Fortsättning efter:

”I överensstämmelse med schemaläggningen enligt dagens agenda, fortsätter textmassans cliffhanger efter besök på annat ställe (alldeles till vänster om cloakrummet), kaffeautomaten i entréhallen och intagande av latte med avec, i foajéns rökfria kulturmaffians mingelsocietet.”

”Colombi ägg” = Hänvisning till redan förklarad parabel.

”Descartes betjänt Gillot”: Syftar på en dikt av Sam Beckett: ”Whoroscope”.

För Meningsutbytaren (dvs Steganografen, efter att nattmanglingen om kommande avtal mellan arbetsgivare och anställda, under gällande förhållanden) än så länge oklart om ifall Descartes (som dels upptäckte sin egen existens, dels en deskriptiv definition av den tvådimensionella versionen av Koordinatsystemet (Vid behov, annars inte, kan det systemet förväxlas med ”Periodiska systemet”, som egentligen avhandlar något helt annat.) påverkats av de krigshändelser som han, helt frivilligt, deltagit i såsom passiv åskådare).

(Senare har koordinatsystemet fått flera viktiga reella funktioner. Bara för att nämna två, så är Tellus indelad dels i longituder och latituder, dels i tidsmeridianer, där t ex utgångsmeridianen för räkning av longitud (längdgrader) var sedan år 1884 i allmänhet nollmeridianen genom observatoriet i Greenwich i södra London.

Tellus faktiska geografiska ekvator utgörs således av en kurva som approximativt är en cirkel. Ekvatorns omkrets är ungefär 40 076 km och dess diameter 12 756 km. Ekvatorn utgör skiljelinje mellan norra halvklotet och södra halvklotet.

Det något sorgliga är att Ekvatorns nollpunkt finns i Equador (döpt efter Ekvatorn), medan Nollmedianen finns i Greenwich, i England.

Främsta problemet med det att Descartes koordinatsystem inte motsvaras av Världskartans indelning. Bäst vore det förstås om Origo antingen skulle placeras i Greenwich, eller i Ecuador.

Det skulle medföra att Södra halvklotet skulle anpassas till koordinatsystemets minus, som t ex, från de positiva sidan sett; på andra sidan om Y-axeln, – 1, -2, och så vidare. Liksom att under X-axeln skulle uppstå att X= – 1, -2, etcetera.

Zon- och Tidsindelningen har, efter att GMT har ersatts av UTC, haft en enorm betydelse i samband med utvecklingen av GSM.)

”Wings of Desire” = (även känd under titeln: ”Der Himmel über Berlin) är en västtysk dramafilm från 1987 i regi av Wim Wenders. I huvudrollerna kan den som helt frivillig åskåda Bruno Ganz (i rollen som ängel), Solveig Dommartin, Otto Sander, Curt Bois och Peter Falk.

”Peter Falk” = Skådespelare som i huvudsak är berömd för sin rollprestation av Kommissarie Colombo. (Inledningstemat till ”Baretta” är betydligt mer häftigt.)

Falkägg = Tre nyss påkomna koanlösningar: Colombi ägg, Peter Falks frigående falkägg, samt Ulf Lundell, med knuten näve (sannolikt högerhänt) i höger jeansficka (100% säkerhet: av modell Lewi’s 501, vars främsta kännetecken på att arbetsbyxorna tillverkade i USA, en röd (inte orange) lapp med den röda lappen på höger bakficka).

Bomullsbyxorna, färgade i Pariserblått, kombineras med cowboyboots, men utan, beroende på associativa kopplingar till Jack Kerouac och ”The Beat Generation”, som inspirerat både ovan nämnda artist, samt poeten Bruno K. Öijer, symbolhatt.

Tillhörande accessoar kan vara en Stetsonhatt, men då denna kan associeras till Mayflower, republikanerna, The Tea Party och de numera avskaffade Sydstaterna, går denna inte ihop med undergroundkulturen på Lower East Side.

