardag.