En första nyckel består av huruvida den presumtiva Läsaren/Tydaren empatiskt, i betydelsen förförståelse, kan designa och därpå retuschera en föreställning som in i minsta detalj överensstämmer med Första person singularis direktiv om hur det Associativa Steganografiska Ordkonstverket, direkt från sinnebilden, ska gestaltas såsom möjlig representativ replik.

Ett första tips:

Koncentrera fokuseringen på sådant som vid en första anblick kan uppfattas såsom trivialt, truistiskt.

Ett andra, i relation till det första likvärdigt, tips:

Den utmätta tiden bör ägnas åt minst lika mycket uppmärksamhet till oanade möjligheter, som till möjliga risktaganden.

För att en presumtiv Läsaren/Tydaren, inom den utmätta tiden mellan förströelse och underhållning, ska hinna med annat inom diskbänksrealismens vardagsverklighet, bör den rådande beslutsfattaren (alias Andra person singularis) lägga på minnet att den Associativa Steganografins främsta signum består av, att i god tid före arbetets utförande, upptäcka klartextens innebörd i textmassans felsäkra oförutsägbarhet.

Oförutsägbarhet, i betydelsen att kontentan, med den utomstående obehöriga

(som i stort sett är synonymt med, längre fram i den tilltagande komplexa kontexten angivna kategorin ”Legaliserade bokstavstroende” som för att behålla utforskarens oavbrutna uppmärksamhet (sic!) kan reduceras till ”Bokstavstroende”)

uppfattningsförmåga, förblir att betrakta mer som ”att gå över ån efter vatten”, då den förespeglade transportsträckan bättre begrips i ordalydelsen ”stämma i bäcken”, förutsatt att ”många bäckar små, blir till en stor å”.

Redan här kan Läsaren/Tydaren skapa sig en objektiv, i betydelsen ”förutsättningslös” kreativ visualisering av det som komma skall.

En förenklad anvisning till Läsaren/Tydaren om hur textmassan bäst kan bearbetas, kan sålunda formuleras:

”Omväxling förnöjer. Förväxling fördröjer.”

Med hänsyntagande till den nuvarande ordbehandlarens ytterst begränsade verktygslåda inom Ordkonsten, består för Läsaren/Tydaren att empatiskt handlöst kasta sig ut i det associativa steganografiska territoriet fördomsfritt i nöd och lust.

En ledande retorisk fråga:

Vad gäller i det aktuella nuläget; implicerar den symboliskt laddade förvillelsen, omväxling eller förväxling?

Då gällande normer för framställningar av associativa steganografisk ordkonstverk än så länge förblivit utanför för de akademiskt skolade inom ämnesområdena Semiotik, Lingvistik samt Semantik, upplevelsehorisont, kan första person singularis, alias alter ego, avatar, ordkonstnären, skriftställaren, den associativa steganografen, nonsensmakaren och liknande deskriptiva epitet, exploatera t ex yrkesrollen  Nonsensmakarens subjektiva problemformuleringsprivilegium om hur Ordkonsten Associativ Stegangorafi kan tillämpas antingen, exteriört, ute i offentlighetens skenbara rampljus, eller, interiört, inne i den personligt privata diskbänksrealistens dystraste vrå.