Bokstavstroende Legaliserade äger samma förutsättningar som andra tillhörande grupperna Gemene Man, Crethi och Pletis, samt Detektiven Allmänheten. Inte helt förvånande ingår i den kategorin också Läsare/Tydare samt Steganograf in Spe.

Hur att råda bot mot en slik livets orättvisa?

Läsaren/Tydaren känner säkert till talesättet att: ”Omväxling förnöjer”. Liksom på många andra platser i världen, råder hård konkurrens om befintliga existensberättiganden. Därför kan uttrycket ”Förväxling fördröjer” ge tillräckligt av handlingsfrihet till uppdragets agent att utnyttja tillgängliga associationer i regressionens tjänst.

Inflyttningen från landsbygden och senare invandringen från utlandet är ingen modern företeelse. Stadsstaten expanderade, makten centraliserades och logistikernas infrastrukturer drog fram kors och tvärs genom landsbygden.

Stadsplanerare och landskapsarkitekter kunde inte längre uthärda hur bybor hängde över orvar, räfsor och gärdsgårdar. Visst förekom det alltför ofta för att vara hälsosamt att apatiska, inlärt hjälplösa, backstusittare satt tillbakalutade på rangliga ljugarbänkar och glodde med stirrande glosögon på hårt arbetade skattebetalare just då de var i färd med att dra sitt strå till stacken.

De redan urbaniserade, rotlösa och alienerade, hade schemalagt fritiden till uppfostran till social kompetens som hur att drick ur rätt glas, använda champagnevispar och ostronknivar. Inte konstigt att de blev gröna av avund.

Ansvarsbefriade myndighetsutövare beskrev en situation i obalans med ord och inga visor.

I rättvisans, jämlikhetens (där samtliga av landets medborgare ingick i samma stora familj) och jämställdhetens (när någon frilansare i sin vita Mustang utfört alltför intima närmanden mot veka livet på en representant av det svagare könet, fanns, åtminstone i överensstämmelser med paragrafryttares lagtolkningar, möjlighet att, selektivt, hänvisa till verbala uttryck om samtycke) namn, måste även odalmän, byalag och andra från allmogens kretsar komma med orealistiska förslag om hur bygden än en sista gång skulle omvandlas till en levande skyddad verkstad.

Då ingen utbildad agronom visste råd och goda råd, vars marknadsvärde var upphaussade långt över skyarna av spekulerande riskkapitalister, inte växte på träd, hade rotebönder, markarrenderare, statare och kringvandrande lantarbetare inget annat val än att solidarisera sig med andra utbölingar vid löpande bandet.

Därmed uppstod grogrunden till iscensättningar av diskbänksrealismens tröstlösa och uppgivna grå vardag. Outvecklade, prenatala embryon inledde uppskattade teveserier som den inhemska ”Hem till byn” och postimperiala ”Hem till gården”.

Media riktade underhållande information till Folket. Det som inte kunde uttryckas med ord, saknade immateriellt värde. Efter intryck från vägbrytande jättar som Stanley, Twain och Thomson, tog skjutjärnsjournalister och gonzoreportrar upp handsken med vänster hand, samtidigt som de höll anteckningsblocket, av märket Sonys Digital Paper, och reservoarpennan, av märket Tibaldi – Fulgor Nocturnus, i höger.

När drevet gick, fanns plötsligt överraskande resurser i plånboken.

Behavioristiska pragmatiker erkände högst motvilligt att Människan, i egenskapen ”levande varelse”, hade något mer metafysiskt bakom pannbenet, än bara en intetsägande grå klump, med medianvikten 1,2 kilogram och med en motsvarande volym på 1,2 liter.

Majoriteten av scoopletare lät sig inte nöjas med det. Beroende på individens tidigare exekutiva funktioner, repetitiva övningar med bolljonglering, tevespel och KBT, kunde volymen expandera likt muskelmassor injicerade med ryss-femmor. Det enda som satte gränserna var behållaren kraniet.

