Allrahögstainstans, vars metafysiskt svängande och pulserande rytmer framkallar fonetiskt ljudande koncept, ikonoklastiska bildspråk, slingrande bensenouroboros, retoriska stilfigurer med kraftfulla meningsutbyten, undanglidande halvsanningar, samt stilrena omsvängningar och tåtrippande piruetter.

Lingvistiska krumelurer, bokstavliga truismer, aforistiska tautologier och paradoxala krumbukter bör upplevas som genuint primitiva effektsökerier, sammanställda i en organiserad oordning i obestämd form, någonstans i och utanför Tiden, Rummet och den senaste utvecklingsfasen av Rumtiden.

Utan tvivel kan snillen spekulera om allt mellan himmel och jord.

I öppningstalet använder Jonson ett oförberett, men ändå fullt tillfredsställande citat från Tegnér:

”Ty detta är det härliga hos mänskan

att hon kan fatta tingens inre väsen,

ej vad de synas, men vad de betyda;

och verkligheten, vart vårt öga ser,

den är symbolen endast av ett högre.”

Citatets innersta kärnbudskap skulle likväl kunna användas som poetisk definition av staganografins innersta väsen.

I en näst intill alltför långsökt association till staganografernas utnyttjande av den symboliska, semiotiska, hybridsymbiosen mellan, å ena hållet på X-axeln, Allrahögstainstans,, å andra sidan, på Y-axeln, samtliga universa utan undantag, intima, men högst kortvariga, sammanstötning i Ekvatorns Origo, ställde Feldreich den hypotetiskt spekulativa frågan till Friedman, Kendall och Taylor, om ifall Allrahögstainstanspartikeln slutgiltigt, i den krökta rymden inuti acceleratorn i Cern, framkallat en sådant omskakande rörelsefenomen att, om Descartes Korpuskularteori sammanfallit med dennas antagande om Själens hemvistort i Tallkottskörteln, bildat den mer, i bjärt kontrast till steganografens tillverkning av meningsskapande nonsens, antimateria som Anderson, Segré och Chamberlain påvisat som vilseledande fakta i steganografens hemliga tjänst.

Vad finns det för semiotiskt anpassade tecken som kan tyda på det?

Associationen är ytterst beroende av tillfredsställande, i betydelsen ”God Enough”, sammanhang, samband med vilda spekulationer inhämtade från ingenstans, om Demokritos odelbara atom som ursprung till det enorma, syndfria framfall som framkallar, ute i världsalltets spänningsladdade tystnad, Big Bang inuti ett jättelikt Svart hål, som än så länge, vid tillfället i det nuvarande nuläget, oförsvarbar antisubstans.

För att förleda antagonisten till ett ännu djupare lager av vilseledande desinformation, kan steganografen införa sådant stoff som förföriskt önsketänkande och andra dagdrömmar är gjorda av.

Därför finns all anledning till att överföra material från sådana, alltför dunkelt formulerade, spekulationer om bosoner i cykliska spinn, hopplösa kvarkar, eller, i överensstämmelse med O.A:s ”ussare kvanting” bortkörda av närstående till Allmogen, som till exempel Kväsaren ut till en stjärnklar himmel, mest bestående av mörk materia.

Det sista vilar på Gemene Mans intuitiva, omedelbar avancerad gissning, förståelse av, i synnerhet, thermodynamikens andra huvudsats.

Detta, även om det missbrukas in till sista mikrob, kan ändå förstärka illusionen om en begriplighet som överstiger var och ens ytterst begränsade kognitiva uppfattningsförmåga.

Kvantmekanikens grunder.

1) Verkligheten består av vågrörelser innan den blir observerad.

2) När verkligheten blir observerad så kollapsar vågrörelserna och blir partiklar.

Den neoklassicistiska thermodynamikens fyra huvudsatser:

Termodynamikens nollte huvudsats, vilken utgör grunden för temperaturmätning nerifrån Min upp till Max och där emellan thermostatiskt Quo-läge.

Termodynamikens första huvudsats (energiprincipen) vilken säger att energi varken kan skapas eller förstöras och att värme är en form av energitransport.

Termodynamikens andra huvudsats, som säger att den totala entropin, oordningen, i universum ökar, vilket gör att naturliga processer bara kan ske spontant i en riktning.

Termodynamikens tredje huvudsats, vilken säger att en perfekt kristall har sin lägsta entropi vid absoluta nollpunkten.

Occasionalismens banérförare verkar instämma i hur Allrahögstainstans manipulativa påverkan upphör i Zero Kelvin.

Allrahögstainstans, motsvarande Geulincx och Becketts livs- och världsåskådning, vidarebefordrar sålunda signaler från Belacqua och Oblomov ut till vilande extremiteter samt passiva lemmar, typ det spolformade bihanget.