Arkiv för kategori: Uncategorized

”Väggen”, om den nu finns, är intill förväxling lik det mer än florstunna membran som äkta jungfrur sägs bevara fram tills att rätt uppvaktare, efter en lång färd i nattsvarta landskap, genom ogenomträngliga skogar, brusande forsar, bråddjupa dalar och över oöverstigliga alper, infunnit sig nedanför Venusbergets glänsande, glatta ythinnor.

Då detta steg är taget, är nästa inte längre bort. ”Väggen” förmedlar förbindelsen från den tredimensionella kuben och fram till Fyrdimensionalitetens tesserakt.

Det hängivna åtagandet fungerar som en halvledare. Skuggan/Coyoten är väl införstådd med den utmanande uppmaningen: ”Friskt vågat är hälften vunnet”. Utfyllnadsmaterial upp till en hel ledare bör bestå av hög vakenhetsgrad och uppmärksam simultankapacitet.

Utförs denna enaktare utan att slarva med detaljerna kommer som ett brev på posten, om vad som är ”Falskt” (Inte helt och hållet, men betydligt vanligare och därmed ekonomiskt lönsammare, identisk med den föregående kategorin). Där emellan uppstår ett lagom stort utrymme som Skuggan/Coyoten snart kommer inse överensstämmer med ”Det Uteslutna Tredje”.

Mellan Skuggan/Coyoten och Bokstavstroende uppstår ett spekulativt intressant nuläge. Det som den Ena ägnar överdrivet mycket uppmärksamhet åt, kan av den Andra upplevas och därmed klassificeras som ovidkommande.

Denna fatala upptäckt kan inrymma som rimlig, i teoretiskt värderande mening, att den etablerade vetenskapsvärlden mer är inställd på informationens bärande argument, än den deskriptiv skildrade formen.

(Här är det lämpligt att påminna Skuggan/Coyoten om Bokstavstroende, i förhållande till textmassans steganografiska syfte, endast följer ett pedagogiskt anpassat rättesnöre. Avståndet mellan den påhittade antagonisten och Skuggan/Coyoten befinner sig mer på ett lutande plan, en gråskala, eller, i mer färgglada incitament, en newtonsk-goethisk färgskala.)

Bokstavstroende, som en retorisk motrörelse med vars främsta uppgift består av att konkretisera sådana konturer som åtskiljer den Ena, overkliga, från den Andra, verkliga, förutsätter med en grov generalisering att; där det finns ett yttre skal, motsvaras detta av en inre kärna. Vad kan Skuggan/Coyoten göra, annat än att dra nytta av en dylik ”mental lättja”?

Till och med en valnöt som, när halvorna delats upp i två hälfter, kan vara tomt på innehåll, det vill säga, kärna. Inneslutet i detta; en celebralliknande kärna.

Det är en vanligt förekommande uppfattning att Kryptologer, Kryptografer och Skuggan/Coyoten i huvudsak ägnar sin yrkesverksamma tid till samma arbetsuppgifter. En förutfattad mening som framför allt Bokstavstroende håller för sann.

Som impulsiv och därför inexakt jämförelse kan Skuggan/Coyoten mer till det yttre likna en Speleolog på väg in i, innan den kan fungera som klartext, att utforska textmassans orter och skrev, än en, för Bokstavstroende, till utseende lik en spelmissbrukande förälder.

Till skillnad från kryptograferna, förutsätter Steganograferna att det som syns, inte är det som råder. Därför är det tills Skuggan/Coyoten använder sig av formen: ”Det Uteslutna Tredje”. (Det är också i samband med detta som den Allvetande Storytellern gör sin entré).

”Det Uteslutna Tredje kan vara antingen opersonligt, personligt, generellt, i överensstämmelse med konnotationen eller denotationen, eller allt samtidigt och på en gång.

Det kan för den ovane låta något obegripligt, men betydligt enklare med en inre föreställning av ett vattenfall som på en och samma gång är allmänt och opersonligt, men ändå ingår i en enormt mycket större, definitiv denotation.

Begreppet och sentensen kan med fördel brukas i vitt skilda abstrakta sammanhang och konkreta situationer:

”Antingen är Objektet (Det Framförstående) det Ena, den Andra, men man kan med en gång utesluta det Tredje.”

”Det Uteslutna Tredje” är helt beroende av hur förtäljarens inre föreställningsvärld i den bistra realiteten, ter sig ut.

Till en början kan Skuggan/Coyoten uppleva situationen som tusen möjligheter som skänkta från ovan. I allra högsta hast bör Skuggan/Coyoten först göra en grovsortering tills att bara de sista tre återstår.

Som en blind turist framför tre uppställda röda plastmuggar på en rak linje, där någon av dem, av en professionell dagdrivare, påstås innehålla en dank, beslutar sig Agenten (Den Blinde Mannen) för att med en gång, omedelbart, spontant, impulsivt, hastigt och lustigt, utesluta den längst ut till vänster (ditåt kompassen visar riktningen Nord-Nord-Ost).

Alla gör det: Gemene man, eller Mannen på Gatan, Flickan på Gatan, Pojken på Gatan, Barnet på Gatan, en handelsresande, än så länge levande, Gårdfarihandlare (Västgötaknalle) eller Dagdrivare som tillbringar restiden i med godsfinkor försedda med Wi-Fi, eldfarliga spritkök och där resenärerna enats om vilket av de två bortre hörnen som ska utnyttjas till ett annat ställe.

Textmassan, ”Parkour för Steganografer” är utformad på så vis: ”Att Göra är att Lära”. Av detta följer effekten att gör man inget så händer inget och man kan därmed inte heller lära sig något. En väsentlig utvidgning av den en gång så populära ”Naturmetoden”.

Sedan dess har globetrotters och jetset med jetlag bevittnat hur många floder som flutit under Paris broar.

Vilket språkbruk är att föredra?

Alla auktoriserade steganografer har en egen verktygslåda och, liksom verksamma stenografer, telegrafister, paranta gnistor eller en chappande Spark, en egen signaturmelodi. Vissa örhängen, evergreens, slagdängor och sommarplågor är populärare än andra.

En sådan låt som ”New York, New York” är tacksam för alla newyorkianare, men alltför övertydlig i en stad där flertalet har som hobby att lägga pussel eller lösa korsord.

Här finns två förslag som kan vara livsavgörande för en illa utsatt kollega (här framförd på originaldialekten, annars gärna med Harry Richman):

”If you’re blue and you don’t know where to go to
Why don’t you go where fashion sits
Puttin’ on the Ritz.”

En tondöv, taktlös från andra sidan, begriper formen, men inte kontentan. Jämför med (allra helst med Petula Clarks sonora stämma):

” When you’re alone and life is making you lonely
You can always go downtown
When you’ve got worries, all the noise and the hurry
Seems to help, I know, downtown”

Varje agent, livs levande handelsresande och missionär i högre ställning, vet hur en eftermiddag i ett dystert hotellrum utan fönster ut mot gatan, en utsliten säng med infallande botten och solkiga lakan, en missfärgad bidé och insparkad dörr kan upplevas inifrån.

Irving Berlin hade bråda dagar då börsfallet närmade sig med stormsteg.

1964 kunde Tony Hatch fortfarande känna draget från Kalla krigets terrorbalans, där, liksom i Jeopardy, den alltid återkommande frågan var vem som först skulle ställa skjutjärnsjournalistens, istället för att slå först, ställa den impopulära frågan, utnyttja livlinan Heta Linjen eller, utan en ängels tålamod, förhastat göra ett kraftigt nedslag på Röda knappen.

Agenten, som vid det här tillfället sammanfaller med den ljusskygga skuggan med täcknamnet ”Coyoten” hade en hel del undanskymda turistfällor att välja på.

Den vanliga routen var att först ta en Yellow Cab till lönnkrogen ”The Bitter End” och, i sedvanlig ordning, testa om deras första, andra och tredje glas av longdrinken ”Harry’s Lime”, överensstämde med den tidigare.

Coyotens illa dolda avsikt var annars att invänta hur Den Uteslutna Tredje, som på ett väl utplacerat bananskal, halkade nedför trappan och ut på dansgolvet.

(Som alla andra speakeasys av klass, saknade tillhållet både sprit- och danstillstånd.)

Av den i, en särklass för sig, skumögda bartendern Johnny Dolken, känd i de inre och undre kretsarna för sina ruttna gaddar, får Coyoten uppgiften att undanröja Den Uteslutna Tredje.

(Då Den Uteslutna Tredjes välbevarade lik återfanns i obegagnat skick, fanns varken bettskenan eller guldplomben kvar som tillräckligt identifikationsbevis. Därför har Cirkusdirektören Mamban godkänt ”John Does” som provisorisk beteckning.)

Det efterlysta objektet, med hänvisning till självaste Wolf, ingick i det strategiska långdistansvapen som, på långt avstånd och med svaga ögon, starkt påminde samtliga inblandade om ett patenterat, vakuumförpackat dammsugarmunstycke.

Som enligt överenskommelsen given signal, blinkade Coyoten lamt med ögonlocken. Coyoten gick först ut och efter, hack i häl, vankande med en gång som kunde vara ett möjligt symptom på spinal steros, Den Uteslutna Tredje.

Coyoten lade ut irrbloss samt snitslade banan med åtel och mögliga brödsmulor. Den Uteslutna Tredje fastnade i nätverkets garn och Coyoten, med det halvfyllda Harry’s Lime-glaset i ena handen och en väldoftande Havanna II i den sinistra, kunde utan större ansträngningar, med en inkastares väl inrepeterade handlag, transportera Den Uteslutna Tredjes återstående kvarlevor till den andra sidans andra ställe.

Coyoten, helt till etthundra procent viss om den pågående omvända brända markens taktik, lurade Den Uteslutna Tredje ut på svag is, in i gränden och uppför trappan till ”The Hottest of Hell’s Kitchens” köksingång.

Coyoten, som van observatör, uppmärksammade de alltid närvarande, diverse residenta, streetsmarta katterna som, med trampande tassar, inväntade kvällens överblivna rester av skrovmålet The Last Temptation of Master Jensen. Med fagra löften om kommande mutor, förklarade sig grannskapets modelejon villiga att hålla tand för tunga.

Den Uteslutna Tredje försökte som en sista utväg med det gamla hederliga tricket att uppsöka ett annat ställe och där inne klättra ut genom ventilationstrumman. Coyoten, motsträvigt eftersom det gick emot Agenternas moralkodex, såg sig illa tvungen att hellre stämma i bäcken, än mota Olle i grind.

Den betecknande, genom att försäkra Den Uteslutna Tredje om ett sista glas i vartdera benet, one for the road och sängfösare, kvarhöll det tilltänkta objektet tills att det var så dags att tänka på refrängen.