Ett ständigt återkommande inlägg i den eviga debatten om Sapiens metafysiska själsliv upprepade som ett mantra argumentet, då varken vikt eller volym antyder någon avvikelse som ger tillräckligt utrymme för någon ickemateriell substans lilla den grå massans minsta beståndsdelar inkluderar någon ickemateriell substans utöver den som kan uppfattas med våra fem sinnen, tills vidare läggas på hyllan, till handlingarna eller förvaras i en för ändamålet avsedd, skräddarsydd malpåse.

”Psykisk Verklighet” (i e Psykologisk realism). Jämfört med den Naiva realismen hade Den Psykiska realismen en betydligt större inverkan på den tidens rådande samhällsklimat.

”Diskbänksrealismen sägs, av dem som vet bättre, ha sett dagens gryningsljus den 8 maj 1956 (närmare klockslag anges inte, men det bör ha varit efter middagstid) med den numera legendariska ”Look Back in Anger”.

”Kitchen Sink Drama” skulle ange det rabiata och desperata tonläget för generationer framöver. Kultureliten, som sällan satt ned foten i köksregionerna, kunde av den orsaken uppleva sig förbigångna, överspelade och utmanövrerade till bakom kulisserna.

Den förlorade generationens tid var ute. Slaggenerationen föranledde existensen av generation X.

En avgörande händelse uppstod då diskmaskinen blev tillgänglig för var och en inom klassen av Detektiven Allmänheten. Maskinmullret hade en negativ inverkan på de unga argas känslomässiga utbrott. Tillbakablickandet ledde generationerna in i vardagsrummet, med röd heltäckningsmatta och svartvita teveutsändningar.

Desillusionerade och alienerade drog ut debatten på gatan. Man byggde barrikader då samhällsvakterna tillgrep vattenkanoner och grovkalibriga plastkulor som enda motargument.

Färden fortsatte in i enkelriktade vändzoner.

En senare filmproduktion, också tillverkad av en arg ung man, angav motsatt order: ”Don’t Look Back”. Detta kanske för att råda bot mot en, redan på den tiden, snabbt ökande grupp av oskyldiga och omdömeslösa, arga unga män. Filmen släpptes den 17:nde maj 1967. Det kan inte vara en slump att släppet sammanföll med Norges firande av nationaldagen.

Ämnet som bevisligen fallit i god jord, provocerade generation efter generation.

Debatten fortsatte angående om ifall det brant stigande antalet arga unga män, och i jämställdhetens förhållanden medföljande arga unga kvinnor, skulle se sig om när någon ropar, eller fortsätta med gesten att vända ryggtavlan till.

En eftersläntande kommentar från den 2 januari 1983, lydde att hellre tänka om två gånger, än, på grund av en impulsstyrd aggressivitet, handla överilat en gång för mycket.

Uppmaningen följdes av ännu en försenad protest. Den 2 oktober -95 meddelade ännu en ny grupp uteslutna ur sin samtida generation, att gå steget vidare: ”Don’t Look Back in Anger”.

Som om detta inte vore nog, kunde ännu en informativ text från den 6 december 2018, hävda: ”Look Back at It”.

Än en gång, den 2 oktober -95 ökande antal i kultureliten påstås ha börjat med den numera legendariska ”Look Back in Anger”.

”Andlig Verklighet” (i e ”Mirakler”, ”Uppenbarelser”, ”Visioner” och de mer negativt laddade ”Illusionerna”.

Till Illusioner hör ”Djävulens frestelser och bländverk”, ”Subliminal information (som också innefattar ”Desinformation) och de i nuläget så vanligt förekommande ”Förlorade Illusioner”).

Världen-i-Sig befinner sig i ständig rörelse in i en framtida Rumtid. När Rumtiden träffar Diskbänksrealismens Nuläge i en positivt laddad tangeringspunkt, som överensstämmer med Euklides definition av ”Punkt” och Descartes objektifierade ”Origo”.

Likt en Vit dvärg som närmar sig slutstadiet som Svart hål, uppstår en tillräckligt stor mängd av Anti-materia. Den positivt laddade tangeringspunkten överför kraften till den negativt laddade materian och en explosiv implosion, passerar genom Origo. Trycket faller ner till Zero Kelvin och där hamnar slutligen atomerna i ett helt stillastående tillstånd.

På så vis har Diskbänksrealismens Nulägeshistoria neutraliserats till ett förstenat Status Quo-läge.