Lundells Alter Ego (som ofta är densamma som ”Jack Råstedt”) underförstådda anklagelse, i den bevingade raden ur Snön faller (utgiven 18 april 1978): ”En tredje är polis och samlar på falkägg”.

Vid den tidpunkten hade Lundell ännu inte hunnit bekanta sig med Springsteen’s ”Jersey Girl”, 1984 (Ursprungligen av och med Tom Waits, 1980. Inget antyder att Tom Waits angivit något om att Jersey Girl skulle ha funnits med i Warhol’s, på den tiden, mycket provokativa filmklassiker, Chelsea Girls, 1966).

Möjligtvis då i egenskap av ”Candy” (med hänvisning till Reeds genomslag, år 1972) som, utan konkreta bevis, inte undrar vad som kom först, Falkägget (med associativa hänsyftningar på Descartes betjänt Gillots (vid behov lätt att förväxla med gravören Callot) vurm för stinkande färska ägg, Colombi ägg, eller Peter Falk, i Wim Wenders: ”Wing of Desire”?))”

Den utvecklande invecklingen fortsätter hejdlöst:

”Transportsträcka” = Med det menar blasé oförstådda författarämnen avståndet från, för hypotetisk konsument, den ena betydelsebärande sentensen, och vidare bort till nästföljande med tänkvärt innehåll.

”Alfa” (”A”) = En gammalgrekisk beteckning för det som vi idag, i diskbänksrealismens tidevarv, uppfattar som ett versalt ”A”.

”Omega” (”Ö”, eller motsvarande ”Z”) = Ungefär detsamma som för ”Alfa”, men utläst från andra hållet, d v s från X-axelns höger till vänster.

”Rekvisita” = Objekt som är nödvändiga för att, för Detektiven Allmänheten, ska kunna uppleva iscensättningen som ett tänkbar alternativ till det här till städes-närvarande.

”Iscensättning” = Det som är nödvändigt för att plotten ska uppfattas som mer än bara ett på papperet formulerat problem eller intrig.

”Attribut” = Som var aktör med självaktning bör utrusta sig med. Ungefär som Paris Hilton medförde Tingeling fram till dennas alltför tidiga bortgång.

”Julia” = Julia Capulet, som i ungdomlig naivitet antar att hon och hennes hemliga kärlek ”Romeo” ska kunna sammanföra klanen Capulet med storfamiljen Montague. Till skillnad från de, på den tiden ytterst vanligt förekommande politisk-ekonomiska giftermålen, där publiken kan anta att Julia ska ingå i ett sådant med greve Paris, betyder Julias plötsligt uppflammande kärlek till Romeo, som en regelrätt missräkning av familjen Capucet. Nöden känner ingen lag. Vad ska Romeo göra, om inte, med ett svinhugg, överlåta greve Paris själ till den Andra sidans, annat ställe?

”Casanova” = Som i mer brasilianska sammanhang, speciellt med Jobim på gitarren, vid behov kan förväxlas med Bossanova. Annars förekommer ett mer eller mindre porträttlikt utspel av Mastroianni, i ”La Nuit de Varennes” (1971).

”Drottningen” = Som i den här textmassan inte syftar på någon mindre än drottning Marie Antoinette.

”Juvelsmycke” = Syftar i det här sammanhanget på Almquists första historiska roman och högläsningsbok, där den androgyna Tintomara stjäl (med högsta sannolikhet) drottning Sofia Magdalenas smycke.

 Här yppar sig ännu ett tillfälle till önskvärd förväxling. Drottningen har ”Antoinette” som mellannamn och kammarjungfrun, ”Antoinette” som förstanamn.

”Antoinette Sophie de la Borde” = Troligtvis mer kammarjungfru till Marie Antoinette, än till Sofia Magdalena. (Här yppar sig ännu en möjlighet till förväxling, då båda på något sätt har med Axel von Fersen att göra.)