Coyoten fintade och begick mened med en antydan om en baglady längre ner på catwalken, genom spegeln, kastade ett kattöga till Den Uteslutna Tredje. Den sist nämnde såg sig om över vänster axel och då, i just detsamma ögonblicket, kunde Coyoten göra slag i saken.

Coyoten, en varm beundrare av legendomspunna djurrättsaktivister som Ivan Aguéli och Chien Chih-cheng, tog i förbifarten strax före stängningsdags, fel flaska.

Då han trodde sig ha tillsatt tio droppar opiumtinktur som knockout i Den Uteslutna Tredjes cocktail ”Doctor Feelgood’s Saturday Special Fever”, blev den redan utsatta, utlämnad åt sitt öde, istället kroniskt utslagen till horisontellt ryggläge rakt under disk.

Den intet ont anandes Uteslutna Tredje försågs med en black om bakfoten och fick därpå utstå en i sista raden, ståplats, i New Bridge, omväxlande strömvirvlar.

Coyoten, inte oäven vid sådana improviserade, men ändå välarrangerade mankemang, tog tillfället i flykten, slog en sjua till mitoscellen Division Ett som i sin tur transubstantierade det näringsberikade innehållet till Wolf.

Utan den minsta lilla skam i kroppen, fortsatte Coyoten, utan något falskt leende på läpparna till Death & Company’s nygotiska stämningsfyllda kolkällare med avlång bardisk, där, inte helt utan oförutsedd anledning, den numera bortglömda cheerledaren Liza ”The Sparkle” Stardust, otåligt stampade med sin lillla nätta högklackade högra skosula mot fotstödet. Så kan det gå och så var det då…

Eric Elliott: ”What It’s Like To be a Computer:

An Interview with GPT-3.” 19 sep. 2020

Klartexten kan visa sig handla om gudinnan Inanna som ursprunglig, biologisk moder till kaosgudinnan Eris.

Inanna i extas är troligtvis förebilden för Sankta Teresa i extas.

Under en stjärnklar sommarhimmel över Eufrat och Tigris möter hon sig själv i deltats spegelbild.

Mellan skenet från ljuskällan och den återkastande ytan kan Skuggan uppleva kontexten när den fortfarande är som bäst.

Skuggan, namngiven efter Carl Gustav Jungs dito, är värd ett kapitel för sig.

Eliten av folkets hjältar växer för det allra mesta upp ur de mest trista och bistra förhållanden.

Vanligt är att avkomman, till och med före tillblivandet, överges av en ansvarslös och hänsynslös fadersgestalt, medan modern i brist på inlärt divergent tänkande och, till råga på allt, med alltför lite i plånboken, ställer en korg av flätat plast utanför orphanaget ”The Brothel Brothers” som, enligt ett osannolikt envist rykte, huvudsakliga affärsidé bygger på frigående mylinguppfödning eller utstuderade handgjorda änglamakerier.

I följande textmassa har Tydaren intagit iscensättningens roll som ”Skuggan”:

Skuggan hade helt medvetet och av egen fri vilja fördjupat sig i den mänskliga själens innersta labyrinter. Det underlättade att han, med en diagnos som i stort överensstämde Eugene Bleulers numera klassiska ”Textbook of Schizofrenia” (1924) förblev en trogen prenumerant på folianten ”Ideomatiska Artefakter, Arketyper samt fristående ”Enneagram”, gärna korsbefruktade och samkörd med astrologiska horiskop och senaste modellerna från ”Genetik & Memetik” kunde han ohämmat, vid förfrågan, uppvisa pass, Tullverkets varuersättningscertifikat, identifikationskort som auktoriserad mäklare, rörmokare med dispens för grävande journalistik och därtill mer eller mindre imponerande referenser som numera bortgångna personer utan närmaste anhöriga, i all hast nedtecknat på ett kladdpapper. För att inte förglömma påminnelser om tvärvetenskapliga V.I.P-kort som kunde användas som dörröppnare till gammaldags portlås, eller mer etablerade ställen som Cèsars och Hilton Paris.

Om Gemene Man har något förtroende kvar för MI5:s tillfällige informationsuppgiftslämnare, så föddes Skuggan föddes först på en okänd landtunga av icke bekräftande föräldrar. Nästa steg var snabbare än tanken.

Såsom orphan tillbringade han den för livsuppehället avgörande delen av barndomen samt den, för närmiljön, mest oroväckande första tonårstiden i detsamma orphanaget som omnämnts andra stycket ovanför.

I hoppet om att de oväntade, oönskade och menlösa, en vacker dag skulle växa upp till ansvarstagande medborgare, försåg The Brothel Brothers, likt andra inrättningar och institutioner vars regelverk betonade humanism, klassisk empati, plastisk sympati, respekt, karaktär, självkontroll, samt intuitiv magkänsla, med en digital notapparat, motsvarande en GPT-3:s omfattande immateriella ordförråd.

En sådan petit homme som en gång för alla lämnade herrgården och kastade bort nycklarna, ha med i det annars så lätta bagaget, någon praktisk syssla att luta sig emot.

För Skuggan innebar ordningen att, som duktigt och kompetent lagerbiträde vinna de överordnades förtroende och, när första bästa tillfälle gav sig till känna, omvandla de teoretiska kunskaperna om närings- och driftslivet, till praktiskt tillämpade tillvarataganden, som snart, inom rimlig tid, omstrukturerade produktionen till ett föredömligt skalbolag inklusive zoombieföretag.

Inget tungt ok ska, så här med facit i hand, falla rakt ner över en harmlös övertidsarbetares beigea axlar, men den dåvarande affärs- och företagsidéns borttynande sammanföll på ett näst intill oförklarligt sätt med Skuggans utveckling till oberoende butiklyftare.

Den som enträget och målinriktat lyssnar på sitt hjärta, kommer, om inte nå sin lyckliga stjärna, så upp till inte alltför tokiga trädtoppar. Lagrets artefakter avtog i volymer, medan Skuggan ökade sin kundkrets bland både Crethi och Plethi.

Nere i samhällets bottenlager omtalades Skuggan alltmer som någon att räkna med. Trots utan synliga tecken på torka bakom öronen, steg hans karismatiska aura till graden av: ”Anonym, Autonom Hyllrensare och Butiklyftare”.

Utan tvekan skulle denna handlingskraftige gesäll med tiden hamna i en cell med högt renommé.

Tiderna hårdnade. Röda dagar trängdes undan av svarta. Vita stormhattar blåste bort. Antalet svarta plommonstop ökade dag för dag som gick. Vita marknadskrafter gav vika för sådana smutsiga händer med sorgflor under naglarna.

Av klosterbröderna hade Skuggan lärt hur att åtskilja Rätt från Fel. Så grundligt att Fru Lustas väg lockade mer än Fru Dygds.

Ifall munkarnas livsstil stämde överens med realitetens, om Det Goda Livet som hägrade efter detta, kunde Skuggan, inför Sankte Pers Pärleport, alltid hänvisa till Allrahögstainstans Randomiserade Nåd, eller Liknelsen om Den Förlorade Sonen.

Ett lyxfågelfrö i handen, är bättre än tio osedda grankottar i skogen. Varför riskera det säkra framför det osäkra?

Livet under marken, under jorden, var betydligt lättare och sinnligare, än det ovanför ytan.

Med ett välförsett lager av odefinierade objekt och artefakter som troligtvis ingått i okända ritualer, hade Skuggan sitt på det torra.

Den som intet har, har inte mycket att förlora. Där emot, den med ladorna fyllda, fruktar var liten ruvande tuva.

Skuggan vilade inte på lagrarna. Försigkommen och på högst eget initiativ sökte han upp dem med grusade förhoppningar, som akterseglade söndagsseglare samt okontrollerade drönare. Slika vars heder inte ens var värt att nämna ens i förbigående.

De satt där på parkbänken med två tomma händer, rullade tummarna och inväntade förgäves någonting att brinna för.

Skuggan delade frikostigt med sig av lånta fjädrar.

The Brothel Brothers var stolta innehavare av en filmprojektor av märket Bell & Howell 16 mm. Problemet med den var att för publiken var bilden en syn för ögat, medan ljudet lätt överträffades av en helt ordinär synåls fall mot golvytan. Enda tillgängliga visningsexemplar, ”Ebberöds Bank”, var dels ocensurerat, dels endast med danskklingande vardagstal.

För de övriga orphanterna var detta till ett obetydligt hinder i deras uppfostran till samhällsanpassade medborgare, men för Skuggan, vars fantasi förblivit intakt utan gränssättningar, innebar uppspelandet av mediet en outsinlig källa till kontemplation och eftertanke.

De väl utarbetade iscensättningarna gav honom en vag föreställning om hur bankens tillhandahållande med andras surt ihopsamlade medel, dög som trovärdiga papper i sammanhang där teorierna skillnaden mellan ponzibedrägerier och pyramidspelens konstruktioner bara till de yttre kunde kunde utesluta den andra.

Som hängiven cineast kunde Skuggan i lugn och ro innanför hemmets trygga väggar avnjuta ”Ebberöds bank” med dubbad ljud på älvdalsmål.

En annan raritet var ”Der Hauptmann von Köpenick” som också den kunde inspirera till alternativa sanningar och fakta om det oskrivna samhällskontraktets originalformuleringar.

Hemmansägare, värdepapperslösa och skatteflyktingar sökte med ljus och lykta efter semesterparadis där Lanskys, i rakt nedstigande led, i samarbete med kvalitetsförsäkrade, ideellt arbetande sedeltvättare, kunde förespegla om investeringar som i en närmaste framtid, osvikligen garanterade god avkastning från, utifrån osedda galopphästars munnar, överraskande loopar.

Snart växte Skuggans löst sammanfogade nätverk av internt okända celler ut till den av alla i den undre världens översta inre kretsar.

För Skuggan inte helt oväntat hörde den högt respekterade kartellbildningen: ”Hydrans Cyklopöga Argus” av sig bara efter mellan tio minuter och en kvart.

I vardagens hektiska affärsliv förkortat till: ”H. C. A.”. Initialer som Detektiven Allmänheten gärna associerade till en danskfödd men numera bortgången kejsare utan kläder.

Skuggan hade högre planer än så. Hans gränslösa fantasi kunde mäta sig med Universum, intervallen innan Big Bang framkallade ett öronbedövande ljussken som varken en blind kunde se eller en döv kunde höra. Antagligen därför att det förhöll sig på samma vis med den effekten, som när ett träd faller där ingen mänsklig varelse finns till städes.

