”Digitala nomader?”

En tradition som har sina rötter i jägare och samlare, äventyrare, handelsmänniskor, marknadsfolk, trappers, västgötaknallar, gårdfarihandlare, upptäcktsresande, missionärer, kolonisatörer, entreprenörer, jetsetters, artister och hantverkare, utlandsresenärer, backpackers, distansarbetare, turister, charterbyråer, valutaväxlingskontor, exploatörer och alla andra som vågar ta steget ut ur trygghetszonen och in i händelsehorisonten. Fågelfria, outsiders och andra av det etablerade samhället utstötta har brutit mark för att skapa möjligheter som senare blivit till förebilder för dem som hellre söker friheten, än tryggheten.

Det finns många filmklipp i YouTube.

Digitalnomader arbetar via smartphones, paddor och laptops.

De förflyttar sig antingen dit det är nödvändigt, eller en ny spännande och okänd plats.

Föregångare som Gauguin, Stevenson och Grahame Greene.

Nomadkulturer i olika världsdelar, klimatzoner och biotoper.

Den digitala kulturen är på en gång både hänsynslös och en upplärning till ödmjukhet.

Inte konstigt att många utöver yoga, meditation och olika former av ”extremsporter” om ifall man under den rubriken lägger till fridykning, bergsklättring, vandringar i vild natur, fricykling eller surfing. De förflyttar sig dit det är nödvändigt.

och förflyttar sig dit där det är nödvändigt. De anpassar sina liv, t ex utifrån gränsen på 180 dagar, då de efter det datumet måste ansöka om medborgarskap. De arbetar där det är billigt att leva och åt företag som befinner sig på andra platser i världen.

Konflikten mellan fast boende och nomader har funnits sedan historien kom till, då den senare nomadiserande herden, brodern Kain dödat den bofasta jordbrukaren brodern Abel.

Kan den ena leva utan den andra? Nej. Självklart inte.

En jordbrukare eller annan fast anställd och boende kan inte alltid lämna hem och arbete för att sköta om transporter av varor eller utbyta erfarenheter om nya produkter, med handelsmänniskor från när och fjärran. Endast fast boende i ett litet land som Sverige, blir helt beroende av utländsk import och tullbestämmelser.

Det behövs inte mycket idag, för att hamna utanför de olika marknader som pågår dygnet runt, världen över. Är det viktigt att vara svensk? Ja, i Sverige är det, det, men så gott som var dag talar jag engelska med människor i min nära omgivning.

Det är inte konstigt att svenska bokförlag oroar sig, när den engelskspråkiga världen gör sig gällande så gott som överallt. Något som de ”invandrarkritiska” antingen haft ett överseende med, eller som gått dem helt och hållet förbi. Det är den världen som närmar sig världen, mer än något hotbild från fjärran östern.

Mycket tyder på att svensk kultur har hamnat i edan efter hur subkulturella fenomen rör sig utanför landets fysiska, psykiska, mentala och andliga begränsningar.

En helt ny värld av möjligheter uppstår, medan svenskt kulturliv lever kvar i konserverade idéer från 60-talet.