”Människor ute på landsbygden saknade försörjningsbasis. Då de inte visste annan råd, återstod det frivilliga valet att flytta in till platser där arbetet gav möjligheter till ett anständigare liv.”

Läsaren/Tydaren känner säkert till talesättet att: ”Omväxling förnöjer”. Liksom på många andra platser i världen, råder hård konkurrens om befintliga existensberättiganden. Därför kan uttrycket ”Förväxling fördröjer” ge tillräckligt av utrymme till uppdragets agent att utnyttja tillgängliga associationer med enda syftet att vinna tillräckligt av tid.

Klartexten omvandlad till kontext:

(OBS! Varning för starka produktplaceringar, subliminala effektsökerier samt Hitchcock-inspirerade cameofigurer, typ Lady Gaga i ”Pokerface”, eller Bergman i ”Larmar och gör sig till” (1997).)

”De bofasta i agrarsamhällets delade farhågorna rättvist och solidariskt. Goda råd var dyrare än allmänna förhållningsregler. Snart skulle även deras livsstil, likt de nomadiserande jägarna och samlarna en gång, närma sig faktoiden ättestupan.

Inte minsta tvivel rådde om att de rådande förhållandena, även för utsocknes, utbölingar, utstötta ur gemenskapen, isolerade äldreboende insatta i karantän personligt assisterade av omtänksamma, alienerade, kulturberikare, och andra obehöriga utomstående tvingade till att utstå vissa väl utvalda, logiskt följdriktiga, oförväntade konsekvenser.

Skogsbaroner, spekulerande mäklare och vakna antikhandlare köpte för en billig penning upp furor på rot, förfallna gårdar som Sörgården, Mellangården, Granngården och Sjöbogården, samt affektivt arvegods typ utslitna orvar, anständiga konstverk, med begripliga motiv som ”Älg i Skogbryn”, eller ”Sur Räv i Högt Gräs”, och hemvävda, obegagnade trasmattor i malpåse, förvarade uppe på vinden, endast den här veckan till det alltför lågt satta priset tjugofem riksdaler, gärna i en Selma och en, än så länge, giltig femkrona med utseendet:

”På åtsidan visas kung Carl XVI Gustafs namnchiffer samt som omskrifttexten CARL XVI GUSTAF SVERIGES KONUNG och präglingsår. På frånsidan visas texten SVERIGE och valören 5 KRONOR samt stiliserade vågor och lilla riksvapnet tre kronor. Randen på myntet är slät, det väger 6,1 gram, diametern är 23,75 mm och kanthöjden är 1,97 mm. Myntmästarmärket står vid sidan av lilla riksvapnet.”

Den numera fatalistiskt troende, rotlösa, allmogen, med ytterst begränsat startkapital för oförutsedda utgifter i plånboken, begav sig, likt en sentida version av askpåtaren, dagdrömmaren, samt på äldre dar, ”Bysnillet” Halvar i Soria Moria Slott, in mot tätbebyggda exploateringsområden som Snösätra, ingick i miljonprogrammets utkanter.

Ers majestäts undersåtar, som en gång byggt upp nationen med egenhändigt tillverkade lagerkransar, indelades i kategorierna: ”Läshuvuden”, ”Plugghästar”, ”Dygdemönster”, ”Ögontjänare”, ”Barhängare”, ”Herrbetjänter”, ”Surikater”, ”Stövelknektar”, ”Catwalkmodeller”, ”Mullvadar”, ”Nakenråttor”, ”Surinamer”, ”Sånglärkor”, ”Digitala Nomader”, ”Vapensköldssamlare”, etcetera.

Likt en synskadad höna kunde finna korn med höga halter av guldkantade sannolikheter, såg var år borgenärer fram mot avdragsgilla schabloner där samlingsobjekt som sekiner, dukater, piastrar och dubloner ingick.

Rättroende hedersman på rätt ståplats i nära anslutning till Nybroviken och på Kungliga Dramatiska Teatern uppträder Thorsten Flinck just nu med Evert Taubes Sjuttonde Balladen.

Plugghästarna placerades i Aston Martinstallet, ögontjänarna på behörigt avstånd mellan vagn och plattform i fjärrkontrollrummen, flitiga arbetsmyror i negativt stressande köbildningar från Biljardpalatset till Paul Urban Bergströms vintage stämpelklockor uppsatta i omedelbar anslutning till dygnet-runt-pågående pater-nosterhissar upp till takterrassen med utsikt över Hötorget och Konserthuset på Hästhuvudet under kuttersmycke ”Orfeus-källan, av Carl Milles, utförd, som många andra av producentens verk, en osedvanlig lång och synnerligen problematisk historia bakom sig, mellan åren 1926 till 1936.

(För den hågade kalenderbitaren och (inte ”Blooper”, men) alerta spoilern sammanträffar fastgjutandet vid trappan med Olympiska Sommarspelen i Berlin där den amerikanske sprintern Jesse Owens erövrade fyra guldmedaljer, 100 m, 200 m, längdhopp och 4 × 100 m.)

Prismedvetna konsumenter trivdes bäst i öppna kontorslandskap. En unisex-mixad köbildning delade ut sig i två grenar. Den ena i riktning mot en nypåfylld kaffeautomat, och den andra mot ett annat ställe.

Mediefabriken såg i stort sett ut som vilken konkurrenskraftig företagsmiljö som helst. Grå betongväggar var utsmyckade med, inför årets fem veckors semester, fantasieggande, technicolorerade tapeter med motiv föreställande överfyllda sandstränder.

Där låg chartrande bratwurst med surkålfrossare, eleganta grodätare, pikanta aupairflickor fixerade på malignt melanom och därför insmorda i sololjan starkt doftande av det legendariska märket ”Hawaiian Tropic Tanning Oil”.

Förbi passerade strandraggande muskelknuttar uppförstorade med anabola steroider typ metandrostenolon, eller det mer vardagliga ”ryssfemmor”. Sol-och-vårande anglofiler med dröppeln droppandes, sneglade på modemedvetna flygvärdinnor med scarfes från Hermès Collection och säkerhetsföreskrifter om bältesspänning samt rutschbaneinstruktioner, tryggt förvarade i rullande kabinväskor, som i sin tur trendspanade efter hypade yuppiereplikanter, eftersläntrande vilsna, irländska jetsetters, eller, till nöds söndagsfilosofer från Seines vänstra strand med en havande blåögd Lucille malande i sina sämre sidors undermedvetna, på ingång till drogstores med skygglappar och siktet inställt på melatonin mot jetlag och/eller receptfria stolpiller tillverkade i syfte att återställa efter gårdagens baksmällor.

Redan på förmiddagen satt överförfriskade pantertanter vid poolkanten med permanenterade peruker i azurblå eller ultraviolett toner. Medan soft deep house italian disco loungemusik spelad av DJ Gavanas nostalgiskt svävande ut ur Carlsson OA 5 MMX ur drack före detta MILF-ers med paraplydrinkar inspirerade av Rupert Holmes ”Escape”, eller James Bonds maskinmixade ”shaken but not stirred” Extra Dry Martini, bestående av en droppe Martini och resten Kommissarie Gordon’s hembrända Gin.

I diskbänksrealismens grå vardag inledde Detektiven Allmänheten sin huvudsakliga samhällstjänst.