Den största fördelen med hanteringen av plötsligt uppdykande åsikter, påståenden som vilade på lösa boliner, faktabaserade, frigörande andningar, var då kunden för det mesta köpte osedd häst i munnen.

Betydligt mer klirr i kassan, än sådana som direkt relaterade till vardagens gråskaliga diskbänksrealism.

Sol-och-vårare och Three-card-Monte-bedragare, bondfångare gick lite hur som helst genom svängdörrarna in till och ut från Skuggans cell. Egendomligt nog var det fler som kom ut, än som, om än ofrivilligt, gick in.

För samtliga levande varelser gäller samma sak och Skuggan utgör inte på något vis något gällande undantag.

Om inte bara av ekonomiska orsaker, bör en oskriven överenskommelse med Allrahögstainstans räcka mer än väl för ett normalstort singelhushåll.

Skuggan, fortfarande i uppåtstigande på karriärstegen, var inte sen att utnyttja varje tillfälligt uppstående incident som kunde sätta godtrogna, naiva, lojala, rotlösa och kringresande knallar på bar och, utan vinterunderhåll, backe.

Såsom professionell gestaltande influerare av tidsandan och tillståndet i de hinsides parallellvärldarna, förvarade han sina identitetskort och visitkort i en proppfull mobilsmart Filofax Executive de Luxe Continental Mark V Convertible.

Skuggan var väl förberedd inför oförutsedda förlopp. Av Svenska Institutet för Standarder godkänd utrustning med främsta syfte att, profylaktiskt och i preventivt, mota Olle i grind, hade Skuggan lyckats erhålla en utsliten, vintage, portabel unikabox.

Skuggan erövrade snart konstycket att hålla mer än två bollar i luften, inom armslängds avstånd.

Utan personliga, privata identitetskriser kunde han verka som förtroendeingivande rörmokare, taktfastdurkslagare, förslagen dyngspridare och, medelst färsk erfarenhet av det sist nämnda, och såsom undergrävande erosinolog, upptäckte nyupptagna slukhål.

Med omedelbar verkan skulle en nostalgisk avloppsrensare utan ett ord, men med förmanande blick, hänsyfta på sådana underjordiska viadukter som knöt samman alienerade rörförbindelser med hemliga orter, tunnlar utan ljus i någon öppning, vare sig åt öster eller väster.

Efter ett burleskt ungdomsliv i sus och dus, hade Skuggan, via förbindelser med inom fastighetsmarknaden, inte utan en viss press på rätta stället, erhållit tilltalande dokument som auktoriserad mäklare.

Som sådan följde han uppmärksamt överlåtelser angående mörkskygga element, nattliga frekvensområden, övergivna revir, källarvalv, bakgårdar, lukrativa rivningstomter och andra, än så länge, skymningsgrå ställen.

Allting var antingen förhandlingsbart, eller möjligt att tillhandahålla om priset översteg, över förväntan, tidigare uppgivna.

Skuggan var aldrig smartast i rummet, men som emanciperad och ambulerande bettlare, eller gatpojke eller dito av det svagare könet, försåg sig den synnerligt aktive agerande agenten med en sådan punkt som Euklides, utan anspråk på ensamrätt, deskriptivt definierat i ”Elementa”.

Arkimedes hade vid ett senare tillfälle, efterfrågat denna Punkt-i-Sig, i samband med ett skamligt läsande av ”The Turning of the Screw”.

Något som, bara något förkortat kvartal senare, efter att general Marcus Claudius Marcellus erövrat Syrakusa, skulle tillgripa under promenaden mellan morgonduschen och det liggande frukostbordet.

I undanskymda tillhåll där solens varma strålar vägrade att stråla in, stod svarta marknadens slagfärdiga säljare i stånd att kränga alltifrån synålar till silverskålar.

Skuggan drog in lite extra klöver, då han genom pålitliga kontakter kommit över andra sorteringens måndagsexemplar som vid lämpligt utvalda vägpucklar råkat rasat av flaken från erkänt säkra lastbilar tillverkade av Scania Vabis och Henry Ford.

Skuggan, vars affärsverksamhet snart uppnådde avsevärda framgångar, visste att lagens väktare alltid höll sig ett steg bakom.

Då och då blev någon Gemene Man i Crethi och Plethi ohälsosamt upprörda över någon av Skuggans obestämda artiklar.

Med den ställning han uppnått tack vare sitt oförklarligt dåliga anseende, kunde han med gott förtroende anlita den höjdaradvokat som annars endast erbjöd sina tjänster till dem som mer än väl hade nytvättade sedlar i plånboken.

Företaget, känt för kreativt tänkande samt strategiska penningplaceringar i framtida skattebefriade furstendömen och enväldiga monarkier, kunde överlåta till korttänkta uppåtsträvare, ur ekonomisk synvinkel, för livsuppehällets upprätthållande, underbetalda enkelriktade transportvägar inklusive våghalsiga strapatser i de djupfrysta spåren efter Hannibal Barkas trettiosju elefanter genom och förbi sedan över två millenier obemannade och kanske till och med bortglömda, gränsposteringar.

Nu för tiden, av nu levande äventyrare, förklaras stråket utdömt som, för hågade spekulanter, sponsorer, ideella investerare och goodwill-anpassade framtidsprojektörer, anses stråket numera utdömt som icke lukrativt.

Den logistiskt överenskomna terminalstationen, var, inte helt överraskande tunnelbanelinjen under jord där Berlin Bahnhof Friedrichstrasse under det Kalla krigets bistra tider, förnumera blivit en erkänd fälla för från utlandet kommande turister.

Där, någonstans mellan tummen och pekfingret, kunde Skuggan sköta sina välansade, kreativt uppbyggda utbyte av varor, tjänster, gåvor och gengåvor som ingen levande människa kunde avvisa.

Bilden såg inte ut annat än som förväntat.

Turister och andra förbipasserande sökte genom linser, objektiva förhållningssätt samt kryphål under lagens finstilta efter sådana, i spekulativt syfte, plötsliga uppenbarelser av främmande element.

Skuggan skötte sitt spel utomordentligt.

Trots känningar inom de största modehusen, förhöll sig den agerande agenten och aktören, passivt inför sådana återhållna påminnelser som krav om, till ytan, naturligt beteende angående personlig hygien, befintliga kroppodörer med tillhörande effekter, typ fysiska ljud.

Bakgrunden och kulisserna överensstämde med Gemene Mans föreställningar om hur den undre världen kunde emancipera sig inför stående publik.

Skuggan i sin ursprungliga, ekologiska, biosfärs närmiljö utgick alltid från en melodramatisk och kulturberikande sinnesförnimmelse.

Löst folk önskade som regel trygga och säkra återkommande upplevelser av den skuggliknande spegelvärldens irrationella endagsföreteelser. Ta det säkra före det osäkra, men, å andra sidan, omväxling från det ena till det andra och tillbaka igen, förnöjer.

Skuggan som, inte helt oväntat, stod lutade mot en otidsenlig vägg som med egna ögon bevittnat hur de bästa dagrarna passerat revy. Som redan Bill Shakespeare förutsåg, är en Mur mer än tillräcklig som kuliss och bakgrundsvy.

Muren, än så länge stående, eller rättare sagt, liggande, vilande, med löst och dammigt murbruk som enda förenligt cement, var lika väl representerad som arbetskläderna.

Endast en medkännande, empatiskt lagd person, kunde ögonblickligen igenkänna den, troligtvis från Salvation Army’s second-handbutik, nere vid hörnet intill puben Half Way Inn,, en ganska så eleganta, bredbrättade, av italiensk snitt och stuk, stetsonhatten, för tidpunkten på dagen, uppseendeväckande solglasögon av märket Ray Man, konfektionssydda byxor med rakbladsvasst pressveck, en aningen för vid raglan- eller trenchcoatrock, samt, samma misstag var gång, polisens lätt igenkänningsbara, ergonomiskt utformade, retro vintage nostalgiska patrulleringsfotbeklädnader.

Fodralens främsta kännetecken var att det svarta skinnet på ovansidan var, egenhändigt, putsat av den statsanställde på dennes händelsefattiga fritid.

I denna permadjupfrysta närmiljö kunde Skuggan vidarebefordra sådan information som, för den med tillräckligt av sekiner och piastrar i pungen, före bäst-föredatum var än mer än guld värd.

Lägg till rubrik:

Gemene Sol-och-Vårande Munk Nyss Passerat Mållinjen Söker Dito Maka.

I hopp om att varken Gemene Man eller De Bokstavstroende ska ana det minsta, är det sedvanligt att den retroaktivt handlande Skuggan uppsöker en högst tillfällig förbindelse, kontaktyta och beröringspunkt via en steganografiskt kodad annons under rubriken: ”Personligt”.

Då både Gemene Man och De Bokstavstroende i allmänhet utger sig vara normalt välutrustade och särbegåvade i jämförelse med en hybrid av Wechsler, Stanford-Binet och Cattell-skalan, förutsätter de att också Skuggan, som i det här sammanhanget är försedd med täcknamnet ”X9” (Där ”X” står för ”Sidan” och ”9” för antalet föregående av detsamma) föredrar ett ”Y” (som i större sammanhang avbildas med tecknen: ”( ! )”, t ex det materiella, genomskinliga objektet i bestämd form ”( ! )tan”) som Naturen har begåvat med många olika attraktiva attribut.

Allrahögstainstans, Den Allvetande Storytellern eller Skuggan X9, måste därmed anses vara någon helt annan som genomlever tillvaron i frivilligt utanförskap.

Skuggan är som regel utrustad med en naturlig förmåga att, med selektiv resonansbotten, utesluta det väsentliga.

Skuggan formaterar ett passande ordval:

”Simulerade Förvrängningar för Intrång i En Tillfälligt Het, eller Permuterad Sval Förbindelse. (Bystad 2020)

Skuggan har för vana att använda en mall som Gemene Man inte ska ta för varken på allvar eller för given.

Mallen följer i huvudsak två grundregler:

Ett: ”Klartexten ska rymmas i intervallen mellan högst en förutsättning samt minst två tillkortakommanden.”

Två: ”En av Robbie Shakespeare’s favoritfigurer, som också är en semipermeabel fiktiv förfader till Elisabeth Holmes, har som devis på sin vapensköld:

”När man har eliminerat det omöjliga, så måste det som återstår vara sanningen, hur osannolikt det än verkar!”

Tre: ”Att utesluta Det Tredje Objektet är inte bara moraliskt förkastligt, juridiskt oansvarigt eller en hädisk tanke, utan till och med synnerligen föredömligt.

Därför; Uteslut aldrig det eller den som kan finnas mellan talen eller antalen Två till Fyra.”

