Varning: Försåtliga, subliminala, produktplaceringar kan finnas där Läsaren/Tydaren minst anar.


Erinran: Allt nonsens som står att läsas in i denna textmassas sublima innebörd, bör tas med samma mängd salt som krävs för att infånga en tjuvaktig borderlineskata.


Garanti: Så länge Steganografen in spe klarsynt kan uppfatta att klartextens innehåll i stora hela överensstämmer med den dunkelt tänkta tanken, ska verket hålla, i synnerhet om volymen ska avhandlas på en öde ö, betydligt längre än till Bäst-före-datum.


(OBS! Textmassan som följer är en i alla avseenden komplett deskriptiv definition av steganografens handel och vandel.)


”Receptiva, men inte nödvändigtvis mediala, utövare kan, med ordkonsten i bakhuvudet framställa poetiska kenningar, metonymer, synekdoter, anekdoter och, bara när en utsträckt hand lyser med sin frånvaro, heitis, formulera lösa associationer som med rätt förbindelser inom ett kognitivt anpassat, öppet nätverk, där rutinmetoden består av att passivt studera den topologiska arbetsminneskartan i pressad relief. Bruket av inlärda element är inspirerade, men långt ifrån plagierade, av Buzans anteckningar inordnade i Descartes koordinatsystem.”


Det associativa steganografiska ordkonstverket har mycket gemensamt med ett modernistiskt präglat bricolage, men desto mer av Nietzscheansk kaos i den astronomiska koreografins pedagogik.


Stjärnkartan kan inordnas i ett cybernetiskt koordinatsystem i två dimensioner. Pedantiskt utförd kan kartans samtliga hårkors överföras till skalenlig jordglob.
Steganografiska sedvänjor som utstått månget väder och vind finns redovisad i en synnerligen vackert designad etikett med symboliskt laddade kurbitsslingor.


Läsare/Tydare som erhållit äran att introduceras till en isolerad cells innersta krets blir snart varse hur hårkorsens placeringar lämpligtvis kan överföras med retro kalkerpapper typ Pelican, till tvådimensionella ytlägen som överensstämmer med Descartes prototyp av koordinatsystem.

I hantverket ingår kunskapen att förlägga Abskissa (X-axeln) intill latituden, samt Ordinata (Y-axeln) intill longituden.


Som Läsaren/Tydaren snart nog kommer fram till, blir slutsatsen den att distansminuterna mellan Equador och Greenwich är alldeles på tok för många och långa.

Klartextens problemet kan åskådliggöras i den här ambitiöst laddade formuleringen, hopsatt av en överambitiös lekman. Så här:

”Logiskt sett borde det ju vara så att, antingen i Equador, eller i Greenwich, i ett hypotetiskt-semiotiskt förlagt Origo, penetreras Ekvatorn av WGS84:s nollmeridian.”


De världsvana övermätta på otillgänglig information och som därför formulerat fördomsfulla förklaringsmodeller, låter sig nöjas med den teoretiska versionen av anabolisk-boolesk navigation:


”För att vara exakt, i skärningspunkten mellan noll grader latitud och noll grader longitud faller omkring 380 miles (611 km) söder om Ghana och 670 miles (1078 km) väster om Gabon. Denna plats är i de tropiska vattnen i östra Atlanten, i ett område som kallas Guineabukten.”


Därmed skulle Diskbänksrealismen slå Vardagsrealismen med hästlängder och det hypotetiskt spekulativa problemet vara löst, men, till skillnad från de ovan nämnda utplacerade innanför fältstudiernas gränslinjer, tillåter sig den associativa steganografen att för den skull inte sitta på händerna för ros skull.


Läsaren/Tydaren insatt i spe kan försiktigt undra varför, men den Associativa Steganografin siktar, om inte ända upp till stjärnorna, så åtminstone till grantopparna, med högre mål än att tillryggalägga den diskbänksrealisiska kartbilden medelst bestickning som så alltid består av transportör, passare och nautisk linjal.


