(OBS! Varning för starka produktplaceringar, subliminala effektsökerier samt Hitchcock-inspirerade cameofigurer, typ Lady Gaga i ”Pokerface”, eller Bergman i ”Larmar och gör sig till” (1997) (Titeln till pjäsen är hämtad från Shakespeares Macbeth (akt 5:5):

”En skugga blott, som går och går, är livet, /en stackars skådespelare, som larmar och gör sig till, en timmes tid på scenen/och sedan ej hörs av./Det är en saga/berättad av en dåre./Låter stort,/betyder intet” Översättning, Carl August Hagberg. År 1850.))

Ett hastigt utfört utdrag ur en källa som önskar förbli anonym:

”De bofasta i agrarsamhällets delade farhågorna rättvist och solidariskt. Redan sedan tiden före Sten och Flisa Hedenhös, styrde marknadskrafterna, från Sidenvägen via floderna i Sibiriska tundran till Ostindiska Kompaniet vid Feskekyrka, tillgång och efterfrågan.

Goda råd var mer än sällsynta och därmed betydligt dyrare än allmänna förhållningsregler. Snart skulle även deras livsstil, likt de nomadiserande jägarna och samlarna en gång, närma sig faktoiden Ättestupans enkelriktade brant.

Inte minsta tvivel rådde om vilka förhållanden som rådde. Utifrån tassemarkerna kom utsocknes, utbölingar, utstötta ur gemenskapen, isolerade äldreboende insatta i karantän personligt assisterade av omtänksamma, alienerade, kulturbärare från Göbekli Tepe.

Tidigare bofasta i lantliga miljöer tillhörde numera skaran av tålmodigt väntande i en oändligt lång bostadskö. Andra obehöriga utomstående tvingades utstå oväntade oretuscherade överraskningar som diskbänksrealistiska, provisoriska kåkstäder, eller mer romantiskt, bohemiskt, ordnade former i dragiga husvagnar, typ Polar, eller tält, varför inte, Haglöfs Double Peak, ute på vinterstängda campingplatser?

De mer socialt kompetenta, uppväxta och därmed okunniga om tillgängliga alternativ, vana vid allmogens samliv i tryggt förvar mellan oregelbundet, inbundna med slanka vidjor, gärdgårdsstaket, som med nostalgiska tillbakablickar trängtat efter att i nära anslutning till pågående logdans, inmundiga fesljummet hembränt samt med leende läppar, likt en frånvarande Magnus Jönsson (född 1842 i Gåragöl, Kyrkhult i Blekinge) stoiskt betrakta när Carlsson förödmjukade Flodens sons apporterande hund Norman, med rallarsving och dansk skalle, till ofrivillig, rekapitulerad kapitulation.

Numera ersatta av Nollsjuor, tidigare Nollåttor, som övergivit tankar om gröna vågens grönare gräs, men ändå utstå livet i ödebygdens vedermödor, kunde ingå som aktiv medlem i ett boot camp kamouflerat 20-mannavakttält inspirerat från motsvarande i Drottningholm, inklusive officersmadrass, braskamin och på annat ställe konstruerat av ingenjörstruppernas stock på bock, ovanför ett välfyllt latrinhål, förtära konserverad ”Beväringens Skivspelarkulor med Orakad Trikinsvål”, så Palatschinken med aprikosmarmelad och brandy, som dessert. Rollmops med plugg garanterade mot både parodontit, högt blodtryck och skörbjugg.

Träningsdagen inleddes med uppvärmande fysisk gymnastik i anläggningens retro granitstensbrott. Efter uträttad dagsverke, kunde den hågade först utstå, i sann korpralsanda, den värsta tänkbara av Raymond med sonen David Belles improviserade hinderbanor.

Majoriteten av utövare som avklarat biffen med glans, föredrog framför att uthärda tältkamraternas fostrande metoder angående odören av förekommen fotbeklädnadstranspiration, ett svalkande Wim Hofsiskt bad ute bland Baltiska havets ruttnande is.

För sådana krukor som sökte akut narrativ terapi, bara för att nämna en i mängden av kritiska tillbakablickar, Critical Incident Stress Debriefing, fanns alltid en och annan förtidspensionerad sumprunkare som förstrött avlyssnade sektmedlemmens symtom, men avstod från att, beroende av kluckande ljud i öronen, ekolaliskt, ekopraxiskt, palilaliskt, paleolitiskt, extraherat, extrapolerat (som att Tellus är platt som en österrikisk palatschinken fylld med aprikosmarmelad och brandy) , ekotala, avbryta, kommentera eller dra förhastade slutsatser utifrån en alltför begränsad mängd fakta.