En hypotetisk mall som i stora hela sammanfaller med Skuggans annonstextförfarande:

Citat: ”En Gemene Man, singelmunk, ekonomiskt oberoende och välrenommerad egenföretagare inom branschen ”Sol-och-Vår”, söker våghalsiga och halsbrytande äventyr tillsammans med en parant Gemena Maka Jane.

Densamma, exklusive lommerobberi samt omsvängande sängvalser (då dessa, dittills tillförlitliga kranar och kassakor upphört på grund av Tvåmetersregeln) är varken överdrivet överkänslig eller aromatiskt sparsmakad, när det gäller åderlåtningar och åderbråkningar.

Då Tiden som alltid går och står och stampar, vet samtliga av båda könen (inklusive Det Uteslutna Tredje) Gemene Maken James (Obestämd Objektform) att den oundvikliga gränsen mellan just passerat 40+ och den absoluta mållinjen, på ett ödesdigert sätt, inom sinom tid, kommer att sammanfalla.

Den veritabla önskan från just denne av alla nu levande Gemene Man (eller som åtminstone har det som Minsta Gemensamma Nämnare) är att tätt intill, på minst två meters avstånd tillryggalägga distansen medelst den gängse metoden: ”…gå tre varv runt stenen…” (Där Skuggan bör vara ligga i beredskapsläge på att antalet också kan omfatta ett Uteslutet Tredje) på slaget mellan hägg och syrén i kvadraten på avståndet från Paris till Berlin,

Dividerat med sträckan Manhattan till Berlin,

Och ett inte alltför överraskande återvändande till Berlin:

I steganografiska sammanhang är det alltid populärt med en hänvisning till lämplig ordlista, kvällskurs, språkresa eller parleur. Så även här:

Gemene Man (som i det här fallet råkar sammanfalla med Skuggan) har nu angivit Berlin, med värdet ”Tre”. Detta kan, även objektivt av en oberoende och opartisk utomstående, betraktas som ett gynnsamt utfall.

Skuggan, vis av blotta förskräckelsen, som varken tyckte om att ta något för givet, eller på en höft, inser här att i varje möjligt utslag, finns också en, i överensstämmelse med Gödels princip, faktor x-risk.

Då varje uteslutande, i bestämd form, slutet system (Berlin före Murens fall?) också, med utgångspunkt från att Entropi-modellen överensstämmer med den gällande verkligheten i Rumtiden, anger två alternativa resmål: Manhattan eller Paris.

(Bara för att, en förhållandevis kort, men ytterst angenäm stund för de medverkande inblandade, överlämna Skuggan åt sitt öde (som kan innebära att uppsöka ett annat ställe, eller hälla i sig en välbehövlig kopp svart kaffe med bönor direktimporterade med ett smuggelplan, Cessna Nighthawk, från Veracruz, Mexico).

” …tre varv runt stenen”, om man, i hypotetiskt önskvärt sällskap med Elisabeth Holmes tolkar detta legendomspunna uttryck:

”När man har eliminerat det möjliga, så måste det som återstår vara sanningen, hur sannolikt det än verkar!”.

Ett: Så kan ”stenen” antingen syfta på Berlin Pariserplatz i Mitte, med Brandenburger Tor som ställföreträdande ”sten”.

Två: Triumfbågen i Paris.

Tre: Peg-Leg Pete i New Amsterdam, (inte så helt överraskande) Stone Street Historic District.

Här kan Skuggan dra sig till minnes E.Holmes tänkespråk:

”När man har eliminerat det möjliga, så måste det som återstår vara lögn, hur osannolikt det än verkar!”.

Högst improviserat översatt till:

”När man har eliminerat (uteslutit) det omöjliga (Det Tredje), så måste det som återstår (Det Fjärde) vara uteslutande sant, hur osannolikt det än verkar!”

Alltså; för att inte falla i samma grop minst två gånger, är att föredra ännu ett, nämligen: ”Fyra”:

Fyra: Skuggan favoritlektyr, ”Euklides Elementa” innehåller ett axiom om linjen som är den, i förhållandet till faktum att inget utrymme ges till en möjligt  tänkbar Tredje Dimensionen, om den är rak, absolut kortaste vägen mellan två punkter.

Här och nu, i befintligt skick, kan döljas två möjligheter.:

Antingen linjen mellan Paris och Berlin, eller mellan Berlin och New York.

I Berlin finns Mitte, med Brandenburger Tor.

I Paris motsvaras detta monument av L’Arc de Triumph.

I New York, som alltid, Stone Street Historic District.

”Mitte” ger en högst plausibel antydan om att denna brännpunkt, Fokus, i koordinatsystemet motsvarar Origo, i den urbana miljön, ”Centrum”, eller i Jules Vernes berömda verk: ”Jordens Medelpunkt”.

(Här kan Skuggan upptäcka ett rudimentärt, grundläggande, faktum, överensstämmande med verkligheten såsom den kan definieras med nutida vetenskapliga metoder och väl beprövade erfarenheter; att översvämmandet av verbum, för De Bokstavstroende mycket väl kan tolkas som den avgörande händelsen i kapitlet om ”Syndafloden”.

(Kan detta tyckas vara alltför långsökt, diffust eller dunkelt tänkt? En Gemene Man, Increase Mather, (”öka materien”, dvs: ”öka nettovinsten” eller, med mer demokratiska ordalag: ”utöka den rättvisa fördelningen av välfärden) med puritansk bakgrund och uppfostran kan mycket väl omtala Berlin, Paris och Stone Street Historic District som efterkrigstidens motsvarigheter till Sodom och Gomorra.))

Då både Gemene Man och De Bokstavstroende i allmänhet utger sig vara normalt välutrustade och särbegåvade i jämförelse med en hybrid av Wechsler, Stanford-Binet och Cattell-skalan, förutsätter de att också Skuggan, som i det här sammanhanget är försedd med täcknamnet ”X9” söker kontakt med en lämplig mullvad som sedan en längre tid tillbaka, likt en fången på Zenda, hållit till i de underjordiska kloaksystemen, eller nyss frigiven somnabulerande från Ebenezer Uppfostringsanstalts så av samtiden fruktade stormavdelning ”Schlaraffenland”.

Väletablerade steganografer vet med sig att verkligheten är mer komplex än så.

Skuggan är inte mer verklighetstrogen än en laidback backlash-version av Lagen om Hur Det Ena Förhåller Sig till Det Andra.

Den 23 oktober 2020. En ny version av sidan:

(Min mest besökta sida.)

Överför Nederländernas befolkningsmängd till Sveriges yta: 220 miljoner invånare. Uppdaterad den 20 februari 2020.

Nu är vi 9,5 miljoner – DN.SE.

Dystopiskt förslag om vallar mot Nordsjön. DN.se

Enligt Lilla Uppslagsboken från år 1957, så var Sveriges befolkningsmängd i slutet av 1600-talet cirka 1,5 miljoner invånare.

De som inte vill bo i närheten av vargar, flyttar in till tätbebyggda områden. Och de som bor i tätbebyggda områden, flyttar dit där vargarna finns. Så är alla nöjda och glada.

Men vad menas egentligen med ”tätbebyggt område”?

Det bor 488 invånare per kvadratkilometer i Nederländerna.

Ingenting säger att vi här i Sverige inte är på väg mot NL:s befolkningstäthet.

Inom Sveriges geografiska gränser är har landet idag drygt 10 miljoner invånare.

Vilka länder och stater har svenskarna idag som förebilder, drömmar och ideal?

Schweiz, Lichtenstein, Monaco, Luxembourg, eller Dubai?

Ett annat land är Japan, som många säger sig beundra för både zen-buddhism, feng shui och liknande trosuppfattningar eller livsåskådningar.

Japan har en befolkningstäthet på 342 invånare per kvadratkilometer.

Japan består av många öar. Befolkningen har länge försörjt sig på fiske. Men när fisken börjar ta slut, tvingas de japanska yrkesfiskarna leta efter fisk på andra platser i världen.

Platser där det sällan finns några befolkningar eller tecken på mänskligt liv. Men det betyder inte att människor inte exproprierar, exploaterar och projekterar dessa områden.

Som Mänsklighetens antropocentriska värld ser ut idag, är ständig tillväxt, utveckling, industriella framsteg och företagens ökade vinster, nödvändiga för samtliga av världens befolkningar.

Så fort som en verksamhet satt igång, följer också att det skapas fler arbetstillfällen som leder till att de som lever och arbetar där, behöver handla och kan kommunicera med familj, släkt och vänner på andra platser på planeten Tellus. Sedan brukar man tala om ett ”ekologiskt fotavtryck”:

Människans ekologiska fotavtryck, enligt WWF.

Sedan är det, igen, detta med skogen och skogsbruket.

Någon ”brukspatron” eller ”skogsvaktare” finns inte längre, men plötsligt kommer kontraktsinnehavaren till sitt rättmätiga landsområde och använder sin lagliga rätt både till äganderätten och till förfoganderätten.

Vad har de fåtal boende kvar att försvara sina ”illegala rättigheter” med? Sedvanerätten?

Även om en stor skog står orörd idag, så är det inte en garanti för att den kommer att finnas kvar där i morgon.

För var dag, för att verksamheten ska löna sig, gå med vinst och ge skattemedel till kommun och stat, krävs att mer och mer av ”gammal skog” ska avverkas.

Statistiska Centralbyrån om Sveriges befolkningsmängd:

SCB: 1919. Sveriges folkmängden ökat till 10 327 589 personer

I Sverige är det ”här-och-nu” som gäller.

Det förflutna är för evigt passé och om framtiden kan ingen veta något om.

Det ena handlar om ”proportionalitet” och det andra om en allt stigande ”exponentiell” utvecklingskurva.

Tänkande, enligt Wikipedia.

Divergent tänkande, enligt Utforskasinnet.se

Ja, dessa siffror är mycket begränsade.

De är dels begränsade till den befolkningsmängd som finns i Sverige idag, eller rättare sagt, år 2009 och 2010.

Det säger ingenting om människor från andra länder som kommer, enbart av det skälet att det finns gott om ”orörd” natur här, att flytta till Sverige.

Sedan säger statistiken ingenting om hur staten, företagen, medborgarna och turisterna kommer att påverka den svenska naturen.

Som jag skrev förut, så är det ju högst osannolikt att människor på landsbygden kommer att stanna kvar på landsbygden.

Litteraturmagazinet om: ”Vem älskar Yngve Frej?”

Mimers brunn.se om Selma Lagerlöfs ”Kejsaren av Portugallien”.