(Steganografen som många gånger om passerat genom rusningstrafikens fyrfilade associationsbanor, vet hur att använda utensiliernas beteckningar i mer faktiska, praktiska, diskurser.


En ”transportör” (som förslagsvis, om situationen så kräver, kan ersättas med en ”sekatör”) kan lika väl passa som semantiskt uttryck för smugglare av lättillgängliga, desinformativa, alternativa fakta speciellt avsedda för psykonauter i airbags med foliehattar och som rekommendationen gäller; som huvudbeklädnad, teflonpannor.


”Passare” kan simultant uppfylla flera funktioner inom samma andetag.

Gasutbytet sker i alveolerna och är även den enda spontana process som förlitar sig på termodynamikens tre huvudsatser.

Vidare att:

I medulla oblongata finns solitärkärnan som alienerat isolerat, efter en passiviserad inverkan från oblomovska vändkorset, i regleringen av autonoma nervsystemet genom projicerande identifikationer, typ flexibla spegelceller, till andra delar av reptilhjärnans köksingång.

Anatomiska Teaterns Alfabetiska Namnregister är ett tydligt bevis på hur även studentikost utbildade obducenter kan utnyttja sina dolda talanger i klassiska Homeriska parabler: Stigbygeln i rocaillestil, den Kopparärriga gunghästflugan, Nalensvidarens swingpjatt, och Mus wagneri in loco horroris et vastae som tillsammans med Mus hypothalami och Mus tala, tar emot signaler från mekanoreceptorens Gyllene kullag: ”Det man förlorar i energi, återvinns i tid”. Dit hör också, fastän lite perifert, Pyramiden och Dyspné och Baronens Barocka Barometer (BBB).

Såsom prenatalt införlivad i Ekens ordbruk kan passare också uttalas som ”passa’re”. Insatt i en diskbänksrealistisk kontext, kan verbet i imperativ form, uttryckas som: ”Passa’re jävligt noga!”.

Om Läsaren/Tydaren utför en jämförande studie av diskbänksrealismen respektive vardagsrealismen, så kan de vid första, hastig anblick verka överensstämma med varandra, men efter cirka ett halvt dygn senare, framstår diskbänksrealismen som steget värre.

Värst var det under utredningsarkitekten Lena Larssons ”Köp, Slit å Släng”-period!

Då höll diskbänkrealismens grundvalar på att ända med förskräckelse.

På den tiden då ensamstående mödrar anställda som husjungfrur hos bättre bemedlade familjer hade fullt sjå med att dölja, efter ett plötsligt herrbesök utan samtycke av husbonden i pigkammaren, högst ovälkomna embryonala gravitationen under övertidsarbeten som allt som ofta pågick dygnet runt, kunde dessa, så gott som alltid obildade hemmaflickor från glesbygd och ödebygd, betänka sådana handfasta uppfostringsmetoder som redovisades i Beskowska barndomsskildringar, bara för att nämna ett slående exempel av många; hur hattstugebarnen av en groomande Tomtegubbe i Farbror Blåljus kringflackande skepnad, först fick utstå bakslag efter bakslag, för att strax därpå, i sann Mediterraneansk anda, typ den Förmontessoriska trösten, bakverk, gärna en färsk Big Mac, en linje Cola, och en fribiljett till Vår Teaters självproducerade, till minne av Samzelius, dramakomedin ”Katt kring het gröt kastas ut på ännu hetare plåttak”.

De utomäktenskapliga, oäkta barn, typ Hans och Greta som av sin orättmätiga far till vedhuggare, utlokaliserats till Dovrefjället för att där, en gång för alla, bli hjärntvättade från topp till tå, från en eländig berättelse om en osedvanligt olycklig barndom.

