Om Klartextens i-Sig-het:

Syftet här är att klargöra hur Diskbänksverkligheten förhåller sig till dels Platons idéer, dels till Immanuel Kants das Ding-an-Sich.

Platons idélära, idévärld och idéerna (eidos):

”Idéläran är en helhet. Man kan välja att antingen leva enbart i sinnevärlden och man kan enbart leva i idévärlden utan kontakt med sinnevärlden. Platon menar att individen måste ha den ena foten i den ena och den andra foten i den andra. Detta för att hen dels ska göra den synliga världen god och vara till gagn för staten.

Kortfattat: Det är bra att vara klok och dåligt att vara obildad.

Klok är den som uppnått insikt om Idévärlden, idéerna och formerna, samt därpå, lättbegripligt men utan att förenkla, undervisar de obildade om Idévärldens beskaffenhet.

Vidare att Platon utgår från uppfattningen att den sanna, Idévärlden, är metafysisk och objektiv. Alla ting i den fysiska världen är ofullständiga, medan i den metafysiska Idévärlden är alla formerna perfekta.

-i-Sig-Het-idén är en utvidgning av Immanuel Kants begrepp ”Das Ding-an-Sich”, ”Tinget-i-Sig”.

Immanuel Kants definition av Das Ding-an-Sich:

Prolegomena, § 32: ”Ting är givna för oss såsom utanför oss befintliga föremål för våra sinnen, men vad de må vara i sig själva vet vi ingenting om, utan vi är bara bekanta med deras framträdelser, dvs de föreställningar som de åstadkommer i oss i det att de påverkar våra sinnen”.

I klartexten bör framgå utgå att minsta mätbara objektifierbara entitet som ingår i diskbänksverkligheten, är en ”-i-Sig-Het”.

Inom det associativa steganografiska konststycket är det betydligt lättare att handskas med diskbänksrealistiska föremål, även om de i sig är ofärdiga prototyper eller Shareware Beta-versioner.

Allting som finns med i Homo Sapiens Sapiens begreppsvärld, bör, liksom i Platons ”Idévärlden”, också finna sin motsvarighet i ” -i-Sig-världen”. Diskbänksverkligheten har just inträtt i första fasen till ett häpnadsväckande mirakulöst paradigmskifte. För antropocentrikerna innebär det hur tronskiftet övergår från Sapiens Förnuftsvärld, till Ludens Fantasivärld.

Typiska socialgrupper som Gemene Man, Crethi och Plethi samt Detektiven Allmänheten genomlever paradigmskiftet under en just nu pågående klassresa. Somliga faller av. Andra får bakläxa. Några får gå om, medan endast det naturliga urvalet, med en hårsmån när, undviker relegering.

Det naturliga urvalets främsta kännetecken är hur gräddan av gräddan förhåller sig till brytpunkten, tangensen, från obeprövade förutsättningar, till, med facit i handen, efterkloka tillkortakommanden, samt det Kirkegaardska, parkourska, språnget (där avståndet från den ena väsensskilda orten och över till den andra, förhåller sig som Euklides definition av punkt och raksträcka, jämfört med Platons rymdgeometriska former).

Diskbänksverkligheten fungerar som återvinningscentral för framför allt samtliga av kategorin De Uteslutna Tredje, i vardagstal omnämnda som lite mer industriromantiserade Outsiders.

Den rakbladsvassa skärningspunkten mellan Mikrokosmos och Makrokosmos brukar som regel bli till uppehållsort för otalet av utrangerade från Samhällets översta och innersta kretslopp.