Citat:

”Efter några år kommer Klara tillbaka och hon blir väldigt förvånad över att alla kallar henne för Kejsarinnan. Hon blir lite sur på Jan för att han inbillar sig något sådant. Hon hade tänkt ta med sig båda föräldrarna tillbaka till Stockholm för att kunna ge dem ett bra hem men hon vill inte ha med sig Jan. För att hon är arg på honom, att han kunde säga så där om henne.”

”Mina Drömmars Stad”, av Per Anders Fogelström.

Redan nu ökar problemen för de människor som vill bo kvar och leva nära den vilda naturen.

Det blir allt dyrare för dem att dels få dit varor och tjänster. Men också att betala för transport av människor, t ex till och från sjukhus, omvårdnad och omsorg.

Äldre människor som måste flyttas till institutioner i större samhällen, eftersom de inte kan få hemtjänst och annan tillsyn i sitt eget boende.

Man bör också komma ihåg att det viktigaste för politikerna är dels de som röstat på dem i det senaste valet, men också den skatt som ”försvinner” bort från kommunen, när alltfler människor flyttat in från Selma Lagerlöfs landsbygd, Stig Claessons avfolkningsbygd och glesbygd, till Per Anders Fogelströms växande industriberoende samhälle.

När landsbygden och glesbygden avfolkas, så återstår inga människor kvar där som kan försvara varken sin härkomst, skogarna de levt i, eller de vilda djur som fortfarande överlever i gränstrakten till den mänskliga civilisationens sista utpost.

Man kan inte bara stirra sig blind på vad som håller på att hända i lilla Sverige.

Det finns många andra människor i världen som också vill ha nära till naturen, ha vackra landskap omkring sig, friskare luft att andas och möjligheter till att leva lite friare från samhället. Som exempel de holländare som för något år sedan flyttade till Värmland: http://www.svd.se/naringsliv/drommen-om-en-camping_3239703.svd

Lägger in citatet igen som jag lät denna tråden börja med: http://www.dn.se/kultur-noje/lagen-ar-en-rokrida

Allt man skriver om framtiden, är förblir ju en ögonblickshändelse av en personligt färgad hypotes.

Även om vi ”informationssökande”, ”informationskonsumenter”, ”informationsberoende” har mycket stränga krav på vilka trender som är möjliga, så blir vi ändå överraskade när något, för alla medvetna människor teoretiskt, hypotetiskt, faktiskt också inträffar.

Snöbrist på östkusten hotar grundvattnet. DN.se

Vill verkligen alla svenskar bo som i Dubai:

Om ”Framtidsstaden” Dubai.

Likaså finns det dem som har mycket gott om pengar, och som vill investera dem i egna företag i Sverige.

Jag kan mycket väl förstå värmlänningar som ser till att det händer något i Värmland.

Sedan kan jag undra varför holländare kommer till Sverige för att köpa en campinganläggning. Att det inte finns svenskar som tar samma tillfälle i akt?

Idag, torsdagen den 20:de februari år 2020, tror jag att upplevelserna som författarna Lagerlöf, Claesson och Fogelström, har brett ut sig.

Ett misstroende, en uppgivenhet och upplevelse av av omgivningens likgiltighet och till och med förakt, som så småningom lagrats till ett status quo av fatalism, defaitism, djup pessimism och som, sedan generationer tillbaka, satt sig som ett ambitionslöst ”Typ B beteende”, eller ”inlärd hjälplöshet”.

Att ”Framtiden finns inte här!” Bankerna, eller den lokala bank som fortfarande finns kvar, kan inte redovisa några löften högre upp, för att de som stannat kvar, eller, på ett eller annat sätt, hållit sig kvar, som bevis på att lånen i framtiden kan betraktas som en investering.

Tyskar och holländare som kommer till Sverige, har också de, liksom andra invandrare, kontakt med sina familjer, släktingar och vänner, från de forna hemländerna.

Så de kan också locka hit andra landsmän och turister från samma områden.

Malå kommun: ”Möt Alex van der Steen från Lapland Stuga & Tours ”

Att det kanske är lättare för en holländsk campingägare att locka hit folk från Nederländerna, än det är för en svensk, som inte har samma kontaktnät utomlands.

Kanske att det är samma sak med Bert Karlsson Sommarland i Skara.

Men sedan kan man ju ta både Astrid Lindgrens sagoparker runt i Sverige samt Jan Guillous Arn-turism. ”Bamse”, ”Emil”, ”Pippi Långstrump”, med flera.

Selma Lagerlöf borde ju locka en hel del turister till Värmland, Sunne och Mårbacka, eftersom hon är mycket uppskattad som författare t ex i Sydamerika.

Likaså Vikingabyar och Medeltidsstäder, lockar väl turister. Även om det inte är i samma mängd som Disneyland eller Disneyworld.

TV4 Nyhetsmorgon: ”Arkeologer slår larm: unika världsarvet Birka förfaller ”

MSB: ”Översvämning i Mälaren – Scenario 1”

Polska brandbilar i Sverige (förstärkning till skogsbränder) [SE | 7.2018]

Men varför är Nederländerna så intressant som ett objekt, ett ”Föregångsland”, med vars hjälp vi som lever här i Sverige idag, lättare kan förstå hur utvecklingskurvan, ”i exponentiell takt” kan stiga?

(I min här mycket enkla kalkyl, som har betydande brister om t ex vattenområden och mark över trädgränsen, eller där det varken finns möjligheter till moderniteter som rinnande sötvatten, elektricitet, avloppssystem, sophämtning, social service eller tillgång till internetuppkoppling eller täckning för bruk av smartphones, har jag endast utgått från sådana uppgifter som finns att hitta via geografiska och statistiska webbsidor på Internet.)

Amsterdam, Stolkse Weide och Kinderdijk – Gone Camping åker till Holland

Föregångsland på så vis att folkmängden är egentligen ganska liten: 16,5 miljoner invånare som delar på en yta på 41 528 kvadratkilometer.

Enligt denna sida om Holland är invånarantalet 488 invånare per kvadratkilometer.

Jämfört med Sverige som har 21 invånare per kvadratkilometer.

http://www.holland.com/se/tourism/Hollandinfo/Om-Holland/fakta.htm

På Nederländernas egen sida står det att folkmängden per kvadratkilometer är 488 invånare per kvadratkilometer. På en yta av 41 528 kvadratkilometer.

Ska man vara noga, så består landet av 18,41% vatten. Fakta från Norden.org:

Fakta om Sverige, hämtad från Norden.org.

Om man tar Sveriges yta, 447 435 km2, och multiplicerar med Nederländernas befolkningsmängd per kvadratkilometer, 488, så blir det, översatt, 218 348 280,eller avrundat uppåt, 220 miljoner invånare.

SCB Statistik om Sverige 2020

Citat från SCB:s webbsida:

”Befolkningstäthet i Sverige

Senast uppdaterad: 2019-03-21

Under 2000-talet har Sveriges befolkning vuxit. Det innebär också att befolkningstätheten har ökat. Befolkningstätheten i Sverige har gått från 21,6 invånare per kvadratkilometer år 2000 till 25,1 år 2018. Men Sverige är fortfarande relativt glesbefolkat. Till exempel är befolkningstätheten i EU:s 28 medlemsländer 117,7 invånare per kvadratkilometer.”

SCB om befolkningstillväxten i Sverige, från mitten av 1700-talet och framåt:

SCB om befolkningsökningen i Sverige, från mitten av 1700-talet.

Citat:

”Sveriges befolkning har vuxit mycket sedan SCB började föra statistik över folkmängden för över 250 år sedan. I mitten av 1700-talet bodde det knappt 2 miljoner personer i Sverige, men 2017 passerade vi 10 miljoner. Hur snabbt befolkningen ökar styrs av hur många som föds, hur många som dör, hur många som utvandrar och hur många som invandrar.”

Så, frågan är vad det är som kommer att förhindra att Sverige utvecklas på samma sätt som Nederländerna?

Förbifartbygget påverkar grundvattennivån. Mitti.se

Sverige har en hel del natur och, som sagt, en befolkningsmängd på 21 invånare per kvadratkilometer.

DN: ”Framtida vägprojekt krockar med klimatmål”

Sverige, som neutral stat under Andra världskriget och, i jämförelse med de flesta andra länder inom dåtidens Europas gränser år 1945, utan varken krigsdrabbade landområden, städer, företag eller människoliv, ett otroligt ekonomiskt försprång.

Sverige under 1900-talet, från Information Sverige.se

Citat: ”

Sverige år 1960 till år 2000

Under 1960-talet fick Sverige bra ekonomi. Barnomsorg, sjukvård och vård för de äldre byggdes ut. Anställda fick rätt till fyra veckors semester. Sverige blev ett modernt land som kunde ge medborgarna ett bra liv. Det fanns trygghet och möjligheter att få mat, bostad och arbete. Denna trygghet brukar kallas den svenska välfärden. År 1974 kom en ny grundlag som bestämde att all offentlig makt ska komma från folket. Kungen var fortfarande landets högsta chef, statschef, men allt politiskt arbete skulle göras av regeringen och riksdagen. ”

Efter de två världskrigen hade vi i Sverige ett stort försprång framför alla de länder som ödelagts av att människor dödats, skadats eller förlorat sina anhöriga och bekantskapskrets.

Vi hade flera stora företag som låg bra till på världsmarknaden. Sådana företag som SKF, SAAB, Volvo och ASEA.

Vi hade en bra balans mellan privata företag och statligt ägande.

Vi var framgångsrika i varvsindustrin och i teko-industrin.

Vi hade skogsbruk, malmbrytning och vattenkraft.

Vi hade på så vis elektricitet till oss själva och kunde exportera bl a järnmalm och virke.

Urbaniseringen; inflyttningen från landsbygden till storstäderna ökade.

Tidigare hade den största delen av Sveriges befolkning bott utanför städerna.

På landsbygden arbetade de boende med djurhållning, odling av säd, växter, grönsaker och frukt.

Befolkningen som ofta hade bebott samma gårdar och fastigheter i generationer tillbaka, hade haft en självklar, sedvanerätt till jakt och fiske.

Liksom i Selma Lagerlöfs ”Kejsaren av Portugallien”, hade människor en gång vandrat bort från bebyggda trakter för att där, en gång för alla, trodde de då, sätta ner sina bopålar.

Sverige var ett land som klarat sig mycket, mycket, lindrigt undan de två krigens alla katastrofer.

Sverige blev, tack vare landets export av naturresurser och råvaror, ett framgångsrikt, föredömligt och framstegsvänligt industriland.

Men efter det har vi fått det allt svårare att behålla försprånget.

Vilket inte är så konstigt då vi har en befolkningsmängd på lite över 9 miljoner vars invånare bor på en yta motsvarande tio gånger så stort som Nederländernas.