Andra entreprenörer ställde upp, enligt det nytillkomna stärkta grundlagsskyddet om äganderätten, mot vederbörlig ersättning, som till exempel det nyetablerade ”Änglamakerskans Kindergarten”, med den synnerliga kreativa affärsidén om att, från löpande bandets ena kortsida, förledda, obildbara, eftersatta, efterblivna oäktingar rättade in sig i ledet, för att med högsta möjliga effektivitet, komma ut som nybakade mylingar.”

Diskbänksrealisterna gick man ur huse, bildade ”Aktionsgruppen för Diskens Återinförande i Vardagsslitet” och stod beredda att försvara varje zinkplåt till sista man.

Problemet väckte också feministerna ur deras dogmatiska slummer.

Hade inte de en mer naturlig rätt till, eftersom de av nostalgisk sedvänja stått vid vedspisen och fött barn, praktiskt tillämpade definitioner av var diskbänken slutade och köksbänken tog vid?


I diskbänksverkligheten kan elementen spela många olika roller, som exempel ”papparollen”, ”makarollen”, ”bokstavsbarnsrollen”, med flera.

Passaren är en av yrkesrollerna inom filmproduktion.

Passaren ingår i teamet bakom kameran.

Till de huvudsakliga arbetsuppgifterna hör vanligtvis att rigga, åka räls, lifta, mota ut Dolly ur fårhagen för att istället mota Olle i grind, samt i didaktiskt syfte förklara för Matz hur att sätta ner foten i skolan, och, som kran, tillhandahålla uppiggande kosttillskott med semantiska poetiska produktplaceringar som:


”Gnagetsupporter” (AIK:are). Gärna med entusiastiska tillrop som ”Gnaget är Laget”!
”Amps” är en yrkesslang för strålkastarnas ampere.


”357 Magnum 8-Balls” är ett uttryck med flera olika etymologiska härkomster.

”357 Magnum” syftar på ”Magnum Force” med Clintan Eastwood som applåddragande uppvärmare.


”Magnum” kan också syfta på en glasspinne där den intrinsikala Glassen-i-Sig kan duga som sinnebild för Steganografins tre lager ”Svåröppnad förpackning”, ”Lättsmält choklad, ibland med inblandad mandel, ibland med nostalgiserad vit choklad”, samt, innerst inne, klartexten inlindad i krämig vaniljglass.


”8 Balls” kan associeras till vitt skilda fritidsintressen.

”Eight Balls” är en variant av poolspel, utan vare sig häst eller vattenpass.

Vidare en mullvads information om att fyra män finns inom ett stenkasts avstånd.

Seriefiguren ”Jeff Hagees”, som in sin roll som kriminell kallar sig för ”8-Balls”.


Som vanligt är det bara, även om den är begränsad av kökets golvyta, diskbänksfantasin som sätter gränserna.

Läsare/Tydare som antingen är födda i farstun, igår eller i en taxi med den gullysande skylten på taket med en förare som, genom åren, på fritiden studerat kursen ”Barnmorskans Andnings- och Förlossningsteknik”, på distans, vet hur mycket en segerhuva, födelsedag på en söndag och, som dopgåva, ett livslångt medlemskap i Mensa kan inverka på ens levnads bana.

De som tillägnat sig kursmaterialets summa summarum före examinationsdagen, erbjuds en gratis bonuskurs i ”Kejsarsnittets hänsynstagande till bikinilinjen”.

Medan diskbänksrealisten anpassar handsken efter handen och maten efter matsäcken, använder realisten som överlever i den verkliga verkligheten, hellre kartan än det som kan uppfattas med de fem sinnena i behåll.

Problemet skiljer sig inte nämnvärt från det redan ovan nämnda:

”Som Läsaren/Tydaren snart nog kommer fram till, blir slutsatsen den att distansminuterna mellan Equador och Greenwich är alldeles på tok för många och långa.”

Alla sherlochianer som ingår i gruppen Baker Street Irregulars är säkert hemtama vid citatet:

“When you have eliminated the impossible, whatever remains, however improbable, must be the truth?”

