”Äldrearistokrati”:

En enkel affärsidé för äldreboende som även på kort sikt kan förhindra fortsatt spridning av coronaviruset bland äldre, är att odla och organisera: ”Seniorbyar”.

En seniorby kan omfatta en stugby, med stugor för en eller flera äldre som önskar bo tillsammans. Allt enkelt uppbyggt med attefallshus. och välplanerad tillgänglighet för både gående och hjulburna.

Min morbror Sven Mellbo kunde cykla fram tills dess han avled, vid 90 års ålder, i Vänersborg.

Ett seniorby måste naturligtvis ha fysiskt och andligt utrymme för både meditation och yoga, utomhus, sköna promenader på slätmark, men också mer strapatsrika utfärder, som kan vara riskfyllda, men där var och ens egen omdömesförmåga ska finnas med.

Den här idéns ursprung kommer egentligen från Karsten Indes och alla dem som arbetade tillsammans med honom på Frösunda Center och Frösundaskolan, i närheten av SAS-hotellet vid Brunnsviken och Haga Slottspark.

Det var mycket av ”Trial and Error”, men också stor frihet till att själv försöka, utan att det fanns någon annan att rådfråga eller skjuta över problemet till.


Varje seniorboende har rätt till egna upplevda krav på integritet. För att kontrollera att detta utförs rätt, ska en oberoende instans då och då inspektera seniorbyns kvaliteter och medborgarnas rättmätiga behov.

Ett problem med ”visioner i bild” är att de också kan ha en hämmande effekt på fantasin.

Ett alltför bekvämt liv, leder mer till att den boende blir passiviserad och stillasittande. ”Lite skit rensar magen”.

Alltför stilla, gör vardagslivet tråkigt och med tiden, kanske till och med deprimerande.

Alla människor vill behålla sitt oberoende, sin självständighet och integritet, men det ska ändå inte leda till ofrivillig ensamhet, isolering och, i sämsta fall, att den boende glöms bort.


I byn finns dels sådana assistenter som kan gå in och bistå de seniorer som behöver hjälp med reparationer och liknande. Ett ”intranät”.

Dels ett ”internät” med goda möjligheter till fysisk och digital kommunikation med omvärlden.

Kanske lite som gemenskapen vid ”Solkusten”, men med en mer övergripande administration av utbildad personal som både kan hantera materiella liksom psykiska/andliga situationer.


En träffpunkt, med minigolfbana, kafé, lokal för spel typ mah-jong, schack, bridge m m, boulebana, eller bara för att träffas ute i en vacker berså, med uppvärmning de kallare dagarna.

Seniorernas och personalens gemensamma överenskommelser om dagliga tider och önskade besök. Regelbundna kontakter med mer avancerad sjukvård, eller hospices.


En butik med basvaror, samt budbil eller buss för de seniorer som vill åka till ett större samhälle, där vidare transporter finns till underhållning, shopping eller fysiska sociala grupper.


Budbilens förare sköter också om postgången, t ex utskick eller hämtning av större paket. Självklart kan den som vill av seniorer själv kunna handla från närmaste bolag, det som den vill ha.


Sådana seniorbyar skulle betydligt minska kontakten med bärare av corona och andra virussjukdomar. I seniorbyn bör finnas tillgång för gäster och besökare att hyra in sig på gästrum eller gästboende.
Självklart ska de seniorer som önskar ha hund eller katt, få ha det, utan att personalen, assistenterna, ska uppleva sig utsättas för allerier eller astma.
Liknande ”utlokaliserade” byar borde finnas för alla dem som önskar komma bort från tätbebyggda områden.