Om Hollands ekonomi står det skrivet på Fakta – Om Holland:

På engelska, om NL:s ekonomiska förhållanden.

Ekonomi: ” Nederländerna är känt som ett politiskt stabilt land med en sund finanspolitik. Holland har en av världens öppnaste ekonomier och är en av världen fem största exportörer.

Tre fjärdedelar av den yrkesverksamma befolkningen arbetar inom tjänstesektorn, en fjärdedel inom industrin och endast 4 % inom jordbruket. Trots detta är Holland en stor exportör av jordbruks- och trädgårdsprodukter. Några kända holländska företag är: Shell, Unilever, Akzo Nobel, Philips, Aegon, ING Group, Rabobank, Heineken, TNT och Randstad.”

Men är man lite bekant med webbsidor på Internet, ser man snart att mycket av pornografi kommer från Nederländerna.

Det kan tolkas som att många ungdomar antingen är mycket förtjusta i att visa upp sig i pornografiska filmer eller bilder.

Eller att det är så ont om jobb, så att ”sexarbetarna” kan försörja sig som alla andra, betala skatt m.m.

På andra sidor kan man läsa att man kan köpa mycket olika slags droger, illegala droger, partydroger, internetdroger, ”Research Chemicals” och droger som ger upplevelser av något guddomligt, likt det som författaren Carlos Castañeda skriver om i böckerna om trollkarlen och schamanen Don Juan.

Man säljer dessutom ”lyxfågelfrön”, frön till att använda för att odla Cannabis.

Man har alltså på många olika vis en ”liberal” politik, som i det närmaste kan kallas ”libertarianistisk”.

Som när man länge haft s k Coffeeshops, men numera försöker att förhindra att turistande ungdomar från andra länder röker cannabis på uteställen i Amsterdam. http://www.holland.com/se/tourism/Hollandinfo/Om-Holland/Hollands-drogpolitik.htm

Vi kan se samma ökning av befolkningsmängderna i flera länder i och utanför Europa.

Då måste man också komma ihåg att arten Människa och mänskligheten på många olika delar av världen har anpassat planeten Tellus efter Människans behov, och inte tvärtom.

Många människor ser än idag denna expansion och utveckling som ett bevis på arten Människas styrka i förhållande till både djur, växter och klimat.

Men, vad ska vi göra, då vi istället har förbrukat för mycket?

Ett världskrig idag skulle ju vara en global katastrof!

Snart skulle de krigande länderna använda ABC-vapen; kärnvapen, biologiska vapen, som t ex bakterier och virus, och kemiska vapen, som olika slags stridsgaser.

Vi står inför, kanske för hela Mänskligheten, den största utmaningen någonsin:

Är vi ”Skapelsens krona”, eller ej?

Om vi vill leva upp till det idealet, bör vi först uppnå förmågan att låta förnuftet styra över våra, var och ens, mest primitiva känslor.

Det är inte så lätt i en värld där underhållningsvåldet impregnerar ”informationskonsumtionen”, drogerna försätter oss, antingen i viloläge, verklighetsflykt, eller ett ”speedat”, hypomant, överaktivt engagemang.

Alternativet är att låta Naturen tvinga oss, med sådana händelser som tsunamis, översvämningar, bränder, eller långvariga avbrott i energitillförseln.

Katastrofer på så vis att det mesta idag av mänsklig vardag består av apparater, maskiner, robotar eller automater som drivs med elektricitet.

Med maskinernas hjälp är vi, långsamt men säkert, på väg att avskaffa oss själva.

WALL-E

På så vis hade Charles Darwin hade fel:

Utan att möta hinder och anta utmaningar, kommer vi aldrig att utvecklas vidare.

Tillägg den 23 oktober 2020:

En hypotes om ifall mänskligheten skulle flyttas in inom samma stad (landområde). Vilket landområde skulle vara tillräckligt stort för att rymma hela mänskligheten, boende och levande där, dygnet runt?

Svar: Palestina.

Här kan Tydaren praktisera aktiviteter som annars endast är tillåtna för otillgängliga förbipasserande metromaniker, graffitiskapande grafomaner samt obönhörliga logomaniker.

(Vissa manier, även om dessa tillhör de mer diffust crossover-varianterna, kan utan tydliga begränsningar övergå i närliggande mantier. Till dessa hör ”Bibliomanti” (i e ”Bibliomani”), ”Kiromanti” (i e ”Kiromani”) samt ”Kraniemanti” (i e motsvarande ”Maniskt samlande på olika rymdgemetriska skallmått”).

Det är inte utan att denna ädla konst, vars

(Om det gäller en tegelsten med oputsat murbruk kvar, funnen på en plats där ett hus just för tillfället träffas av, likt en Michel Foucoultsk pendel, en rostfri, i solen strålar glänsade, stålkula satt i svängande rotation av en fjärrkontrollerad lyftkran.

För att Tydaren ska utvinna fördjupning om sitt tysta kunskapsfält, finns utförliga diskursanalyser att tillgå i sådana arkiv där motsvarande handlingar, än så länge, tills någon överklagat beslutet, är sekretessbelagda.)

smutsiga hantverk starkt påminner om; mer eller mindre, på en tiosiffrig skala, gråzonen mellan vita dvärgar och svarta skägglösa hål, betraktas av välansade och välutbildade överordnade och handledare (Read) till ZigZag, om inte ett indirekt förfarande av oangelägenheter, så farligt nära yrkesutövningar inom bedrägeriroteln, olagligt avbildning av skyddsmarkeringar omfattande av copyright-, material fake news- och immaterialrätten, men också mer medmänskliga magiker, gatubedragare (som säljer Eiffeltornet på stående fot) och taskspelare vars obeskattade arbetsinkomster kan härledas till Cassandratiska projekteringar där förförisk, förledande, förväxlande eller för utomstående, aningslös information ingår som en icke obetydlig anspelning på förmågornas riskkapitalsinsatser satts i oroväckande, pendlande, strålande, discokule- gungningar.

I en fullt möjlig utvidgning av Individuell Singularitet innanför Den Avgörande Sista Punktens Slutgiltiga Händelsehorisont kan Tydaren, med Högstainstans-i-Sig, eller tillförordnad semestervikarie den Allvetande Storytellern-i-Sig tillkännage denna helt för ändamålet (Objektet-i-Sig) avgörande förklaring:

Tydaren står i samma beroendeställning till Steganografen som pilgrimen Dante (Alighieri, i hans mästerverk Divina Commedias första och andra del Inferno och Purgatorio, då den numera legendariske diktaren Publius Vergilius Maro (alias ”Vergilius”, idag mest känd som författare till Aeneiden, utgiven på okänt förlag, år 19 före vår tidräknings början.

Skriftställaren härstammade faktiskt från Gallia Cisalpina och inte, som många av Detektiven Allmänheten tar för givet, utgjort ett praktexempel på en uräkta romare).

Vergilius, kanske på uppdrag av Allrahögstainstans, eller bara för att sysselsätta sig med något meningsfullt, utsåg sig själv till Dantes personliga ledsagare, ciceron, mentor och mästare.

Dante, som verkade i Florens, i Toscana, gav ut de två första delarna, Inferno och Purgatorio, redan för år 1319 evt.

Det kan se ut som en tillfällighet, men är kanske inte en slump, att de mest outhärdliga projekten kommit till, på pricken, 1300 år efter publiceringen av Aeneiden.

För den mer världsvane steganografen kan Aeneiden utgöra ett ytterst lämpligt verk att utnyttja som textmassa.

Enbart för att bokstavstroende (i fortsättningen omnämnd som ”laglig”) ska ge upp inför uppgiften att söka klartexten i dess rätta sammanhang, kan en fransk beställare föreslå den första upplagans första utgåva, med tryckeriorten Reykjavik.

Med hjälp av Googles digitala translatormaskin, kan sedan steganografen utforma kontexten så att, på andra sidan, tydaren får ihop uttrycken till ett begripligt innehåll. (Exempel: franskans ”Le Fôret” till isländskans ”Skógur”. Vardagssvenskans ”Dra åt skogen”, blir på franska ”va au diable” och på isländska, ”fara til hélvítis”.

I en version Dantes Inferno inleds textmassan med orden:

”Till mitten hunnen på vår levnads vandring hade jag i en dunkel skog gått vilse och irrat bort mig från den rätta vägen.”

Direktöversatt med Googles, blir detta:

”Au milieu du voyage de notre vie, je m’étais perdu dans une forêt sombre et m’étais éloigné du droit chemin.”

Som Google i sin tur översätter till:

”Í miðri lífsferðinni týndist ég í dimmum skógi og villtist af réttri leið.”

Detta exempel visar tydligt och praktiskt hur den steganologiska staganografin fungerar ute i Gemene Mans diskbänksrealistiska vardag.

Skuggan hade helt medvetet och av egen fri vilja fördjupat sig i den mänskliga själens innersta labyrinter.

Det underlättade att han, med en diagnos som i stort överensstämde Eugene Bleulers numera klassiska ”Textbook of Schizofrenia” (1924) förblev en trogen prenumerant på folianterna ”Ideomatiska Artefakter och Explicita, Oförblommerade Arketyper, samt fristående ”Enneagram”, gärna korsbefruktade och samkörd med astrologisk alkemi, och senaste uppgraderingarna (typ GSM 5 remixad till loop med DSM 5) från ”Genetik & Memetik” kunde han ohämmat, vid förfrågan, uppvisa pass, Tullverkets varuersättningscertifikat, identifikationskort som auktoriserad mäklare, rörmokare med dispens för grävande journalistik och därtill mer eller mindre imponerande referenser som numera bortgångna personer utan närmaste anhöriga, i all hast nedtecknat på ett kladdpapper.

För att inte förglömma påminnelser om tvärvetenskapliga V.I.P-kort som kunde användas som dörröppnare till gammaldags portlås, eller mer etablerade ställen som Cèsars och Hilton Paris.

De fyra, plötsligt ansvarsbefriade, kanaljerna tar sig snabbt som ögat bort från cellens, av nyss ut ur de fysiska kropparna utpressade svettsodörer, drypande väggar.

De slår sina kloka skallar samman och, då ingen uttalar någon välformulerad protest, utför ett rakt slag i saken.

Hänsynslöst och utan minsta antydningar till affektiva störningar av gemensamma värderingar omnämnda på tanke om den obetalbart outbildades väl och ve som hårt arbetande idealist, uppsöker gruppen, som även i fortsättningen önskar förbli anonym, det mest ökända speakeasyt ”Jumpin’ Black Jack” där svarthattade marknadstraiders obehindrat umgås och samspråkar med lösmynta sladdertackor och svarta marknadsstrebers.