(En frimodig steganograf kan med fördel förväxla de la Borde, med Maria Sofia De la Gardie (biologisk syster till Magnus Gabriel och senare äktad med Gustaf Gabrielsson Oxenstierna, som var äkta son inom äktenskapet till Gabriel Gustafsson Oxenstierna, och brorson till Axel Oxenstierna)).

”Stol nummer 17” = Syftar på den sjuttonde, inte alltför bekväma stolen, som än så länge står fullt upptagen, vid Svenska Akademiens långsträckta, bredliknande, rektangulära bord.

Gemene Man undrar, kanske med rätta, om ifall bordet istället varit cirkulärt, så hade Skandalen i Börshuset, aldrig kommit upp på tapeten?

Stolens innehavare, dumdristig eller motsvarande en övermodig försvarare av den tänkvärda devisen ”Snille och Smak”, samt citatet ”Det dunkelt sagda är en logisk konsekvens av det dunkelt tänkta”, tänkvärda intressesfär uppgår i den dramatiska gestalten, huvudpersonen i ”Natten i Varennes”, Restif de la Bretonne (som egentligen hette något helt annat, nämligen Nicolas-Edme Retif eller Nicolas-Edme Restif).

”Mozart-effekten” = Möbius-slingor, med tillhörande Don Pedro (Kommendören) kan vid ett plötsligt uppstått nödläge, förväxlas med den numera vintage kaffebryggaren.

”Katalogen” = En ändlös lista över redan erövrade äkta jungfrur (Utan vederbörligt samtycke mellan jämställda mans- respektive kvinnoroller, utesluts så gott som alltid det Uteslutna Tredje Könsobjektet, androgynt, asexuellt, neutrum).

”Vanföreställning” = En än så länge utebliven akt, men med oroliga teaterbesökare (oftast Sapiens av kvinnokön, som inträffar någon gång efter att damen i fråga, uppnått den aktningsvärda åldern då klimakteriet inträffar som en blixt från klar himmel, men om den publiken skulle utebli, också teatrar, som Kungliga Operan och Kungliga Dramatiska Teatern, hade mött sitt Waterloo) som står och stampar utanför Operans balustrader med (för Crethi och Plethi) otillgänglig terrass ovanför).

Återstoden av plottens textmassa förklarar, utan högre anspråk att Gemene Man ska förstå vad som händer bakom kulisserna eller under sufflörluckan, hur Natten i Varenne hänger samman med Drottningens juvelsmycke, Stol nummer 17, Tintomara samt huruvida Munck, namnet till trots, var biologisk far (som politiska argument i den tidens könsdebatt) till Gustav III:s tronarvinge Gustav Adolf. (Också här har Axel von Fersen, men den Äldre, haft sitt finger med i spelet).

I korthet följer en rad förvecklingar där Gustav Adolf blir satt i fängsligt förvar, landsförvisades och ersattes av Karl Johan.

Det är synnerligen enkelt (vilket också kan vara till en fördel vid vissa komprometterande situationer) att förväxla fadern Axel von Fersen d.ä. med dennes son Axel von Fersen d.y. Ett förhållandevis säkert kännetecken är att den Äldre aldrig hunnit med att uppvakta vare sig Marie Antoinette, eller hennes kammarjungfru med samma förstanamn som drottningens mellannamn.

Ändå finns det inga konkreta bevis för att också den Äldre hade något att göra med verkställandet i samband med Natten i Varennes. Den Äldre var också ständig medlem i Svenska Akademien, typ på stol nummer 7.

Gemene Man vars främsta syfte är att inför öppen ridå åskådliggöra hur i just det här dramat Montaguerna, fram tills det rådande nuläget inom ramarna för diskbänksrealismens inlärda hjälplöshet (från The Kitchen (1957), över The Connection (1961), över Chelsea Girls (1966), till A Clockwork Orange (1971).) tvingats till att utagera.