(”När du har eliminerat det omöjliga, måste allt som återstår, hur osannolikt som helst vara sanningen?”)

Här kan Läsaren/Tydaren upptäcka ännu en möjlighet till uppseendeväckande avvikelse från ämnet, avvikande beteende, samt som grädde på moset; en helt omotiverad avledande manöver.

Motspelaren, som just nu antagligen kliar sig i huvudet av förbryllelse, söker associera intentionen till ett för alla lojala legala, händelseförlopp av monarkisk natur:

”Adolf Fredrik föddes på slottet Gottorp 4 maj (enligt s.s.; 3 maj enligt g.s. och 14 maj enligt n.s.) 1710 som son till hertigen av Holstein-Gottorp tillika furstbiskopen av Lübeck, Kristian August (yngre bror till Karl XII:s svåger hertig Fredrik IV av Holstein-Gottorp) och Albertina Fredrika av Baden-Durlach, dottersons dotter till Karl IX:s dotter Katarina.”

Den beväpnade med klarsyn inser med en gång sammanhanget som döljer sig under skikten av textmassa och kontext.

Citatet kan förvanskas många gånger, utan att ovan nämnda följe inte ens höjer på ögonbrynen eller, med ett kraftigt grepp, tillgriper teflonpannan i egenskapen som oöverlagt tillhygge:

(Mellan västknappen och kåldolmarna med tillhörande potatismos och lingonsylt)

”ce sera la dorénavant ma musique”

Att jämföra med:

”Allt hen hade att komma med var ord och inga visor”

Så det återkommande, alltid smaragdgröna, örhänget:

”Säg det i toner och inte med ord” I överensstämmelse med den steganografiska ordkonsten går uttrycken kombineras till ett lämpligt bricolage:

Första partiet: ”Hädanefter ska detta blifva min musik”

Andra partiet: ”Ord och inga visor”

Tredje partiet: ”Säg det i toner och inte med ord”

Ett förslagsvis dugligt och rimligt bricolage kan lyda:

”Musiken som kan avnjutas ute på slagfältet, bör antingen uttryckas i toner, men helst inte som visor, typ skillingtryck eller till sådan dryck som kräftor kräfva som avec.”

Naturligtvis ska inte detta hastigt påkomna exempel utgöra ett alltför högt liggande hinder för Läsaren/Tydaren att utföra ett första försök på egen hand.

Åter tillbaka till diskbänksrealismens grå, i femtio valörer, vardag, typ Norrlandsgatan:

”För att vara exakt, i skärningspunkten mellan noll grader latitud och noll grader longitud faller omkring 380 miles (611 km) söder om Ghana och 670 miles (1078 km) väster om Gabon. Denna plats är i de tropiska vattnen i östra Atlanten, i ett område som kallas Guineabukten.”

Så här presenterar Rymdstyrelsen problemet:


”Jorden är rund. De flesta kartor är platta. Detta skapar ett problem när man ska försöka rita av jordens landmassor på ett korrekt sätt. När du tänker på hur jordens landmassor ser ut i förhållande till varandra tänker du med allra största sannolikhet på den så kallade Mercator-projektionen.”


I värsta tänkbara fall uppnås målet att, med högteknologiskt bruk av död räkning, utstå tröghetsnavigeringens enahanda diskbänksverklighet ute på ett cybernetiskt sjökort i två dimensioner (Abskissa och Ordinata).

Som sig bör är definitionen antingen alltför specifik eller alltför generell. Helt och hållet spiller den, av naturliga skäl som hur Tvådimensionaliteten, likt nivåskillnaden mellan Tidvattnets ebb och flod, över kanten till den Tredje dimensionen. Summan av kardemumman är inte helt fri från invändningar.

En empatisk Läsare/Tydare inser intuitivt att det associativa steganografiska problemet fortfarande inte är att betrakta som tillräckligt, i entropisk mening, utlöst upplöst.