Allt som de behöver är ett antal, från en butelj vars etikett föreställer dem av Buchanan själv utvalda, med möjliga förnamnen svart ”Scottie” och vit ”Westie”, en och annan innanför västen, som dagen efter medför ihållande och återkommande besök av en, fortfarande påstruken, förslagen och uthållig kopparslagare.

De fyra hantlangarna går från den ena, mer idealistiskt inställda cellen, till en i den mer krassa verkligheten, realistiskt utformad cell.

I det här fallet kan den fysiskt närvarande cellen påminna om Livsmedelsverkets indelning av tallriksmodellen. I omedelbar anslutning till varje tårtbit finns en för den inhystes psykiska, fysiska och andliga behov, en fullt otillräcklig rastgård inom säkert förvar för obehöriga utomstående.

Tallriken som helhet är indelad i förhållande till tre kategorier.

Den mest populära formen är den tallrik som är mest lämpligt anpassad för tallrikar som rör sig mycket.

Den mindre populära är tillägnad sådana ekonomiskt lagda, som heller rör sig för lite, än för mycket.

Den i särklass minst populära är speciellt anpassad för sådana tallrikar som hellre gör sig gällande på gående bord.

Morgonrutinerna var väl utstuderade och inrepeterade.

Kö till kaffeautomaten.

Återvinningsmuggen som fylls av nyss malt, nybryggt, svart utan socker.

Blickar som möts.

Några trötta, men andra näst intill skamligt, alltför tidigt, glittrande, arbetsplatsflörtande.

Mingel med ytlig jargong och glada tillrop.

Påverkad av drycken, uppsökte Tydaren ett annat ställe i en återvändskorridor.

Ännu en dag skulle flyta på som Seine under Paris broar.

Var och en i teamet bidrog med sin pusselbit till den gemensamma arbetsinsatsen.

I ett öppet kontorslandskap, med alla dörrar öppna, tillämpades roterande arbetsplatser.

Tydaren har tilldelats ett kliniskt rent skrivbord i det öppna kontorslandskapet, längst ner i den första radens vänstra hörn.

För att inga misstag ska ske, hade var och en av tydarna ett eget säkerhetsskåp låst med ett elektroniskt kombinationslås inkluderande ögonskanning och godkänt tumavtryck.

Tydaren hämtade sin arbetsdator och valde ut en förlegad skifferkodnyckel från WW2:s inledningsskede.

Bland datorns dokumentfiler fanns ett nytt meddelande från läromästaren, mentorn tillika coachen Steganografen.

Som en ytlig personlighetsbeskrivning av den överordnades nit, befann sig graden på skalan mellan pedant och perfektionism, ungefär på snäppet 9,5.

Ledare

DN Ledare. Andrev Walden: 

”Även en liten utomjording kan låsa upp ett universum.”

Vetenskapens eller ”Scientismens” nihilistiska credo:

Citat ur Andrev Waldens ledarkolumn ovan:

” Det börjar ändå bli rätt uppenbart att ingen mening finns, bara ett hål som var och en av oss behöver fylla med sitt eget svar i kampen mot alltings poänglöshet.”

Hur att få bukt med den alienation, främlingskap som sprider sig runt i världen?

Vår upplevda värld krymper förhoppningsvis inte, men vår gemensamma elektroniska digitala, cybernetiska, upplevelse av Världen, Verkligheten och Vardagen tätnar.

Avstånden vare sig krymper, minskar eller avtar, men, med kommunikationsmedlens hastighet, inte väcker samma intresse som under 1900-talet.

Om ”Livet är tröstlöst” så är meningen att finna tröst och dela med oss av den till allt annat levande i hela Alltet.

Liksom Nornorna väver Livets väv, ingår vi alla som trådar i ett oändligt nätverk.

Ju längre var och en av oss tränger in i Verkligheten, desto större och vidare blir vårt gemensamma ”spindelnät”.

Var gång en utvidgning, ett paradigmskifte, sker, så uppstår alltid nya grandiosa härskarämnen som vill överta titeln: ”The Master of the Reality”.

Det är ju först de senaste århundradena som vi kan se den enskilda människans livsprojekt i ett större perspektiv.

En hunds liv kan vara betydligt mer innehållsrikt, än en ordinär människas.

Förr skulle en skomakare förbli vid sin läst, men idag, år 2020, finns inte många skomakare kvar.

Att söka övertyga var levande varelse att ingå i en större abstrakt idé, har vi nu redan sett ett antal gånger bara leder fram till destruktivitet.

Var generation ska ju ha rätt till att skapa om verkligheten och alltings värde, enligt de egna, senast upplevda och erfarna verkligheterna.

Har hunden i sin vardagsverklighet någon ytterligare, högre, ”meningen med livet”, annat än att tillfredsställa sitt och de sinas grundläggande behov?

Ändå måste det ingå i ”missionen”, ”uppdraget” eller var och ens livsuppgift att också överföra det som varit till gagn för allt liv för jorden, från tidigare kulturer på Tellus.

Det första vi vuxna delar med oss av till nästkommande generation, är ju inte att lära dem överleva ett kärnvapenkrig.

Protektionister idag vill förenkla verkligheten till en ”icke globaliserad värld”.

Efter Andra världskriget, med Atombomben, blev verkligheten, för alla var än de befann sig, global.

Hiroshima remembered: Survivor in Southern California recalls the atomic blast on 75th anniversary

Shigeko Sasamori was 13 when she looked up to the sky over Hiroshima and saw a parachute slowly drifting toward the ground.

Det var ingen idé eller ideologi (varken Stamsamhället, Religionen, Brukssamhället, Kolonialismen, Industrialismen, Kapitalismen, Socialismen, Kommunismen, Nazismen, Fascismen eller Myten om Den Globala Byn) som enade Människan och Mänskligheten så mycket som Atombomben.

Kalla kriget och Terrorbalansen gav alla människor insikten om att en global maktkamp oundvikligen skulle leda till den Människans Liv på planeten Tellus, slutgiltiga förintelsen.

Mänskligheten kom överens om att stifta ett ”Nationernas Förbund”, eller ”UN” eller ”FN”.

Efter 1945 har antalet globala, världsomfattande, frågor, ökat.

Den på Agendan ständigt stående frågan om ”Klimatförändringens konsekvenser”.

Multinationella företag.

Miljöförstöringen.

Tillverkningsindustrier och logistiskt utformade nätverk.

Råvaror, produktion och distribution.

Massmedial nyhetsrapportering samt internationell underhållning.

Turism och upptäckande av nya turistmål och turistfällor.

Var och ens privata och personliga möjligheter att registrera och distribuera sina upplevelser via digitala media.

En global maktkamp om vem som äger en upplevelse.

Vad återstår för ”Meningen med Livet” eller ”Livets Mening”, efter ett globalt kärnvapenkrig?

Att överleva protektionistiskt inom en fästning eller nere i en bunker, eller ute på en alienerad rymdstation?

Om ifall ”Gud är död”, så verkar inte Vetenskapen fungera som tillräckligt ersättningsmedel.

DADA
Dada was an art movement formed during the First World War in Zurich in negative reaction to the horrors and folly of the war. The art, poetry and performance produced by dada artists is often satirical and nonsensical in nature.

ANDY WARHOL

”This one-way route guides you from the Turbine Hall and through the exhibition. There will be access to toilets, a shop and an opportunity to buy food and drink during your visit.

Andy Warhol was the son of immigrants who became an American icon. A shy gay man who became the hub of New York’s social scene. An artist who embraced consumerism, celebrity and the counter culture – and changed modern art in the process.

He was born in 1928 as Andrew Warhola to working-class parents from present day Slovakia. In 1949 he moved from Pittsburgh to New York. Initially working as a commercial illustrator, his skill at transforming the imagery of American culture soon found its realisation in his ground-breaking pop art.

This major retrospective is the first Warhol exhibition at Tate Modern for almost 20 years. As well as his iconic pop images of Marilyn Monroe, Coca-Cola and Campbell’s soup cans, it includes works never seen before in the UK. Twenty-five works from his Ladies and Gentlemen series – portraits of black and Latinx drag queens and trans women – are shown for the first time in 30 years.

Popularly radical and radically popular, Warhol was an artist who reimagined what art could be in an age of immense social, political and technological change.​”

” I Stjärnbruket förhöll man sig istället till det egna projektet som en estetisk och konstnärlig version och vision. Det var som att lik men ändå med olika funktioner. Mer av Blixt Gordon och Stålmannen, än Einstein och Bohr.

Hjärngänget och Stjärngänget vid SpåRätt hade många bollar i luften och järn i elden. De ville ta över där samtiden, likt en gammal vagn, fastnat i snö, is och sörja.

Trots att de i mycket anknöt till neoidealismen, ville de fortsätta oberoende. Sol

itärer som ingick i ett kollektivt nätverk.
Det fanns de, upprorsmakare och uppviglare, som inget hellre önskade än ökad oro och fler konflikter bland människorna. Kaoset ho

k, Breda Hjärnbruk och SpåRätt blev allt hetare och intensivare. Samtal, diskussioner och debatter kunde över

nåldern, uteblev. Hembygden blev för allt fler det man en gång för alla lämnat bakom sig.
I varje rike hade man drömt om en härskare eller en kung som enat riket. Det må ha varit Julius Caesar, Kung Arthur eller Stiftelsen, i Isaac Asimovs Stiftelse-romaner.
Hade inte makten i alla tider kallat sina allra mest fruktade fiender för lagbrytare och upprorsmän? Var inte kättarna för kyrkan och inkvisi

de erfarenheter? Varför i stort sett kasta pengarna i sjön, med att använda sig av amatörer, istället att vända sig till de som kunde sina saker?
Men utomjordingarna hade inte ställt upp några ekonomiska villkor, utan hänvisade till att allt handlade om rätt engagemang.
Man försökte påskina att rymdstyrelsen och ISS också hade kontakt med utomjordingar, men at

t det var hemligt och sekretessbelagt. Av vad Sophie fått veta från De Andra, fanns ingen sådan kontakt.
Sophie kunde bara svara att de ansåg att de redan hade färdiga förbindelser, av tredje, fjärde också kanske till och med femte graden. Något som d

e inte kunde bevisa, så längde De Andra inte var med på att offentliggöra det.

Därför var det heller inte ovanligt att det dök upp skumma figurer som utgav sig för att vara allt möjligt, men som var spioner, ute efter att söka information om Stjärnbrukets kontakt med De Andra.
Neoluddisterna kritiserade Stjärnbruket därför att de var så naiva och godtrogna att de endast

amer. Resurser som familjen Frånlandsvind och deras protegéer ändå bara skulle slösa bort på oväsentligheter som design, kläder och utseende.
Det gamla Hjärngänget och det nya Stjärngänget ville behålla sin självständighet

självutnämnda småpåvar och kungar, ute efter att stärka sin egen maktposition.
Ju populärare de blev, desto ytligare och kortsiktigare var deras verklighetsbeskrivningar. De som kunde konsten att skapa en buzz, men inte att hålla intresset brinnande.

Inte heller neoluddisterna var så samspelta som de först kunde verka. I de allra strängaste formerna kunde de påminna om religiösa sek

t så teknikfientliga. De kunde till och med acceptera ber där abstraktionsnivån var låg och det var lätt att själv reparera och skaffa fram reservdelar till maskinerna.
En sådan uppfattning kunde man bland neoluddisterna verkligen inte hålla med om.
Baltazar, med robotarna Anders och Andreas, var då och då ute på kortare turn

öreträda neoidealismen eller neoluddismen. Som vanligt utförde de sitt hattrick, för att roa och förvirra.

Från Dreva Stjärnbruk hade idéerna spridit sig vidare till konstskolor och utställ

ärnspindlarna som utsatte sig själv för rymdens ensas roman ”Humboldts gåta”. Vad är mer hemlighetsfullt än en eremitkräfta, tänkte Birgitta när hon döpte Humboldt.
Birgitta skulle simulera astronaut i ett laboratorium i Star City, strax intill den forna Lill-Janss

kogen.

Birgitta fick gott om tid på sig att förbereda sin nya lya. Hon kallade den faktiskt, eftersom hon var en vän av vilda djur, för ”Varglyan”. Med siatt laga mat och hämta inspiration till nya rätter. Zahras mor Maya var ju specialist på mat från Bangladesh.


En hel del av maten och maträtterna kunde de förlaga. Visst kunde Birgitta ifall hone i rymden.
Väl förberedd skulle hon spara tid och energi. Med minskade risker för att något skulle gå fel, behövde hon heller inte bli arg eller ledsen om ifall n

rtister gestalta, förtydliga och förmedla sådant som kunde upplevas som diffust och som, ännu så länge, fanns avlägset borta i upplevelsens horisont. Det var just sådant som Rudolfs fru och Johans och Turids mor Kristin utfört som arbeten som bokdesigner och illustratör.
Bibliotekarien i SpåRätt, Björn Ìsbjörnsson visade Sophie på en bok om Denis Diderot och Encyklopedisterna. Den franska Encyklopedien som blev fde att de visste, men som anade att andra visste mer och bättre.


Det pågick under upplysningstiden i Frankrike och andra länder i Europa en klappjakt på de filosofer och andra som ifrågasatte Kristendomen o och förverkligas, med att utgå från språket, svenska språket.
Det var Björns idé. Han föreslog att de skulle kunna ha som inspirationskälla Svenska Akademiens Ordlista, SA

OL, från år 2015. För att inventera bbruket kom att handla om vad som var hemma och vad som utmärkte ett hem, mer än bara en bostad, eller en adress, närdningen.
I SpåRätt arbetade man från många olika h

åll, samtidigt. Det var ingen tillfällighet att man också valde en inkörsväg också via språket.
Då, på 1600-talet under upplysningstiden, liksom i nutiden, åren 2030 till 2041, var man orolig för hur arten Sapiens och människorna skulle utvecklas.
Sverige hade varit i symbios med Frankrike, och senare Tyskland. För att bevara ”Det Gamla Sv

erige”, sökte man i Manhemsförbundet och Götiska Förbundet efter det svenska och svenskarna som särart. Naturen var fortfarande, ännu så länge, runt stugknuten. Vnvända som handbok Svenska Akademiens Ordlista. Det var genom en språklig visualisering, tänkte Sophie, som SpåRätt 1 skulle formas och gestaltas.

”Omväxling Förnöjer. Förväxling Fördröjer”.

Doktor Monsieur Bonjour använder uttrycket med måtta. Mitt under pågående eftersökande av steganografiskt formulerat material, söker denna att förleda utåtagerande Bokstavstroende till praktiskt tillämpade undersökningar av tillhåll i grannskapet som lämpliga för hedonistisk förströelse.

Det är ju så gott som alltid smaken som styr. Hungern kommer medan en går.

Under upprättandet av sin steganografiskt välutvecklade, välunderrättade samt välinformerade honungskälla, har den förutseende Tydaren iscensatt en föredömlig, intill förväxling lik, replik av tillmötesgående omväxling. Var och en som kan se detta framför sig, håller nog med om att udda går före jämnt. Var och en av Tydare inser säkert sambandet mellan ”Vem älskar…” och Ynglingasagans Yngve-Frej av Snorre.

Omväxlingen kan utföras på många olika sätt. Ett av dem är nyss förskjutna tidsmarkörer. Livets rörelser förbigår i jämna strömmar, eller doserade hopp.

Också Tydare kan begå de mest graverande misstag. Sådana att allt förhastat anta Bokstavstroende som lätta att transparent i flera skikt, genomskåda.

Den erfarne Steganografen vet råd om detta. Livet inrutat i regelbundet exekutiva rutinhandlingar kan minsta ansats till fräsch och uppfriskande omväxling ge önskvärt resultat.

Tillgången minskar efterfrågan. Då antalet tänkbara alternativ ökar till över tusende, blir Bokstavstroende uttolkare ståendes utan ett enda egentligt svar. De mest högeffektiva upplever det första svaret i raden som en ren transportsträcka. Det är en anledning till att detta är att föredra, framför de efterkommande.

Vilket som lämpar sig bäst som lösning, förblir en vild gissning.

Talspråket har egna begränsningar och talparen andras.

Skriftspråkets Ordbok står på stadiga rötter med grenarna upp mot skyn. Dagens Steganografer rekommenderar ett fritt svävande bildspråk, där, liksom Bokstavstroende brukar hålla för sant, var ord står för sig, som: ”Ordet-i-Sig”. En förutfattad mening, en ogräsliknande mem, framhåller att Bokstavstroende-i-Sig sällan vare sig öppnat en den av Ezra Pound fullbordade ”Hyllning till Sextus Propertius, eller avlyssnat ”Finnigans Wake” i E-typformat, redigerat av Allvetande Storytellern.

Då Tydaren lägger mer tyngd och kraft på Ordets, Verbum eller Logos, intrinsikala värde, avtar i samma grad eller utsträckning, dess instrumentella värde.

Ren nonsenstext uttrycker egentligen ingenting, men som utfyllnadsmaterial, eller komposit, är det explicit utvikbart. ”Lorem ipsum” är, till ett överkomligt pris som hittat, lättillgängligt.

(Hämtat från Website Planet Lorem ipsum-generator. Den 5 juli 2020):

”Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua. Nisl tincidunt eget nullam non. Quis hendrerit dolor magna eget est lorem ipsum dolor sit. Volutpat odio facilisis mauris sit amet massa. Commodo odio aenean sed adipiscing diam donec adipiscing tristique. /…/”

Googles översättning från latinet till ren och skär svenska (den 5 juli 2020):

”Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed temporär och vitalitet, så att arbetet och sorg, några viktiga saker att göra eiusmod. Nisl tincidunt eget inte det är det inte. Vad är lorem ipsum dolor sit hendrerit dolor ett stort utlägg. Antioxidanter för helgens hat utformar den vanliga massan. Men bekvämligheten hatar jasmin grundutbildning diameter noll et. /…/”

Förväxlingen (om ej önskvärt inte att förväxla med ”ta miste”) är betydligt mer krävande än Omväxlingen. Vilken Omväxling som helst kan duga som ersättning för det nuvarande. Förväxlingen medför för allt och alla, ett visst obehag. Den kan uppenbara sig som en antiklimax, eller kräva en kännbar men fullt tillräcklig ursäkt.

I fallen är den för Bokstavstroende, utsvulten på färdigmixade samband i sammanhang, otjänlig som andlig spis.

Tydaren kan igångsätta textmassans terminologi med en summarisk introduktion:

”Känn dig själv” (grekiska ΓΝΩΘΙ ΣΑΥΤΟΝ Gnothi seauton eller latin Nosce te ipsum):

”videatur in tertiam excluduntur”

Begreppsförklaringar:

Sedan En’Heduannas sumeriska skrifter om Inanna, har härolder fört vidare upplevelserna i lämpliga former av medialt betydelsebärande kilar.

Mitt ibland de försummade tecknen, besitter en hel del önskvärda egenskaper. Med heltäckande utskott i åtskilda sammanhang, kan en utanförstående uppfatta inskriften som ett piktogram, en bokstav, symbol, eller signal.

Utan att sentensen verkar tjatig, sliten eller kan avlyssnas av döva öron, bör den upprepas ett åtskilligt antal gånger:

”Steganografen/Tydaren anstränger sig fysiskt, till skillnad från psykiskt, mentalt, med design”. Diverse material är givna förslag samt tillgängliga, men till vardagen hör stenar och lertavlor.”

En från den tiden ofta använd ramsa gick från mun till mun och generation till generation:

”Uruk var simug och tibera. Larsa engar samt väntar envetet på fikapausen med ulušin som törstsläckare. Nukarib plockar frukterna från nimbar. Taskarin växer obehindrat.”

Konceptens reliefer uttryckta i verb bringar Tydaren en uppfattning om, från textmassans första stavelses inledande serif till sista bokstaven ”P” anslutande, ansvällande hängmage.

Monsieur Bonjour som Tydaren har som oregelbunden princip att bortse från kontextens behov att växa exponentiellt över textmassans givna breddar. Inom tvärvetenskapen ”Steganografisk Etymologi” brukas uttrycket ”Tillbaka till de ursprungliga källorna”. Steganografen förhåller sig till antingen den obearbetade textmassan, eller den slutgiltiga klartexten i kontexten, med samma fokuserade apati.

Om resan är målet, stannar Flowet-i-Sig, mitt i det parkourska språnget.

Klartexten är i dess innersta kärna, kall och stabil. Utanpåverket, Textmassan, i ständig metamorfosisk rörelse.

Ur en myras perspektiv är A4-arkets utrymme mellan fram- och baksida jämförbar med avståndet från Mount Everests högsta topp och ända ner till Marianergravens djupast liggande botten.

(Att här omnämna Corona och Klimatförändringen kommer inte, vare sig för Gemene Man eller Crethi och Plethi, göra händelseförloppet på något sätt begripligare.)

Rutinhandlingen som inte får upprepas alltför ofta, innebär att transportera föremålet via väletablerade kanaler. Provisoriskt improviserade avloppstunnlar, inspirerade av rörpostledningar fördelar flytetyget till cellens terminal.

Handhavandets elasticitet bör uttänjas till det yttersta och lite till.